Zimbabwe juni 2005




Det är en överdriven siffra. Jag tror snarare att det handlar om 100 000.




”För många är det här
ett gyllene tillfälle att få eget boende”

Amnesty Press har intervjuat Zimbabwes ambassadör i Sverige, Mary Mubi, som försvarar regeringens agerande. Hon menar att situationen i de drabbade områdena var ohållbar och att något var tvunget att göras.



Vad är anledningen till Operation Murambatsvina (”Operation driv ut skräpet”)?
- Sedan självständigheten har många människor flyttat in till stan från landsbygden, vilket har skapat ett behov av fler bostäder. Det har gjort att människor börjat bygga små hus på sina bakgårdar. Det kan bo 15 familjer på en yta gjord för en familj. Följderna av dessa illegala hem har blivit att infrastrukturen har kollapsat. Trycket på vattenförsörjning, sophämtning med mera har blivit alldeles för stort. De senaste två till tre åren har vi haft kolerautbrott, något som inte fanns tidigare, sjukdomarna har ökat, liksom barnprostitution och kriminalitet. Harare är byggt för färre personer.

Det finns två huvudanledningar till det som händer. Den första är att regeringen vill bygga fler bostäder och det skulle kosta mer att göra de redan existerande legala än vad det kostar att bygga nytt. Nu står husen och skjulen huller om buller. Ett problem med de illegala bostäderna är att stadsfullmäktige inte får in någon skatt och då kan man inte göra de förbättringar som krävs i dessa områden. Det bästa är att ha legala bostäder för då har man råd att förbättra infrastrukturen.

Nu har regeringen ordnat med med nya markområden där det finns rinnande vatten och ordentliga förutsättningar. Hittills har man ställt i ordning och fördelat 30 000 tomter där människor kan börja bygga sina egna hus.

Det andra är den illegala försäljningen i områdena. Företag och affärer flyttar ut från stan eftersom de inte kan konkurrera med den illegala handeln. Det leder till att arbetena också flyttar ut från stan.
Det är också så att ägare till etablerade företag utnyttjar den illegala försäljningen för att slippa betala skatt. Det har lett till att den formella sektorn har blivit informell. Siffror pekar på att 20 procent av Zimbabwes BNP (bruttonationalprodukt) kommer från den informella sektorn.

Situationen var så illa att man var tvungen att starta om på nytt. Polisen kunde inte komma in i dessa områden och kriminaliteten var hög. Nu finns det polis på marknaderna. Kanske är det så att de har väntat för länge.

Enligt officiella siffror hade 22 735 personer gripits fram till den 5 juni. Vad händer med dem nu?
- Det är personer som har deltagit i olagliga affärer och sålt varor på den svarta marknaden så jag antar att de ställs inför rätta. Det är inte vanliga människor som har gripits utan sådana som innehaft stulna husgeråd, handlat med ädelstenar och utländsk valuta och hamstrat basvaror. De har sålt guld, socker, matolja, bensin och diesel för tre till fyra gånger ordinarie pris.
Men åtgärden har inte bara involverat polisen, utan flera instanser inom regeringen. Socialdepartementet och Departementet för småföretagare har varit delaktiga och operationen har organiserats i samförstånd. Man måste förstå att de illegala affärerna inte har någon säkerhet för de anställda heller. Människor utnyttjas på olika sätt, jag har hört så många förskräckliga historier.

Enligt FN har cirka 200 000 blivit hemlösa i och runt Harare. Vilken hjälp får dessa människor?
- Det är en överdriven siffra. Jag tror snarare att det handlar om 100 000. Eftersom vi har stora familjer i Zimbabwe har de flesta flyttat in hos släktingar och vänner. Regeringen har också satt upp tältläger och ordnat med mat. För att komma till rätta med situation var detta något som behövdes göras. Brottsligheten ökade hela tiden, vilket gjorde det nödvändigt för regeringen att vidta åtgärder.
Det bästa hade förstås varit att bygga bostäder först innan de gamla revs, men tyvärr fungerar det inte så. Vi har inte de pengarna.

Hur lång tid tror du att det kommer ta tills alla har ett hem igen?
- Det kommer att ta lång tid att komma i ordning, men nu gäller det att folk får sina egna hem och att regeringen försöker se till att det går så snabbt som möjligt genom att sänka byggnadskraven och ge lån. Bland annat tillåts människor att tillverka sina egna tegelstenar, vilket inte tilläts tidigare. Det kommer att bli en boom i byggnadssektorn och vi har många kunniga husbyggare. För många är det här ett gyllene tillfälle att få sitt egna boende.
- De måste börja bygga före regnperioden som börjar i mitten av oktober. Regeringen arbetar väldigt snabbt och de flesta har goda kunskaper i byggnadsteknik. Det är något som missionärskolorna lärt dem.

