29 september 2006

Shirin Ebadis Iran
0

Advokaten Shirin Ebadi försvarar de obemedlade och obekväma i Iran. 2003 fick hon Nobels fredspris. Hennes självbiografi har nyligen kommit på svenska. Trots förtrycket i dagens Iran är hon hoppfull inför framtiden.


Shirin Ebadi poängterade vikten av kvinnors rättigheter.

I dagarna gästade advokaten, människorättskämpen och fredspristagaren Shirin Ebadi Sverige. Hon var här med anledning av sin nyutkomna självbiografi "Mitt Iran - en oförglömlig berättelse om kamp, revolution och hopp". Den 25 september samtalade hon, via tolk, med Norstedts Annika Bladh på Handelshögskolan i Stockholm.

Även om utgångspunkten för kvällen var Ebadis memoarer, kretsade samtalet mycket kring den politiska situationen i Iran som i högsta grad har präglat hennes liv.

Hon berättar om när familjen var hemma hos farmor och de sade på radion att premiärminister Mohammad Mossadegh blivit arresterad. Alla grät, men Shirin var för liten för att förstå. Hon var 6 år gammal, året var 1953.

Bakgrunden var att premiärministern nationaliserat oljan och det gjorde att framförallt Storbritannien såg sina intressen i området som hotade. Detta i sin tur ledde till bojkotter, med försämrad ekonomi och oroligheter som följd. Av rädsla för revolution flydde Mohammed Reza Shah landet. Storbritannien vände sig då till USA som i sin tur ville säkerställa att Iran inte allierade sig med Sovjetunionen. Tillsammans genomförde de båda länderna sedan en statskupp där man avsatte Mossadegh och återinsatte shahen.

Shahens styre, som var både korrupt och auktoritärt, ledde till ett växande missnöje. Ett missnöje som genom åren växte sig så starkt att shahen till slut störtades i revolutionen 1979.

Under denna tid växte Shirin Ebadi upp i ett typiskt medelklasshem.
- Min far behandlade mig och min bror likadant, vilket är vanligt i Iran!
Men, lägger hon till, Iran som andra länder har många famlijer som lever traditionellt...

Hon studerade juridik och 1975 blev hon Irans första kvinnliga domare. Revolutionens vindar blåste och även Ebadi var för en revolution. En revolution som inte blev som hon tänkt sig. I Ayatollah Khomeinis nyutropade ”islamiska republik” skulle sharialagar råda, och kvinnor ansågs inte längre lämpade för maktpositioner. Shirin Ebadi sades upp från sin tjänst redan samma år, 1979. Istället erbjöds hon andra, långt mindre kvalificerade jobb. En förtidspension kändes för henne som den enda rimliga lösningen, men ansökan avslogs.
- Då sade jag: min man har sagt att antingen säger du upp dig och passar barnen hemma, eller så skiljer jag mig - och då blev jag beviljad!


Föredraget lockade många besökare.

Vägran att foga sig gjorde att hon var borta från det juridiska livet i flera år. Tills hon en dag läste i tidningen att en kvinnas liv var värt hälften av en mans. Först tänkte hon att hon hade läst fel. Det hade hon inte. Kanske hade tidningen skrivit fel? Hon började läsa lagarna igen. 30 gånger läste hon igenom dem och insåg till sin fasa att tidningen citerat lagen helt korrekt.
- Jag hade läst rätt, och det gjorde mig så arg att jag fick migrän! Sedan den dagen får jag migrän varje gång jag blir arg.

