9 juli 2008

”Svenska företag i Kina måste ta sitt ansvar”
0

Långa arbetsdagar, dålig arbetsmiljö, avsaknad av fria fackföreningar, barnarbete – listan kan göras lång. Risken att svenska företag med verksamhet i Kina bidrar till att kränka mänskliga rättigheter är stor. Under Almedalsveckan arrangerade Amnesty ett seminarium om de svenska företagens roll i Kina.

Shao Jiang som deltog i demokratirörelsen 1989 och numera lever i exil i London var inbjuden till seminariet. Hans främsta uppmaning till utländska företag i Kina är att inte nöja sig med att följa lokal lagstiftning utan istället följa det egna landets lagar eller internationell lagstiftning.

- Företaget måste skydda arbetarnas rättigheter och inte tillämpa dubbelmoral. Om arbetarna till exempel bildar en egen fackförening är det viktigt att företaget inte slår ner på den, säger Shao Jiang.


Shao Jiang, exilstudent i London, deltog i demokratirörelsen i Kina slutet av 80-talet. Han har suttit fängslad och i husarrest och 1997 flydde han från Kina till Sverige där han bodde i fem år innan han flyttade till London.

Bland de övriga seminariedeltagarna fanns två riksdagsledamöter, Anna König-Jerlmyr från moderaterna och Olle Thorell från socialdemokraterna, Bengt Olof Hansson som är vd på SKF Storbritannien och Malin Eriksson som är koordinator på Rena Kläder. De ser alla positivt på svenska företags investeringar i Kina, men betonade företagens ansvar för att inte mänskliga rättigheter kränks.

- Vi tycker det är bra att rika länder investerar i fattiga länder, men företagen måste ta sitt ansvar. I Kina har man inte ens på pappret rätt att organisera sig fritt och det medför ett stort ansvar. Företagen får inte bara rida på det system som finns, utan de måste sträva till att försöka förbättra förhållandena, säger Malin Eriksson från Rena Kläder.

Hon påpekar att stora företag har större möjligheter att påverka förhållandena, men tillägger att små företag kan gå ihop med andra företag och på det sättet bli starkare.
- Det är viktigt att företagen inte tänker att det är jobbigt att ta ansvar utan istället ser det som en möjlighet att påverka.


Från vänster: Anna König-Jerlmyr från moderaterna, Bengt Olof Hansson från SKF Storbritannien och Malin Eriksson, koordinator på Rena Kläder.

Malin Eriksson berättar att Rena Kläder i en granskning av sportaffärer i Sverige kunde konstatera att många företag har uppförandekoder som ser fina ut på pappret, men i praktiken är det inte mycket som görs för att förbättra förhållandena. Fyra år efter att uppförandekoderna hade upprättats hade det på de flesta företag fortfarande inte hänt något. Hon menar att man inom klädindustrin generellt sett inte är så bra på att kontrollera att arbetarnas rättigheter respekteras.

Bengt Olof Hansson som representerar ett företag inom metallindustrin anser att man på SKF gör så gott man kan för att förhindra att arbetarnas rättigheter kränks och han anser det vara i företagets eget intresse.
- Vi har ett varumärke som inte får fara illa. Man måste ha egna riktlinjer för hur man driver sin verksamhet. Den lokala lagstiftningens minimikrav är inte något riktmärke för oss.

Bengt Olof Hansson ser inte någon motsats mellan ansvarsfullt arbete och ekonomisk vinning.
- Det är snarare tvärtom. På lång sikt måste man kunna vara stolt över de pengar man förtjänar.

Då han får en fråga från publiken om hur SKF kontrollerar att de produkter de tillverkar inte används under bristfälliga förhållanden erkänner han dock att det inte alltid är så lätt att kontrollera sådant.
- Det är ett moraliskt dilemma om våra produkter används i tveksamma sammanhang. Vi har inte alltid möjlighet kontrollera vart våra kullager tar vägen. Vi tar vårt ansvar så långt vi kan.

