20 december 2011

” Kvinnor möter sina förövare varje dag”
0


”Straffrihet är en stor orsak till att konflikter aldrig tar slut”. Det sade IKFF:s generalsekreterare Josefine Karlsson vid ett seminarium i Stockholm om straffrihet och genusbaserat våld i konflikter. Representanter för kvinnoorganisationer från Demokratiska republiken Kongo, Kosovo och Nigeria fanns på plats.


En kvinna i Kosovo som varje dag möter sin våldtäktsman i byn. En man i Demokratiska republiken Kongo, som medverkat till hundratals våldtäkter och samtidigt kandiderar till parlamentet. Dessa ofattbara berättelser får publiken ta del av vid seminariet om straffrihet och genusbaserat våld i konflikter, som arrangerades av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) tillsammans med Amnesty och Kvinna till Kvinna.
– Straffrihet är en stor orsak till att konflikter aldrig tar slut, menar IKFF:s generalsekreterare Josefine Karlsson, som ledde samtalet.



Lisa Gormley, Annie Mbani Matundu, Joy Onyesoh, Veprore Shehu och Josefine Karlsson. Foto: Lisa Olsson


Seminariet äger rum på Livrustkammaren i Stockholm den 5 december och publiken består bara av kvinnor, möjligtvis ett symptom på att sexuellt våld lätt förminskas till en kvinnofråga. De inbjudna gästerna hade rest långt för att dela med sig av sina berättelser. Tre av dem arbetar för kvinnoorganisationer i sina hemländer; Annie Mbani Matundu är ordförande för IKFF i Demokratiska republiken Kongo, Joy Onyesoh har samma position i Nigeria och Veprore Shehu är chef över organisationen Medica Kosova. På plats är också Lisa Gormley, jurist från Amnesty International.

Annie Mbani Matundu är trött och sliten eftersom hon den senaste tiden har jobbat dygnet runt med valet i Kongo. Dels har organisationen arbetat för att kvinnor ska rösta, helst på andra kvinnor eftersom de är klart underrepresenterade. Dels har de fått cirka 3 000 kvinnor att ställa upp som valobservatörer. Resultatet av valövervakningen har dock varit nedslående med mycket våld, hot och fusk.
– En man som kandiderar till parlamentet har varit inblandad i våldtäkt på många kvinnor. Trots det tvingas kvinnorna i hans område att rösta på honom, eftersom de annars mördas eller våldtas igen, berättar Annie Mbani Matundu.


Margot Wallström, som är generalsekreterarens representant för att stoppa sexuellt våld i konflikter, besökte 2 oktober 2010 Walikale i östra Kongo. Foto: Radio Okapi/AI

Det handlar om Ntabo Ntaberi Sheka, ledare för milisgruppen Mai Mai Sheka. Den 6 januari i år utfärdade de kongolesiska myndigheterna en arresteringsorder då Ntabo Ntaberi Sheka anklagades för delaktighet i massvåldtäkterna i Walikale-området sommaren 2010. Enligt en FN-rapport våldtogs mellan 30 juli och 2 augusti 2010 300 kvinnor, 23 män, 55 flickor och nio pojkar. Enligt FN-rapporten var Mai Mai Sheka ansvarig för massvåldtäkterna tillsammans med FDLR, en rwandisk hutugrupp som opererat i östra Kongo sedan folkmordet i Rwanda 1994.

Dessutom ska en grupp av kongolesiska armédesertörer ha deltagit i massvåldtäkterna. Massvåldtäkterna i Walikale väckte stor internationell uppmärksamhet och togs upp på högsta nivå inom FN. FN-styrkan Monusco hade en bas tre mil från de byar där milisstyrkorna härjade och lovade att öka sin patrullering för att händelsen inte skulle upprepas.

