18 juli 2011

Fria fackföreningar växer fram i det nya Egypten
0


En ny egyptisk fackföreningsrörelse är på frammarsch i kölvattnet av revolutionen i februari då Hosni Mubarak tvingades avgå efter 30 år vid makten. Det gamla, statligt styrda facket finns kvar, men nu växer oberoende fria fackföreningar fram.


Fatma Ramadan har varit fackligt ansluten i hela sitt yrkesliv, men först nu är hon fackligt aktiv.
– Jag var med i den gamla fackföreningen, men fackledningen motarbetade oss, säger hon när vi träffas i en föreningslokal i centrala Kairo.
På väggarna hänger foton från demonstrationerna under den egyptiska revolutionen som ledde till att president Hosni Mubaraks 30-åriga diktatur föll den 11 februari. Efter det har en uppsjö av nya fria fackförbund bildats. Fatma är grundare till Independent Workers Union i Kairoförorten Giza där hon arbetar inom administrationen på ett statligt företag. Idag har hon kallat sina arbetskamrater till fackligt möte.
– Men många av mina arbetskamrater tvekar att gå med. De har mycket dåliga erfarenheter av det gamla facket, berättar Fatma Ramadan.



Fatma Ramadan är grundare till Independent Workers Union, en av de nya självständiga fackföreningar i Egypten.


Under Mubaraks styre var det förbjudet att bilda fackförbund utanför det statligt styrda ETUF, Egyptian Trade Union Federation. Dess uppgift var framförallt att kontrollera arbetarrörelsen. Idag sitter dess förre ledare, Hussein Megawer, häktad för anstiftan till mord på demonstranter under revolutionen. ETUF finns dock kvar. En del av Fatmas arbetskamrater har uppmanats att hålla sig borta från de nya facken.
– Vissa har hotats. Jag vet inte av vem men ETUF vill givetvis inte att folk går över till oss. Även företagsledningen är emot oss och några arbetskamrater förbjöds till exempel av sina chefer att delta i valet till fackstyrelsen, säger Fatma Ramadan.


Efter president Hosni Mubaraks fall har nya fria fackförbund bildats i Egypten och
demonstrations- och strejkförbudet utmanas.

Det finns många punkter på de nya fackens agendor, bland annat ett fastställande av en nationell minimilön. Löneutvecklingen har stått stilla i årtal, samtidigt som priserna på allt har ökat. Omkring 40 procent av Egyptens cirka 80 miljoner invånare uppskattas leva på – eller under - motsvarande 2 USA-dollar per dag. År 2010 föreslog regeringen en minimilön på cirka 450 kronor i månaden, men det godtogs inte av arbetare och civila arbetsrättsorganisationer. Efter tio år i yrket tjänar Fatma 500 kronor i månaden. Flera av hennes arbetskamrater har en månadslön på 200 kronor. Som jämförelse kan nämnas att det räcker till åtta Big Mac-måltider i Egypten.
– Vi kräver en nationell minimilön på minst 1 500 kronor i månaden, det är minimum för att överleva. Dessutom måste löneökningar följa inflationen, säger Fatma Ramadan .
En annan hjärtefråga är granskning av korruption inom statliga företag. Fatma berättar att hon aldrig sett röken av utlovade bonusar på hennes arbetsplats:
– Nu håller vi på att sammanställa ett memorandum med våra krav som ska överlämnas till Arbetsministeriet.




Talal Shukr (till vänster) och Tarek Mostafa (till höger) är representanter för Egyptian Federation of Independent Trade Unions (EFITU), numera Egyptens största fackförbundsfederation.


Den egyptiska arbetarrörelsen visade framfötterna långt innan revolutionen. Det intygar Tamer Fathy när vi träffas på ett café. Han är arbetsrättsaktivist och internationellt språkrör för Centre for Trade Unions and Workers Services, CTUWS.
– Mellan 2006 och 2009 var det cirka 1 900 strejker och protester, berättar Tamer Fathy.
CTUWS bildades 1990 med målen att arbetarna skulle få rätt att strejka och rätten att bilda fria fack. Under Hosni Mubarak krävdes att två tredjedelar av fackförbundets styrelse godkände en strejk för att den skulle vara laglig samt att ETUF ratificerade det.

I december 2006 gick arbetarna vid Egyptens största textilindustri i Mahalla al-Kubra i strejk för att de inte hade fått utlovade bonusar. De hade inget stöd från ETUF men CTUWS koordinerade strejken.
– ETUF gick till hårt angrepp mot oss i medierna. Vi anklagades för att vara styrda från utlandet, säger Tamer Fathy.
De flesta av CTUWS kontor stängdes av polisen, men textilarbetarna fick sina bonusar.
De följande åren strejkade och demonstrerade arbetarna i Mahalla el-Kubra flera gånger. Även andra yrkesgrupper började organisera sig.

I december 2007 gick skatteverksanställda ut i strejk. I 13 dagar protesterade de utanför regeringsbyggnader och fick slutligen sina krav uppfyllda, bland annat fyrdubblades deras löner. Ett år senare, i december 2008, utropade skattearbetarna The Independent Real Estate Tax Workers Union, RETA, som Egyptens första fria fackförbund. Regeringen vägrade erkänna facket som lagligt, vilket gick stick i stäv med landets internationella åtaganden.
– När RETA accepterades som medlem i de offentlig anställdas international, Public Services International, hade regeringen inget annat val än att godkänna det. Det hade ett enormt inflytande. Pensionärer, hälsotekniker och lärare bildade självständiga förbund kort därpå. De blev aldrig godkända, men människor organiserade sig, säger Tamer.
Under revolutionen 2011 gick hundratusentals arbetare i strejk och anslöt sig till demonstrationerna. Den 30 januari utropade de fyra självständiga förbunden The Egyptian Federation of Independent Trade Unions, EFITU. Den 12 mars proklamerade den nye egyptiske arbetsministern att det var fritt fram att bilda fria fackförbund.



