27 september 2006

Colombia värsta landet för fackligt aktiva
0


Under 2005 dödades 115 personer för att de var fackligt aktiva. Över 1 600 personer utsattes för överfall. Omkring 9 000 personer greps och nästan 10 000 fick sparken från jobbet. Det visar FFI:s årliga rapport över kränkningar av fackliga rättigheter i världen, som presenterades på bokmässan i Göteborg. Zimbabwe och Colombia var där i fokus.

”Årets rapport avslöjar djupt oroande tendenser, i synnerhet för kvinnor, migrantarbetare och de offentliganställda, eftersom det finns en klar ökning av våldet och fientligheterna mot dessa när de försöker hävda sina rättigheter”. Det framhåller Guy Ryder, generalsekreterare i FFI, i rapporten.
FFI, Fria fackföreningsinternationalen, är den största fackliga internationalen och organiserar 155 miljoner arbetare. 241 fackliga organisationer i 156 länder är anslutna, däribland LO, TCO och Saco i Sverige.

När LO-TCO biståndsnämnd tillsammans med Svenska Amnesty presenterade rapporten betonade Agneta Carleson från LO att kränkningar av fackliga rättigheter förekommer i många länder.

– Colombia sticker ut som det värsta landet, men vi kan också se hur fackliga rättigheter inskränks i ett land som Australien, sade Agneta Carleson. Det är allvarligt då det handlar om en region där det finns länder som Vietnam och Laos där fria fackföreningar saknas.

Agneta Carleson pekade också på att transnationella företag som detaljhandelsjätten WalMart, livsmedelskedjan Lidl och dryckestillverkarna Coca-Cola och Pepsi i många länder vägrar att låta anställda organisera sig.

Lars Bengtsson, internationell sekreterare i TCO, betonade att det är viktigt för LO och TCO att visa solidaritet med utsatta kollegor i världen. Denna dag (22 september) var utlyst av FFI, Europafacket och WCL, den fackliga världsfederation som har sitt ursprung i kristna fackföreningar, som en internationell aktionsdag för den zimbabwiska fackföreningsrörelsen ZCTU, som drabbats av hårda åtgärder från de zimbabwiska myndigheterna efter protesterna den 12 september. I Sverige har protestbrev överlämnats till Zimbabwes ambassad och Lars Bengtsson var också glad för att den svenska ambassaden i Harare hade agerat:
– Svensk ambassadpersonal har besökt ZCTU-ledare som vårdas på sjukhus efter att ha misshandlats på polisstationer.

Den 12 september hade ZCTU utlyst en landsomfattande protestdag för att protestera mot inflationen, som uppgår till 1 000 procent och urholkar lönerna. ZCTU krävde också lägre skatter och utdelning av aidsmediciner.

Offentliga protester hade förbjudits av myndigheterna och polisen slog till hårt. 256 personer greps. Bland dessa fanns ordföraren i ZCTU Lovemore Matombo, vice ordföranden Lucia Matibenga och generalsekretaren Wellington Chibebe. 15 av ZCTU:s ledande personer utsattes för vad FFI kallar ”hänsynslös och planerad tortyr” på polisstationen.
– Den behandling de utsattes för gjorde att flera av dem vårdas på sjukhus, sade Lars Bengtsson. FFI har nu vänt sig till ILO (FN:s arbetsmarknadsorganisation) och anmält Zimbabwes agerande mot fackföreningarna.
I Sydafrika har president Thabo Mbeki och ANC hittills valt att stödja Robert Mugabe. Men fackföreningsfederationen Cosatu, som tillsammans med kommunistpartiet SACP ingår i ANC-alliansen, har solidariserat sig med ZCTU.
– Idag håller Cosatu en kongress och deltagarna kommer att marschera iväg till Zimbabwes ambassad, berättade Lars Bengtsson.

Bertil Ottosson och Sven Olsson berättade att det senaste fallet från Amnestys fackliga grupp också handlar om Zimbabwe.
– Vi har två nätverk, ett av dem handlar om fackliga kränkningar och ett som riktar sig till journalister till stöd för kollegor som drabbas, förklarade Sven Olsson. Vårt sätt att arbeta är att ge vanliga medborgare en möjlighet att visa sin ilska över kränkningar av mänskliga rättigheter. Och vi vet att protester gör nytta.

Amnesty menar att det finns ett mönster av förföljelse i den senaste tidens tillslag mot opposition i Zimbabwe.