I juli i år ska Monusco tillsammans med kongolesiska myndigheterna ha gjort ett försök att gripa Ntabo Ntaberi Sheka. Han befann sig då i Goma men ska ha tipsats av någon inom kongolesiska armén och han undkom. Några fler försök att gripa honom ska inte ha gjorts uppger Human Rights Watch, HRW.
.
Den 24 november var TV-kanalen al-Jazira på plats när Ntabo Ntaberi Sheka höll valmöte i Walikale. Polis och militär som fanns närvarande gjorde inga försök att gripa honom.

Trots de stora problem som finns i Kongo gällande sexuellt våld och straffrihet så var det inget som det pratades om inför valet. Det ses av många som ett icke existerande problem.
– Vi frågade flera politiker vad de hade för strategi för att ta tag i detta, men ingen hade något svar, förklarar Annie Mbani Matundu.


Justine Masika Bihamba är människorättsförsvarare i Goma i östra Kongo. Hon har arbetat med att kartlägga sexuellt våld i området. I oktober 2007 trängde sex beväpnade män i hennes hem. Familjemedlemmarna bands och en av hennes döttrar utsattes för ett sexuellt övergrepp. Här visar Justine Masika Bihamba brev hon fått från Amnesty-medlemmar över hela världen sedan organisationen engagerat sig i hennes fall. Foto: Privat/AI



Även i Kosovo är straffriheten ett stort problem. Organisationen Medica Kosova, där Veprore Shehu är chef, startades 1999 efter krigsslutet. De gav stöd till krigstraumatiserade kvinnor, men det dröjde ända fram till 2002 innan någon ens pratade om sexuellt våld.
– Det var ett väldigt känsligt ämne. Kvinnorna vågade inte prata om det och presidenten förnekade att det hade förekommit. Men steg för steg fick vi kvinnornas förtroende och de började berätta, säger Veprore Shehu.

Organisationens arbetsmetod var att de började med att behandla kvinnornas symptom utan någon press på att de skulle berätta. De försökte också ge kvinnorna någon slags ekonomisk trygghet så att de fick mat för dagen. Efterhand vågade kvinnorna prata om det de varit med om men straffriheten är oerhört utbredd.
– Kvinnor möter sina förövare varje dag och de vågar inte vittna. De som vittnar skickas till en domstol i Belgrad där juristerna ofta pratar förövarens språk, förklarar hon.

Det rättsliga efterspelet efter konflikterna på Balkan går långsamt. Kosovo utropade sin självständighet år 2008 och har erkänts av ett 80-tal länder, dock inte av Serbien. I den serbiska huvudstaden Belgrad finns en krigsförbrytarkammare och där väcks numera också en del åtal mot serber som anklagas för krigsförbrytelser mot albaner i Kosovo under kriget 1998-1999.

Veprore Shehu berättar om en 16-årig flicka, som hölls som fånge två veckor på ett sjukhus där hon våldtogs gång på gång. Efter att ha vittnat i en rättegång blev hon förnedrad, utfryst och utsatt för nya våldtäktsförsök.
– Tyvärr ser jag inte hur vi ska få slut på straffriheten den närmaste framtiden. Men vi har en kvinnlig president nu, Atifete Jahjaga, som har besökt Medica Kosova och lovat att ändra alla lagar som är diskriminerande mot kvinnor. Men det gäller att vi påminner dessa kvinnor i höga positioner så att de inte glömmer bort sina systrar, säger Veprore Shehu och får snabbt medhåll från de övriga deltagarna.


Annie Mbani Matundu och Joy Onyesoh. Foto: Lisa Olsson

Joy Onyesoh menar att de stora problemen i Nigeria är korruption och fattigdom. Familjer vars döttrar utsätts för sexuellt våld får pengar för att hålla tyst och fattigdomen gör att de flesta tar emot dem. Även här är risken stor för stigmatisering i samhället om man får för sig att skvallra om en våldtäkt.
– Folk säger ”Vill du inte bli gift?”. Våldtäkt är olagligt men en rättegång kan ta upp till sju till elva år. Vilken kvinna orkar med det? Dessutom är det vanligt att kvinnor hotas och dödas i Nigeria och det är därför som kvinnorörelsen är svag i landet, säger hon.

