Grekland: Människohandel för sexuella ändamål -
Sätt kvinnornas rättigheter i främsta rummet!
(uppdaterad februari 2008)


"Människohandel och den fälla det innebär för dess offer, är den moderna formen av den gamla världsomfattande slavhandeln. Den behandlar människor som handelsvaror: de köps och säljs och sätts i tvångsarbete, vanligtvis inom sexindustrin [...] De flesta identifierade offer är kvinnor men även män faller ibland offer för människohandel. Dessutom är många av offren unga, ibland barn. Människor som desperat försöker tjäna ett torftigt levebröd och som istället får sina liv förstörda genom exploatering och girighet".
Explanatory Report on the Council of Europe Convention on Action against Trafficking in Human Beings.

I över ett decennium har Grekland varit både transit- och destinationsland för trafficking i Europa. Människohandeln för påtvingad prostitution i Grekland tros dock ha ökat tiofaldigt under de senaste tio åren. Amnesty Internationals rapport, Greece: Uphold the rights of women and girls trafficked for sexual exploitation, avslöjar att ett stort antal kvinnor och flickor, främst från östra Europa och Afrika utsatts för människohandel till Grekland för att tvingas till prostitution. De hålls ofta i fångenskap och säljs från en människohandlare till en annan. Enligt lokalavdelningen av den internationella katolska organisationen Caritas, tros så många som 90 000 offer för människohandel förts till Grekland - bara under år 2000. Trots omfattningen av problemet har den grekiska staten endast helt nyligen börjat erbjuda stöd och skydd till dem som utsatts för trafficking.


Trafficking - ett brott mot de mänskliga rättigheterna
Människohandel med flickor och kvinnor för sexuella ändamål är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Sådan handel kränker kvinnors fundamentala rättigheter, såsom rätt till frihet och personlig säkerhet, rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till rörelsefrihet och rätten till ett privatliv och familjeliv. Denna form av modern slavhandel leder till att kvinnor och flickor utsätts för en lång serie av brott och kränkningar, inte bara i händerna på människohandlarna; deras rättigheter kränks också inom rättssystemet.

Olika övervaknngsmekanismer inom FN-systemet har i sin granskning av Grekland lyft upp frågan om trafficking. CEDAW-kommittén uttryckte oro i sin granskning år 2007 över den ihållande människohandeln med kvinnor och flickor samt den bristande tillämpningen av lagstiftningen gällande trafficking.

Luckor i det grekiska systemet
Internationella påtryckningar har bland annat resulterat i att de grekiska myndigheterna sedan år 2002 introducerat en serie nya lagar på området, men trots detta har bara ett fåtal offer för människohandel erbjudits begränsat skydd eller annan hjälp. Amnesty pekar i sin rapport på luckor i det grekiska rättsväsendets hantering av ärenden som gäller människohandel.

Det första viktiga steget för att de utsatta kvinnor skall få skydd och stöd, är att de identifieras som offer för trafficking av de grekiska myndigheterna. Polisen är ofta dåligt tränad för att kunna identifiera offer för trafficking, särskilt utanför storstäderna, samtidigt som kvinnorna är rädda för att träda fram. Kvinnor och flickor som inte identifieras som traffickingoffer riskerar att arresteras och dömas för prostitution eller för att olagligt vistas i landet, samt deporteras tillbaka till länder där de löper stor risk att återigen hamna i människohandlarnas händer. Oförmågan att identifiera och göra korrekta riskbedömningar får således mycket allvarliga konsekvenser för kvinnor som fallit offer för människohandel.

Enligt officiell statistik identifieras mellan 100 och 200 kvinnor och barn årligen som offer för trafficking. Lokala NGOs uppskattar dock att det verkliga antalet uppgår till tusentals varje år. Trafficking är en olaglig verksamhet, och majoriteten av de kvinnor som fallit offer för trafficking förblir gömda.

Villkorat skydd och stöd
Det stöd och skydd kvinnorna erbjuds är avhängigt av kvinnornas vilja att ”samarbeta”, d.v.s vittna i rätten mot sina förövare. Kvinnorna ges en betänketid på 30 dagar och måste under denna period bestämma sig för om de vill samarbeta med polisen för att åtala människohandlarna. I utbyte mot deras vittnesmål får de tillfälligt uppehållstillstånd och fortsatt skydd och hjälp.

Många kvinnor är fångade mellan rädslan för repressalier från människohandlarna (riktade mot kvinnorna själva eller mot deras anhöriga i hemlandet), och pressen från polisen för att de ska samarbeta. I de fall då kvinnorna är för rädda för att vittna eller drar tillbaka sitt vittnesmål utvisas de. Ett sådant system, där olika delar av arbetet för att bekämpa trafficking länkas ihop genom att skydd för kvinnorna görs avhängigt av av att åtal inleds, underminerar kvinnors rätt till skydd och stöd. Särskilt utformade vittnesskyddsprogram saknas och kvinnor saknar tilltro till rättssystemet och polisens förmåga att skydda dem, samt att deras förövare ska åtalas.

