Amnesty International
Stöd amnesty
Pressnotis
HEM   ARBETSOMRÅDEN   OM AMNESTY   AKTUELLT   KAMPANJER   STÖD OSS   AGERA   MEDIA   KONTAKTA OSS


Måndag 9 juli 2007 Utskriftsvänligt format


IRAN
Amnesty fördömer stening


Steningen av Ja'far Kiani är en avskyvärd handling, säger Amnesty i ett uttalande på måndagen och kräver att avrättningen av hans medåtalade inte verkställs.

Trots starka protester från människorättsorganisationer och flera utländska regeringar stenades Ja'far Kiani till döds den 5 juli. Han dömdes till döden tillsammans med Mokarrameh Ebrahimi för elva år sedan för att de hade haft en utomäktenskaplig förbindelse och avrättningen var ursprungligen planerad att verkställas offentligt den 17 juni, men provinsens högste domare ingrep då och beordrade att avrättningen skulle stoppas.

Ja'far Kiani och Mokarrameh Ebrahimi har suttit i fängelse i Choubin i Takestan i västra Iran i elva år. Parets två barn uppges befinna sig i fängelset tillsammans med modern. Efter avrättningen av Ja'far Kiani finns det nu stor tisk för att även Mokarrameh Ebrahimi kommer att stenas till döds.

Omvärldens protester mot att Iran verkställer steningsdomar har varit mycket starka under flera år. I december 2002 infördes ett tillfälligt stopp mot stening och ett lagförslag om att förbjuda stening överlämnades till Irans högste ledare Ayatolla Khamenei, något beslut har dock inte fattats. Den 21 november 2006 förnekade den dåvarande justitieminister i Iran, Jamal Karimi-Rad att steningar förekom i Iran, detta trots att två personer hade stenats till döds i maj 2006. Enligt Amnestys uppgifter sitter idag minst sju kvinnor och en man i iranska fängelser, dömda till döden genom stening.

Amnesty motsätter sig dödsstraff i alla fall, det är ett grymt , omänskligt och förnedrande straff. Att avrätta någon genom stening är särskilt grymt. och särskilt avsett för att orsaka så mycket lidande som möjligt. Fången grävs ner till midjan, om det är en man, och till brösthöjd om det är en kvinna. Stenarna som används ska vara "lagom" stora så att processens blir utdragen och inte dödar omedelbart.

Författad av: Elisabeth Löfgren