Vad ska man då göra åt den utbredda straffriheten? Några enkla svar finns inte. Lisa Gormley arbetar som jurist för Amnesty International och är specialiserad på internationell rätt och kvinnors rättigheter. Enligt henne är det viktigt att prata med kvinnor som jobbar direkt i konfliktområden där sexuellt våld sker:
– Dialoger som den här kan hjälpa. Ett land som Sverige har stor makt som biståndsgivare och har dessutom ett gott rykte när det gäller jämställdhet. Det bör ni utnyttja när ni pratar med andra länder i det internationella samfundet.

– Det räcker inte med förändringar i lagen om ingenting händer i verkligheten. Kvinnor som har blivit utsatta för detta måste få psykosocial och ekonomisk hjälp. Vi måste göra en gemensam ansträngning men det krävs politisk vilja, säger Lisa Gormley.



Lisa Gormley och Annie Mbani Matundu. Foto: Lisa Olsson

Problemet är att de som är där för att hjälpa också kan orsaka stor förödelse för kvinnorna. I Kongo har det förekommit att män från den fredsbevarande FN-styrkan Monusco har utsatt kvinnor för sexuellt våld. Annie Mbani Matundu vill ändå att styrkan ska vara kvar i landet eftersom deras hjälp behövs.
– Men vi är trötta på straffriheten. Vi hoppas att vi i framtiden ska få prata om något annat än sexuellt våld när vi är utomlands. Vi vill att Kongo ska utvecklas, men vi ser inte någon vilja från politikerna, säger hon.

Annie Mbani Matundus frustration över omvärldens flathet är tydlig.
– Kanske kan vi få en reaktion om vi hugger av våldtäktsmännens könsorgan, säger hon medan hennes bordsgrannar ser lätt nervösa ut.
Desperationen över det uteblivna engagemanget från politikerna är uppenbar.

Text: Lisa Olsson

Läs mer

Amnesty International om arresteringar i Kongo efter valet: DRC: Post-election intimidation through arrests must end (19 december)



Läs mer om Kongo från Amnesty Press

Skottlossning i Kinshasa efter preliminärt valresultat - människor stannar inomhus av rädsla (13 december)


Valet underkänns av presidentkandidater (5 december)


Minst en död vid sammanstötningar i Kinshasa - våldtäktsanklagad milisledare håller valmöte i Walikale (26 november)


”Alla karriärvägar ska vara stängda för våldtäktsmännen!” (22 november)


Löften om fred och säkerhet inför valet möts med skepsis (16 november)


Facklig international uppmanar ICC att ta itu med våldtäkterna i östra Kongo (21 juli)


Almedalen: Kina, Burma och FN:s arbete mot sexuellt våld i krig (11 juli)


126 gripna efter försök att mörda Kabila - ny FN-rapport om sexuellt våld (8 mars)


Våldtäkt som överlevnadsstrategi i Kongo (1 mars)


Nio personer inom armén dömda för massvåldtäkterna i Fizi (22 februari)


Callixte Mbarushimana utlämnad till ICC (26 januari)


Milisledare gripen för massvåldtäkterna i Luvungi (6 oktober 2010)


Makt i olika former på bokmässan (26 september 2010)


Justitieministern lovar: Slut på straffriheten för sexuellt våld (24 september 2010)


FN bekräftar: Över 150 kvinnor våldtogs utan att FN-trupper kunde ingripa (25 augusti 2010)


Åter till Kongo (ledare i Amnesty Press nr 3/2010)


Brittiska regeringen stäms för att ha underlåtit kolla handel med
”konfliktmineraler”
(27 juli 2010)



1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.