8 april 2008

Tibetaner i exil splittrade

0

En fredlig marsch för att uppmärksamma Kinas förtryck av tibetanerna. Det är tanken bakom den marsch som Tibetan People’s Uprising Movement arrangerar. Marschen ska nå Tibets gräns straxt innan OS börjar i Peking. Exiltibetanernas marsch har nu överskuggats av de våldsamheter som pågått i Tibet vilket lett till att marschen tillfälligt stoppats.

I detta ögonblick av kris ber vi Indiens regering och omvärlden att använda sitt diplomatiska stöd for att pressa den kinesiska regeringen att dra tillbaka sina trupper i Kina och frige de tibetanska demonstranter som fängslats, säger Tsering Yeshi, ordförande i Tibetan Women's Association, TWA, under en presskonferens i Dharamsala den 24 mars.

Kvinnoorganisationen TWA är en av de fem tibetanska NGO:s som anordnat marschen för att protestera mot Kinas närvaro i Tibet. På grund av oroligheterna i Tibet kommer marschen nu att ta en tillfällig paus i den indiska huvudstaden Delhi för att driva en kampanj för att pressa den kinesiska regeringen att lösa situationen i Tibet på ett fredligt sätt.

Den kinesiska militärens svar på de tibetanska protester som utbröt i Lhasa för ett par veckor sedan har enligt den tibetanska exilregeringen i Dharamsala resulterat i att 140 tibetaner dött. Kinesiska myndigheter har dock endast bekräftat att 18 människor dött. Korrekta siffror var svåra att få fram då utländska journalister varit utestängda från Tibet.


Indisk polis ingriper.

Vid ett möte med Tsering Yeshi, fyra dagar innan marschen ska avgå från Dharamsala uttalade hon sitt starka förtroende för omvärldens stöd i Tibetfrågan. Hon rycker uppgivet på axlarna men rör inte en min när hon förklarar att när marschen når Tibets gräns kommer deltagarna att stå i rangordning där de som står i täten är de som är beredda att riskera livet först.

– Vi kommer att göra vårt bästa för att skydda livet på de som deltar i marschen men vad kan du göra om du är fredlig och någon riktar ett vapen mot dig? Många är beredda att offra sina liv i denna marsch. Vårt hopp är att omvärlden inte bara kommer att sitta tysta och titta på om de får rapporter om att fredliga demonstranter blir nerskjutna av militär och polis utan provokation, säger Tsering innan hon är tvungen att svara i mobilen som ständigt ringer.

Det är fyra dagar innan marschen ska avgå och det är febril aktivitet på TWA:s kontor där alla håller på att förbereda sig inför en tre dagar lång workshop i icke-våldsmetoder som kärntruppen i marschen ska genomgå. Tsering berättar att en kursledare med Gandhis filosofi som grund ska leda workshopen. Samma dag träffar jag Tenzin Tsundue, författare och aktivist for Tibets självstandighet sedan många år.

Tenzin Tsundue som ska delta i marschen verkar övertygad om att den ska lyckas. Han betonar starkt icke-våldsprincipen och menar att marschen är i linje med Gandhis Saltmarsch mot den brittiska kolonialmakten:

– Vi kommer inte att använda våld, vi tror att sanningen är ett starkare vapen. Kina kan inte bortse från att Tibet tidigare var ett självständigt land. Vi är däremot beredda att ta använda tänkbara icke-våldsaktioner. Jag kommer att gå så långt jag kan med denna marsch. Marschen kommer inte att stoppas. Den kanske får ta nya vägar och det kanske kommer att ta längre tid än sex månader men den kommer inte att stoppas.


Tenzin Tsundue säger att tibetanterna är beredda alla icke-våldsmetoder.

Tenzin ger ett kompromisslöst intryck med sitt röda band knutet runt pannan. Bandet ska han ta bort först när Tibet blir fritt. Tenzin berättar att han gett bort alla sina ägodelar, han förklarar att han inte behöver dem nu när han ska återvända till sitt hemland. Tenzins föräldrar flydde från Tibet på 1960-talet och Tenzin är uppvuxen i Dharamsala men han säger att han aldrig känt att han hör hemma i Indien:

– Jag har alltid ansett att jag har blivit berövad rätten att bo i mitt eget land. Efter universitetet så återvände jag till Tibet för att bosätta mig där men den kinesiska regeringen arresterade mig. De sade att jag inte hörde hemma i Tibet, satte mig i fängelse i tre månader och kastade sedan ut mig ur landet. Det var en stor förödmjukelse.

De flesta tibetaner i Indien har inte fullt medborgarskap i utan har flyktingstatus i Indien. Den 10 mars 1959 gjorde tibetanerna ett uppror mot Kinas ockupation som led ett våldsamt nederlag. Dalai Lama flydde då Tibet tillsammans med 80 000 tibetaner och satte upp en exilregering i bergsorten Dharamsala i Indien. Enligt uppgifter från den tibetanska exilregeringen finns här idag cirka 111 000 tibetaner. På årsdagen för upproret har flera tusen människor har samlats vid Dalai Lamas tempel.