Den romersk-katolske ärkebiskopen Robert Ndlouvu beskrev nyligen (12 juni) raseringen av hus som ”inhuman” och sa att ”Nu sover människor utomhus och det det finns små barn där”. Vad tycker du om kritiken som kommer från ärkebiskopen och andra zimbabwier?
- En av ministrarna bakom operationen har haft möten med kyrkorna. Det finns inget sätt de kan försvara den situation som människorna i dessa områden levde i. Kriminalitet, barnprostitution och ett ökat antal våldtäkter. Inom familjer har våldtäkterna ökat som en följd av att de lever så tätt inpå varandra med skynken i stället för väggar mellan männen och kvinnorna. Jag förstår inte hur ärkebiskopen kan säga att det var hållbar och gudfruktig situation.
- Den enda lösningen var att skaffa egna bostäder till folket. Det var ett svårt beslut att ta, men på lång sikt kommer det bli bättre med rätt samarbete.
Kyrkorna borde öka trycket på regeringen att ordna med bostäder åt folket, inte försvara de bosättningar som fanns.

Många av människorna som har drabbats av Operation Murambatsvina beskrivs som anhängare av Zanu-PF. Är du rädd att detta kommer att ha negativ effekt på de väljare som stödjer regeringen?
- I Zimbabwe, liksom i många andra länder i regionen, drömmer många om att ha sitt egna hus och trädgård där de kan odla. De vill känna att de har något eget som de kan investera i. Därför tror jag att det i det långa loppet kommer att ses som något positivt. Kortsiktigt kanske inte alla ser regeringens vision, men det flesta tycker att det var på tiden att något gjordes. Nu kan stadsfullmäktige satsa på att ge riktig service till de boende, som vatten, elektricitet och annat. Till nästa val 2008 tror jag att de kommer att ha ordnat det. Om de inte hade gjort något åt det nu hade de förlorat väljare också och alla hade varit förlorare.

Zanu-PF vann en stor seger i parlamentsvalet i april med 78 platser mot 41 för MDC (Rörelsen för demokratisk förändring). MDC och flera organisationer utanför landet anser att valet inte var fritt och rättvist. Vad vill du säga till dem?
- Man måste analysera var de åsikterna kommer från. Vissa medlemmar av EU deklarerade redan innan valet att det inte var fritt och rättvist. De ville se MDC vid makten. SADC (Södra Afrikas gemenskap för utveckling), kyrkorna och andra organisationer som övervakade valet sa att resultatet speglade folkets vilja. Det var ett mycket transparent system, människor kände att deras röst räknades.
Det skulle ha kunnat gjorts mer arbete för att få folk att registrera sig i sitt valdistrikt.
Vi hade 120 valdistrikt och flera röstställen inom varje. Där fanns representanter från alla partier och rösträknare. Alla partier hade personer som skrev under valresultaten. MDC står på väldigt ostadig mark när de talar om valfusk.
Jag tycker det är cyniskt av människor att tala om mänskliga rättigheter och demokrati när de stämplar valet som fusk redan innan det avgjorts.
En anledning till att många sa att det var fusk beror på att valrapporterna om att MDC ledde kom innan alla distrikt var räknade. De började med att räkna städerna och sedan landsbygden.

Vilken effekt tror du Operation Murambatsvina kommer att ha på Zimbabwes internationella relationer?
- Bland utvecklingsländer finns det en förståelse, eftersom vi hade problem med ökad kriminalitet och våldtäkter. Det är lätt att säga att det var fel när man ser på det utifrån, men vi gör det bästa vi kan. Landreformen fick mycket kritik, men 84 procent av alla som fick mark då är småbönder. Tids nog kommer det bli bra, med mer ekonomisk hjälp till bönderna och uppbyggnaden av infrastrukturen i städerna. I det långa loppet kommer de att förstå att vi behövde ”Få vett i våra städer”. När Mugabe öppnade parlamentet talade han om ett ökat samarbete med det civila samhället och företagare.

Vad vi än gör så anser EU att något är fel. När vi har ett öppet val så säger man att det bara är ett av Mugabes trick. Människor är inte rationella. Men världen är stor. Det finns liknande problem i andra delar av världen, som Sydamerika, där de har en annan förståelse, tror jag. Det finns en värld utanför Europa.

Solidaritet borde också vara en vilja att lyssna. Det är inte en envägskommunikation med en part som bara kräver. Dialogen är väldigt knapp och man stänger zimbabwier ute från EU-möten.
Vår president säger vad han menar. Man kan aldrig anklaga honom för att inte säga sin mening. När man talar om att mänskliga rättigheter politiseras undrar jag hur seriös man är när det gäller mänskliga rättigheter?

Josef Björklund
praktikant Amnesty Press och media