Det är inte heller alltid möjligt att välja bort en leverantör som inte respekterar arbetarnas rättigheter eftersom det ofta inte finns så många valmöjligheter.
- Om det inte finns några alternativ måste vi hjälpa leverantören att bli bättre, säger han.

I början av det här året kom en ny lag i Kina som skulle förbättra arbetarnas rättigheter. Malin Eriksson berättar att flera företag har flytt de platser där man börjat implementera lagen.
- Samma företag som har klagat på att lagstiftningen var för dålig flyttar nu sin verksamhet till andra länder. Det här ger ju ingen bra feedback till de kinesiska myndigheterna, säger hon.


Anna König-Jerlmyr, riksdagsledamot för moderaterna, påpekade att det är viktigt att man fortsätter att diskutera de mänskliga rättigheterna också efter OS. Johan Florén, ordförande för Amnesty Business Group var moderator under seminariet.

Inför de olympiska spelen i Peking i augusti har kränkningarna av mänskliga rättigheter i Kina på vissa områden snarare intensifierats än minskat, trots att myndigheterna lovade förbättringar då Kina tilldelades OS. Bland annat har människorättsaktivister och systemkritiker gripits och fängslats, människor har vräkts och deras mark konfiskerats för att bereda plats för OS.

Shao Jiang säger att den kommunistiska regeringen använder OS för att sprida propaganda för en extrem nationalism, men han ser ändå OS som en möjlighet för folket att protestera och bilda medborgarrörelser. Han förespråkar inte en bojkott av OS för idrottare eller journalister, men däremot anser han att det finns anledning för de politiska ledarna att bojkotta OS-invigningen.

- Jag anser att de politiska ledarna från demokratiska länder ska ställa tre villkor till den kinesiska regeringen inför OS. Alla fängslade människorättsaktivister bör friges, förtrycket ska stoppas och vi bör få pressfrihet. Lokala och utländska medier ska ha samma rättigheter. Om inte dessa villkor uppfylls bör de politiska ledarna bojkotta invigningen, säger Shao Jiang.

Han tror att ett hot om bojkott skulle sätta press på den kinesiska regeringen som är mycket mån om att visa upp Kina som ett framgångsrikt och lyckat land.

- Det här är de politiska ledarnas chans. De måste försöka hjälpa medborgarna att utöva sina politiska rättigheter. Det skulle också vara ett klart budskap till det kinesiska folket om att Kina måste förändras och det skulle uppmuntra människorna att kämpa för sina rättigheter.


En migrantarbetare i Peking betraktar förberedelserna för OS-facklans stafett 2008. Fotografiet är taget i juni 2007. Foto: AI/privat

Shao Jiang säger till Amnesty Press att han gärna skulle se lite mer handling från omvärlden.
- Det krävs effektivare lösningar. Den kinesiska regeringen har fört en dialog om mänskliga rättigheter i tio år nu, men det sker ingen förändring. De sade inför OS att de skulle frige fångar men istället har de gripit fler.

Shao Jiang uppmanar enskilda individer och organisationer att åka till Kina och hjälpa folket att organisera sig på gräsrotsnivå. Han föreslår också att svenska fackföreningar åker till Kina och berättar för arbetarna om deras rättigheter. Han säger att det nu finns en politisk medvetenhet hos det kinesiska folket som inte fanns åren efter 1989 på grund av den skräck regimen hade spridit med sin brutalitet.

- Folket måste kämpa för sina rättigheter för rättigheterna kommer inte att ges till dem. Men de behöver också hjälp av människor utanför landets gränser.

Text: Johanna Smulter
Bild: Nina Eneroth

Läs mer om Almedalen:

Den svåra mångfalden (8 juli)


Rätten till mat är en mänsklig rättighet (AP notis 9 juli)


Facket och storföretagen hand i hand (reportage i Amnesty Press 2/2008)


1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.