Hundratals aktivister från ZCTU, kvinnoorganisationen WOZA och koalitionen NCA har fängslats. Hos polisen har de misshandlats, vägrats mat och ej fått rätt att kontakta advokater. Anklagelser om tortyr förekommer också.

Vid presentationen medverkade också två gäster från Colombia. Maria Luisa Diaz är aktiv i centralorganisationen CUT:s kvinnohus.
– Situationen när det gäller facklig förföljelse i Colombia har inte blivit bättre under 2006, sade hon. 26 fackligt aktiva personer har mördats hittills i år och lärare och lantarbetare är hårt drabbade.

Den 21 mars bortfördes Jaime Enrique Gómez när han joggade i Bogotá. Han hade tidigare varit fackföreningsledare och var rådgivare till den liberale senatorn Piedad Córdoba. Den officiella versionen, när hans kropp återfanns i början av maj, var att han dött till följd av en kraftig hjärnskakning efter ett fall från hög höjd.
– Tack vare internationellt stöd lyckades vi till sist hitta liket av min far, sade Diana Gómez. Hela Colombia var upprört över att han kunde försvinna mitt i Bogotá.
Diana Gómez är övertygad om att hennes far blev mördad och att armén var inblandad. Experter från USA, som anlitades av familjen, kollegor och den colombianska juristkommissionen visade att det fanns ett antal frakturer på kroppen som hade orsakats av ett trubbigt föremål, inte av ett fall.

Fallet Jaime Enrique Gómez väckte internationell uppmärksamhet och togs upp också i svenska riksdagen där Luciano Astudillo (s) undrade vad dåvarande svenska utrikesministern Carin Jämtin var beredd att göra för att klargöra Sveriges syn på bortförandet av Jaime Enrique Gómez.
I sitt svar den 12 april (det vill säga innan kroppen hade återfunnits) svarade Carin Jämtin att Sveriges ambassadör hade varit i kontakt med FN:s kontor för mänskliga rättigheter i Colombia, åklagarmyndigheten, Internationella Röda korset med flera.
– Sverige är engagerat i att stödja en fredlig utveckling i Colombia, framhöll Carin Jämtin. Respekt för de mänskliga rättigheterna är en central del för det svenska engagemanget och vi för en dialog med den colombianska regeringen och driver det också inom ramen för EU och FN.

Den väpnade konflikt som påbörjades 1964 när Farc-gerillan inledde sitt uppror för att störta regeringen pågår fortfarande. Omkring tre miljoner människor är internflyktingar. Många colombianer är fattiga och enligt Maria Luisa Diaz är 61 procent av den aktiva befolkningen verksam inom den formella sektorn där det är svårt att organisera människor fackligt. Frihandelsavtalet med USA har enligt henne försvårat för den nationella industrin i Colombia.

– På vår senaste kongress beslöt vi att CUT ska söka inträde i den fackliga international som ska bildas i höst, förklarade Maria Luisa Diaz.
CUT är inte anslutet till FFI. En mindre colombiansk centralorganisation, CTC, är däremot medlem i FFI.
– Storleksförhållandet mellan CUT och CTC är som att jämföra LO med syndikalisterna i Sverige, säger Lars Bengtsson.

Det är meningen att FFI och WCL ska gå samman i en ny facklig international under året. Då kommer denna nya international få ännu större slagkraft. Fackliga världsfederationen, WFTU, som domineras av statskontrollerade fackföreningar med kommunistiskt ursprung finns dock kvar utanför den nya internationalen.
Lars Bengtsson är hoppfull inför CUT:s framtid, men säger samtidigt att det finns spänningar inom CUT mellan mer eller mindre radikala falanger.

Den 26 september genomförde CUT, CTC och den tredje centralorganisationen CGT en aktionsdag för att sätta press på regeringen och arbetsgivarna att respektera föreningsfriheten. Den 1 juni slöts ett avtal på ILO:s högkvarter i Genève mellan den colombianska regeringen, fackföreningarna och arbetsgivarsidan. I avtalet ingick bland annat att ILO ska upprätta ett permanent kontor i Bogotá, men FFI är kritiska till att detta ännu inte har blivit verklighet.

Text: Ulf B Andersson


Läs mer:

Amnestys 1 maj-aktion 2006: Colombia

Amnesty-rapport om förföljelser av MR-försvarare (7 september)

Amnesty fördömer mord utfört av Farc-gerillan (26 september)

Reportage om paramilitärens demobilisering (Amnesty Press nr 3/2006)

Läs hela rapporten:
Kränkningar av fackliga rättigheter 2006

1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.