Arbetarrörelsen är på frammarsch i Egypten efter revolutionen. Vilket inte minst
märks genom flera nya tidningar som tillhör vänsterpartier och fria fackförbund.
Kvinnan på bilden säljer tidningen ”Socialisten”.


Idag huserar EFITU i centrala Kairo. Det är full fart på kontoret. Arbetare köar för att registrera nya föreningar eller för att få rådgivning. I början av juni 2011 hade 26 fria förbund anslutit sig till federationen.
– Nu är vi Egyptens största federation. ETUF har bara 23 förbund som medlemmar, säger Tarek Mostafa, EFITU-representant och medlem i RETA.
– Och fler är på gång. Vi har problem med att hinna med allt, säger Talal Shukr, en av EFITU:s grundare.

Telefonerna ringer regelbundet. Ett samtal gör Tarek Mostafa rosenrasande.
– Arbetarna vid ett gasverk utanför Kairo höll på att fylla i ansökningspapper för att bilda en fackförening. De attackerades och misshandlades av busar som det gamla fackförbundet och företagsledningen hade anlitat. De snodde ansökningspapprena och tog en av arbetarna till polisstationen där han anklagades för stöld och misshandel. Sedan fick han sparken. Vi ska lämna in en anmälan om det till Arbetsministeriet, säger Tarek Mostafa sammanbitet.
– ETUF bekämpar oss med alla medel. Inte så märkligt, i takt med att fria förbund bildas avslöjas alltmer av korruptionen inom ETUF. Både statliga och privata företag samarbetar med ETUF och försöker hindra nya förbund från att etablera sig, säger Talal Shukr.

I praktiken är de nya förbunden i stort sett impotenta. Den gamla fackförbundslagen gäller fortfarande.
– Arbetsministerns uttalande var bara muntligt. Ledningen på arbetsplatserna erkänner oss inte som legitima förhandlingsparter, säger Tarek Mostafa.

Förutom höjda minimumlöner är EFITU: s huvudkrav att den gamla fackförbundslagen tas bort. Även tryggare anställningsformer, bättre försäkringar och enklare processer för att bilda nya fackföreningar finns med på ett memorandum som har överlämnats till Arbetsministeriet.
EFITU åker även runt på arbetsplatser och informerar arbetare om deras rättigheter och hur man bildar fackförbund.
– Vi blir inte insläppta på arbetsplatserna men brukar samla arbetarna på kaféer eller andra lokaler. Får de inte sina rättigheter genom förhandlingar uppmanar vi dem att strejka och demonstrera, säger Talal Shukr.


Mohamed Trabelsi på ILO: s Nordafrika-kontor i Kairo.

Fram tills parlamentsvalen som ska hållas under hösten styrs Egypten av en militärledd övergångsregering. Den 24 mars antogs en lag som förbjuder strejker och demonstrationer. Lagen har dock ignorerats och armén har blundat för ”lagbrotten”. EFITU jobbar för att bygga nätverk med så många utländska fackförbund som möjligt för att få stöd mot eventuella övertramp mot arbetsrättslagar. De senaste fem åren har Egypten funnits med på FN-organet ILO: s (International Labour Organization) svarta lista över de 25 länder med värst arbetsförhållanden i världen.
– Men nu har arbetsministern berättat att tack vare oss är Egypten numera borta från listan, konstaterar Talal Shukr.

På ILO: s Nordafrikakontor i Kairo träffar jag Mohamed Trabelsi. ILO:s mission är att stärka lokala fackförbund, något som tidigare var lättare sagt än gjort i Egypten.
– Här hamnade vi i konfrontation med dem istället. I december 2009 beslutade vi att inte ha något som helst samarbete med ETUF. De var emot alla former av föreningsfrihet, fria fackförbund och dialoger. Det fanns ingen plattform för samarbete säger Mohamed Trabelsi.
Han tror att ETUF: s dagar är räknade.
– Det är en mycket dålig organisation som inte har visat någon vilja till reformer eller insett att det är nya tider, säger Mohamed Trabelsi.
ILO koncentrerar sig nu på att hjälpa de fria förbunden att bli starka.
– Det handlar inte bara om bröd och höjda löner. Det är minst lika viktigt att förbunden försvarar revolutionens principer, utifrån dem kan arbetarna få sina rättigheter, säger han.
Även flera arbetarpartier har bildats inför parlamentsvalen i höst.
– De nya partierna är mycket svaga, men fackförbund och civila organisationer är starka. Det är viktigt att de går emot alla potentiella diktatorer eller extremister som försöker profitera på revolutionen, avslutar Mohamed Trabelsi.

Text och bild: Bengt Sigvardsson
Kairo, Egypten


Läs mer
Colombia farligaste landet i världen för fackligt aktiva
(Amnesty Press 10 juni )



Efter Mubarak – ska militären införa demokrati? (Analys av Per Björklund i Amnesty Press nummer 1/2011)


Amnesty om Egypten

Egyptian authorities must allow peaceful protest and the right to strike (Amnesty 30 april)



Lagförslag om att förbjuda protester och strejker (Amnesty 31 mars)


Amnestys fackliga grupp


Egyptierna ignorerar lagen mot demonstrationer som antogs av den
militärledda övergångsregeringen den 24 mars.
Mycket lite har förbättrats i Egypten efter revolutionen.

1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.