Kvinnlig könsstympning

Amnesty Internationals arbete mot kvinnlig könsstympning
Könsstympning - en fråga om mänskliga rättigheter
Olika typer av kvinnlig könsstympning
Procedurens gång
Kvinnlig könsstympning i världen
De fysiska konsekvenserna av könsstympning
De psykiska konsekvenserna av könsstympning
Könsstympningens inverkan på sexualiteten
Varför praktiseras könsstympning?
Vittnesmål
Länktips


www.amnesty.se
Amnesty Internationals arbete mot kvinnlig könsstympning

Kvinnlig könsstympning är enligt många en av de mest utbredda och systematiska kränkningarna av kvinnans och flickors mänskliga rättigheter. Uppskattningsvis är 100-140 miljoner kvinnor världen över är könsstympade. Varje år riskerar minst 2 miljoner flickor att utsättas för detta ingrepp. Enligt WHO kan det till och med vara så många som 3 miljoner och majoriteten av flickorna är under 15 år.

Sedan 70-talet har frivilligorganisationer och ett antal statliga och mellanstatliga organisationer varit aktiva med att öka medvetenheten om kvinnlig könsstympning och att utveckla strategier för dess avskaffande. Amnesty inser att för att identifiera sin egen roll måste man noga granska de insatser som andra som arbetar med denna fråga på nationell och internationell nivå, har gjort. Att planera kampanjer mot kvinnlig könsstympning i berörda länder, kan endast ske när tidigare insatser undersökts och värderats, och hinder och möjlighet till framgång identifierats både på regeringsnivå och i övriga samhällsinstanser.

Amnesty har engagerat sig för sambandet mänskliga rättigheter - kvinnlig könsstympning i mer än 15 år. Frågan togs först upp vid Internationella Rådsmötet (ICM) 1981 sedan intresset väckts efter en WHO-konferens i Khartoum 1979.

I tio år inriktades Amnestys arbete i denna fråga enbart mot regeringar eftersom de är bundna av internationella överenskommelser gällande mänskliga rättigheter. I början av 90-talet breddades fokus för att även agera mot väpnade politiska grupper som utförde övergrepp.

År 1995 beslöt Amnesty att kvinnlig könsstympning skulle ingå i arbetet för mänskliga rättigheter. Amnesty insåg vikten av att ta ställning mot denna utbredda form av våld mot kvinnor före FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i september 1995. Detta beslut var en av de åtgärder som Amnesty vidtog detta år för att stärka sitt åtagande att aktivt agera mot kränkningar av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter mer effektivt än tidigare.

Målsättningen för Amnestys arbete har varit att öka medvetenheten hos den allmänna opinionen internationellt och hos regeringar. Det har bland annat gällt krav på att regeringar ska ratificera och implementera internationella överenskommelser rörande mänskliga rättigheter samt att godkänna andra normer för mänskliga rättigheter. Amnesty anser även att regeringar bör stödja globala, internationella och nationella ansträngningar från andra frivilligorganisationer och enskilda aktörer i denna fråga och samarbeta med dessa.

Amnestys första initiativ för att öka medvetenheten om kvinnlig könsstympning ägde rum vid ett möte i Ghana i april 1996 för Amnestymedlemmar från Västafrika och representanter från frivilligorganisationer i Ghana. Detta seminarium, med rubriken "Att arbeta tillsammans för en förändring - stoppa kvinnlig könsstympning", behandlade kvinnlig könsstympning ur olika synvinklar såsom kön, mänskliga rättigheter, hälsa, religion och lag och rätt. Diskussioner täckte även bakomliggande faktorer och ett möjligt förhindrande av kvinnlig könsstympning. Seminariet fick stor mediatäckning som väckte intensiv debatt om kvinnlig könsstympning och ledde till att Amnestysektioner i andra länder tog upp program mot kvinnlig könsstympning.

Amnestys insatser bör ledas av Amnestyavdelningar i de länder där kvinnlig könsstympning förekommer. Dessa bör ha ett nära samarbete med de nationella och lokala frivilligorganisationer och samhälls representanter som är bäst lämpade att agera som utbildare på gräsrotsnivå. Vidare är det av stor vikt att noga överväga kvinnlig könsstympnings känsliga och komplexa natur och utgå från mänskliga rättigheter, men även erkänna att det finns olika sätt att angripa diskriminering och intolerans. Amnestys styrka ligger bland annat i möjligheten att tjäna som katalysator för det utåtriktade arbetet, med till exempel massmedia och att driva lobbyarbete hos myndigheter på nationell och internationell nivå.

Amnestys första Östafrikaseminarium gällande kvinnlig könsstympning ägde rum i Tanzania i maj 1997. Temat var "Mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter. Stoppa kvinnlig könsstympning". 52 personer från olika frivilligorganisationer samt från regeringen och oppositionen deltog i seminariet. Tillsammans drog man slutsatsen att avskaffandet av kvinnlig könsstympning endast kan åstadkommas om regeringar, religiösa institutioner, internationella organisationer och frivilligorganisationer går samman på ett kraftfullt och flerdimensionellt sätt i arbetet med denna fråga.

Att arbeta mot kvinnlig könsstympning är en viktig utmaning för Amnesty och kräver en kreativ och hänsynsfull inställning till ett mångfacetterat människorättsproblem som är rotat i kulturella traditioner och systematisk diskriminering av kvinnor och flickor. De steg som hittills tagits av Amnestymedlemmar i Afrika och i andra delar av världen vittnar om att Amnesty har en värdefull roll att spela genom att hjälpa till att skydda millioner kvinnor och flickor från kvinnlig könsstympning.

Amnesty har som avsikt att agera försiktigt genom att utveckla den politiska viljan att stödja avskaffandet av kvinnlig könsstympning. Detta görs bäst genom att mobilisera den allmänna opinionen genom utbildning och genom internationellt arbete och nätverk. Amnesty tror att denna taktik leder till att man kan spela en betydelsefull roll för att skydda miljoner flickor och kvinnor från kvinnlig könsstympning.

Nationella handlingsplaner bör uppmärksamma regeringars förpliktelser i fråga om nationella människorättsfördrag, däribland de åtaganden som härrör från FN:s fjärde kvinnokonferens som anordnades i Peking 1995. Att garantera att sådana internationella och nationella åtagande förverkligas på gräsrotsnivå, är en uppgift som Amnesty anser bara kan fullgöras i nära samarbete med organisationer inom det berörda landet och dess lokala aktörer. Amnestys önskar se till att det egna landets lobbyverksamhet och utåtriktade aktiviteter kompletteras och att de lokala insatserna för att höja medvetenheten ökar.