Eftersom domaryrket nu var en omöjlighet ansökte Ebadi istället om att få advokatlicens. Även här stötte hon på patrull. Hela åtta år fick hon vänta på sin licens. Den omotiverat långa väntan var, enligt henne själv, repressalien för att hon hade skrivit negativa saker om revolutionen. 1992 fick hon sin licens och öppnade därefter ett eget advokatkontor. Domstolsväsendet skulle visa sig vara mycket korrupt, och det gjorde det minst sagt problematiskt att jobba som advokat. Uppgörelserna var uppenbara, men de gick inte att bevisa. En dag i domstolen blev hon så arg att hon trodde att ilskan skulle få det höga blodtrycket att sjuda över. Hon blev rädd att hon skulle få en hjärtinfarkt. Efteråt tänkte hon att det inte är värt att riskera livet för pengar. Sedan den dagen jobbar Shirin Ebadi gratis.
- Jag blir fortfarande lika arg som förr, men nu vet jag att om jag får en hjärtinfarkt så är det på grund av min övertygelse och inte pengar!

Advokaten Ebadi försvarar de obemedlade och obekväma. Hon tar sig an de som få andra vågar försvara; studenter, författare och regimkritiker. Dessutom arbetar Ebadi på flera plan för de mänskliga rättigheterna, och då framförallt för barns och kvinnors rättigheter. Ett arbete som gjorde att hon 2003 belönades med Nobels fredspris. Priset, prestigen till trots, är inte det hon är mest stolt över. Istället är det boken "The rights of women" som hon skrivit om kvinnors rättigheter i Iran. Unicef har översatt den till engelska och hennes förhoppning är att boken kommer att få världens befolkning att inse vad som händer i Iran, och då stötta kvinnorättskämparna i deras kamp.

Iran är ett starkt kontrollerat samhälle där censuren är hård. Inskränkningarna i yttrandefriheten gäller såväl massmedia som filtrering av internet. Shirin Ebadis nyutgivna självbiografi är inget undantag. Boken som redan har publicerats på 16 språk, har på grund av censuren inte kommit ut på hennes eget. Det finns möjlighet att ge ut den på farsi utomlands, men Ebadi förklarar att det är viktigt för henne att vänta med det tills den dag hon kan publicera boken i sitt eget land:
- Om Iran inte är redo är jag inte heller det.


Shirin Ebadi fick stående ovationer.

I Iran lever inte bara den som uppfattas utföra "regimfientliga handlingar" farligt, även de som försvarar dessa personer riskerar att fängslas och utsättas för brutalt våld. Ebadi själv har både blivit hotad och fängslad. I samband med en utredning, av myndigheternas tidigare brott mot befolkningen, kom hon också över säkerhetsdepartementets order om att mörda henne själv. På frågan om hon känner sig säker i Iran svarar hon med en orubblig övertygelse:
- De som försvarar mänskliga rättigheter är oftast emot myndigheterna och svävar därför i fara oavsett var de befinner sig. Iran är inget undantag. De som försvarar mänskliga rättigheter har ingen lätt uppgift - när en person väljer denna väg måste hon acceptera konsekvenserna.

Shirin Ebadi har kritiserats för att hon anser att islam är förenlig med mänskliga rättigheter. Hon understryker att grunden till de kränkningar som sker i många islamiska stater idag, inte står att finna i religionen, utan i traditioner och den patriarkala kultur som dominerar dessa länder, däribland Iran. Däremot är hon övertygad om att Iran kan, och bör, förändras inifrån. Som den jurist hon är tycker hon att den bästa metoden är att bruka lagen. För lagarna är det enda som myndigheterna inte kan utmana.
- När de säger att de respekterar kvinnors rättigheter kan man fråga hur det då kommer sig att en kvinna inför lagen värderas hälften så högt som en man!

Framtiden ser hon ändå ljust på. Att 70 procent av befolkningen i Iran är under 30 år, och att kvinnorna utgör två tredjedelar av de universitetsstuderande, bådar för en ljusare morgondag.

Om du vill stödja Shirin Ebadi och iranska kvinnors namninsamling för kvinnors rättigheter i Iran: www.we-change.org

Text: Ulrika Olovson
Foto: Jenny Sjöö Saers
Praktikanter, Amnesty Press och media

1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.