Amnesty menar att ett effektivt arbete för att bekämpa trafficking kräver att offrens rätt till stöd och skydd sätts i främsta rummet.

Aleksa kommer från östra Europa. Hon togs till Grekland och tvingades till prostitution. Hon anhölls av de grekiska myndigheterna eftersom hon saknade nödvändiga papper. Aleksa erbjöds skydd av de grekiska myndigheterna endast om hon samarbetade så att åtal kunde väckas mot hennes förövare. Nu fruktar hon för att vittna, då polisskyddet hon erbjuds inte är tillräcklig, och hon är rädd att hennes förövare, eller deras medhjälpare ska komma efter henne.

Amnesty menar att de grekiska myndigheterna måste vidta åtgärder för att:
-identifiera kvinnor som kan ha utsatts för människohandel
-stärka det lagliga skyddet för offren för människohandel
-tillförsäkra offren deras rätt till stöd och skydd, bland annat vitnesskyddsprogram
-tillförsäkra offren rättshjälp, bland annat i syfte att erhålla kompensation

UPPDATERING februari 2008
Rapporten ”Greece: Uphold the rights of women and girls trafficked for sexual exploitation, har uppmärksammats stort av media i Grekland. Efter lanseringen av rapporten har media också ökat bevakningen kring traffickingärenden och frågan i stort, vilket har lett till en större medvetenhet hos människorna i Grekland om människohandel för sexuella ändamål.

Den grekiska regeringen däremot har inte alls kommenterat Amnestys rapport, trots upprepade förfrågningar från Amnestys sida. Efter parlamentsvalet i september 2007 har Amnesty kontaktat den nya regeringen och bett om respons om vilka åtgärder man tänker vidta när det gäller människohandeln för sexuella ändamål.

Konventionen mot människohandel
Europarådets konvention mot människohandel trädde i kraft den 1 februari 2008, efter att Cypern, som tionde land, ratificerat konventionen. Konventionen är viktig för att skydda offrens rättigheter eftersom den uppställer en miniminivå för sådant skydd. Staterna måste vidta individuella och kollektiva åtgärder för att bekämpa trafficking och ställa människohandlarna inför rätta. Äntligen har Europa ett nytt och långtgående instrument för att bekämpa denna moderna form av slaveri. Konventionens fulla potential nås först när den ratificeras av fler länder i och utanför Europa. Grekland har inte ratificerat konventionen.


    Denna aktion:

    Nytt brev, daterat 20 februari 2008

    Skicka ett brev till:
    Konstantinos Gletsos
    Secretary General of the Ministry of Justice
    Chairman of the Inter-Ministerial Committee for Trafficking in Persons
    Mesogeion 96,
    11 527 Athens Greece
    Fax: +30 210 7758742
    Email: mjust2@otenet.gr

    Dear Secretary General,

    I am writing to you as I am deeply concerned about the rights of the women and girls who have been trafficked into Greece for sexual exploitation, and I insist that you take action to guarantee that the rights of are upheld.

    As you may know, in June 2007, Amnesty International published a report entitled Greece: Uphold the rights of women and girls trafficked for sexual exploitation!

    Following the recent news that the Council of Europe Convention on Action against Trafficking in Human Beings came into force on 1 February 2008, I am writing to restate the concerns regarding the situation of women and girls trafficked for sexual exploitation in Greece.

    Although a legislative framework has been put in place in Greece in recent years Amnesty International remains concerned that gaps in law and practice result in a failure to uphold the rights of trafficked individuals. Amnestys report includes recommendations to the relevant Greek authorities to improve protection and assistance for trafficked women and girls. These include:

    • increasing the rate of accurate identification of trafficked women by improving hotlines and police training in objective criteria
    • strengthening protection in law by ratifying and fully implementing the Council of Europe Convention on Action against Trafficking in Human Beings by ensuring that protection and assistance for trafficked women is not conditional on them acting as a witness in criminal proceedings against their suspected traffickers;
    • ensuring and respecting the right of possible trafficked women to a full recovery and reflection period so they have sufficient time to receive assistance, recover from their ordeal and make an informed decision on whether to cooperate with proceedings;
    • upholding the right to protection and assistance by decreasing reliance on the testimony of a trafficked person as a prerequisite for prosecution, providing for women to testify via audio-visual equipment, improving access to witness protection programmes and expediting criminal proceedings against suspected perpetrators;
    • ensuring reparation and rehabilitation by providing legal aid to trafficked women in relation to proceedings aimed at obtaining reparation; and
    • fully implementing Presidential Decree 233 of 2003 which requires the authorities to protect and assist all “victims of trafficking” by regularly updating the list of institutions which may provide protection and assistance to trafficked women and are authorized to commission services such as health care.

    I would be grateful if you could inform me of all the measures that you plan to take to uphold the rights of trafficked women.

    Yours sincerely,
    ______________________