Tisdag 15 januari 2008 Utskriftsvänligt format
Iran
Stening till döds, ett förfärligt och oacceptabelt straff
I Iran väntar nio kvinnor och två män på att få sin dödsdom verkställd. De har dömts att stenas till döds. Amnesty kräver att de iranska myndigheterna omedelbart inför ett stopp för detta fruktansvärda straff som har till syfte att orsaka extra stort lidande.
I en rapport på tisdagen uppmanar Amnesty Iran att efterleva det moratorium, när det gäller steningsdomar, som utfärdades av Irans högsta juridiska instans år 2002.
- Vi välkomnar att majlis (Irans parlament) diskuterar en förändring av den iranska brottsbalken, som skulle kunna upphäva åtminstone en del steningsdomar, säger Malcolm Smart, chef för Amnestys Mellanösternavdelning. Men myndigheterna måste gå längre än så och se till att steningsdomar helt förbjuds och även stoppa dödsdomar mot personer som dömts för äktenskapsbrott.
Den iranska lagstiftningen har precisa instruktioner för hur en stening ska gå till. Stenarna ska vara stora nog att orsaka smärta, men de får inte vara så stora att offret dödas för snabbt. Enligt artikel 102 i brottsbalken ska män grävas ner till midjan och kvinnor i brösthöjd. I artikel 104, som reglerar avrättning för personer som dömts för äktenskapsbrott, står att "stenarna får inte vara så stora att den dödsdömde dödas av en eller två kastade stenar, men de får heller inte vara så små att de inte kan definieras som stenar".
Stora brister i det iranska rättssystemet har medfört att många dömts till döden efter inkorrekta rättegångar. Trots det moratorium som infördes 2002 har steningsdomar fortsatt att utdömas och verkställas. Ja'far Kiani stenades till döds den 5 juli 2007. Han dömdes för att ha haft en utomäktenskaplig relation med Mokarrameh Ebrahimi, och de har två barn tillsammans. Även Mokarrameh dömdes till stening, hon sitter nu i Choubinfängelset tillsammans med ett av barnen och Amnesty befarar att domen mot henne också kommer att verkställas.
Avrättningen av Ja'far Kiani var den första steningen som bekräftats av myndigheterna sedan 2002, men det har rapporterats att ytterligare en man och en kvinna stenades ihjäl i Mashad i maj 2006. Det är oftast kvinnor som döms till stening. Ett skäl till detta är den diskriminerande behandling de utsätts för i det iranska rättssystemet. De är även särskilt utsatta eftersom många kvinnor är analfabeter och därför kan tvingas skriva under bekännelser till brott de inte begått utan att förstå innebörden. Diskrimineringen av kvinnor leder även till att de löper större risk att dömas för äktenskapsbrott.
Trots denna dystra realitet finns det anledning att hoppas att steningsstraffet kan komma att avskaffas helt. Stora ansträngningar görs av modiga människorättsförsvarare i Iran genom kampanjen, "Stoppa steningar för alltid", som sattes igång efter steningen i Mashad år 2006. Tack vare kampanjen har man lyckats stoppa fem planerade steningar och verkställandet av en dom har skjutits upp. Aktivisterna betalar dock ett högt pris, de utsätts för trakasserier och hot från myndigheterna.
Läs rapporten Iran: end executions by stoning
Författad av: Elisabeth Löfgren
|