De tibetanska flaggorna vajar medan alla spänt väntar på om Dalai Lama ska kommentera det faktum att ett par hundra tibetaner planerar att fortsätta marschen ända till Tibet. Ingen kommentar kommer. Två av de fem tibetanska NGO:s som har sitt säte i Dharamsala påpekade i en presskonferens dagen innan marschen att den är ett initiativ enbart av det tibetanska folket. TWA:s ordförande Tsering Yeshi är under vår intervju orolig för att Dalai Lama ska kommentera marschen negativt.

– Som organisation följer vi alltid Dalai Lamas hållning. Om Dalai Lama skulle be oss att stoppa marschen skulle vi hamna i en mycket svår situation, sager Tsering som hoppas pa att Dalai Lama stödjer marschen i det tysta.


En tibetansk man har gripits av polis.

Free Tibet, Stop genocide in Tibet” ekar ropen under marschen från templet ner till Dharamsala. Tibetaner och besökare från hela världen deltar i marschen denna dag och överallt syns tröjor med texten I stand for Tibet, Free Tibet, Team Tibet. Hyllningarna till de 150 deltagare som ska fortsätta hela vägen till Tibet skallar högt nar de gör sin parad genom folkmassan. Många har målat Tibets flagga i ansiktet. Tyskland, Sverige, USA, Australien, England, Polen står det på stora skyltar som de utlänningar som deltar bär for att visa att dessa nationaliteter stodjer tibetanernas sak.

Dharamsala är idag något av en turistort dit människor kommer för att meditera, vandra i bergen, eller volontärarbeta för tibetanernas valfard. Många utlänningar valde att stanna i Dharamsala då de fick reda på att marschen skulle organiseras. Leanne Mckenzie fran Skottland har volontärarbetat i Dharamsala och planerar att följa med ända till den tibetanska gränsen.

– I mitt land kämpar vi inte längre för någonting. Vi är rädda att förlora. Tibetanerna har bett oss utlänningar som är här att ta ställning och jag hoppas att denna marsch lär de manniskor som är här att stå upp för något och inte bara vara likgiltiga inför vad som händer i världen. Jag är livrädd for hur Kina kommer att besvara denna marsch. Jag tror att vissa tibetaner i denna marsch vill vara martyrer för sitt land. Detta är ett sorgligt sätt att avsluta denna konflikt men något måste göras, säger Leanne innan hon går vidare med den stora tibetanska flagga hon inköpt för marschen.

Tre dagar efter marschens avgång stoppas den av indisk polis som sätter 100 av deltagarna i marschen i arrest. Enligt BBC är Tenzin Tsundue, en av de första som arresteras. 44 tibetaner lyckas fortsätta marschen åtföljda av indisk polis. Några dagar senare uttalar Dalai Lama en önskan om att marschen ska avslutas for att kunna löa krissituationen i Tibet. Han hotar även med att avgå om tibetanerna i Tibet väljer att svara med våld mot den kinesiska militaren.


Marschen som ska nå gränsen till Tibet i augusti stoppas av indisk polis.

Marschen mot Tibet har visat både hur splittrade och eniga tibetanerna är när det gäller att hitta en lösning for Tibet. De fem NGOs som anordnat marschen har alla uttalat olika definitioner av ett fritt Tibet. Medan Tibetan Women’s Association går på Dalai Lamas linje och endast söker tibetansk autonomi anser Students for Free Tibet att Tibet bör bli sjalvständigt igen.

Tenzin Tsundue ser Tibets självständighet som en global fråga som rör även Sverige:

– Ni i Sverige har tagit många initiativ i miljöfrågan. Alla talar idag om global uppvärmning. I denna debatt anser jag att man måste inkludera Tibet. Kina håller på att forstöra Tibets ekosystem genom den massiva industrialiseringen av landet. Glaciärerna i Himalaya smälter och Kina bidrar till denna utveckling. Den kultur av harmoni med naturen som tibetanerna praktiserat håller pa att utrotas av kineserna, säger Tenzin som menar att tibetaner inte har någon önskan om att skapa ytterligare konflikter.

Han är kritisk till Sveriges vapenhandel:

– Sverige gör stora pengar på att sälja vapen. Världen har blivit splittrad av våld. Vi tibetaner har blivit slagna, vi har lidit men vi vill inte bidra till den våldsamma utvecklingen i världen. Vi vill bara lägga fram fakta om vad som händer i Tibet. De löften som Kina har gett om att förbättra de mänskliga rättigheterna i Tibet har inte uppfyllts. Istället har situationen förvärrats. Tibetaner blir fängslade. Det finns ingen yttrandefrihet i Tibet eller frihet att utöva religion.

– Denna marsch är en marsch för världsfreden, sager Tenzin och ger mig en av de texter han skrivit om sin situation som politisk flykting i Indien.

På de första raderna står att läsa: “Ask me where I am from and I won’t have an answer. I feel I never really belonged anywhere, never really had a home”.

Text: Nina Eneroth
Foto: Xavier Moucq
Dharamsala, Indien

De fem NGO: som anordnar Tibetan People’s Uprising Movements march är Tibetan Youth Congress, Tibetan Women’s Association , Gu-Chu-Sum Movement of Tibet, National Democratic Party of Tibet och Students for a Free Tibet, India.




Läs mer:


Flaggor för Tibet (Amnesty Press 4 april)


Amnestys Kinarapport 2 april


Flykting greps i Nepal - riskerar återsändande till Kina (Amnestys blixtaktion 27 mars)


Svenska Amnestys OS-sidor


Följ tibetanernas marsch i Indien




1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.