19 mars 2008

Colombo i skuggan av kriget
0

I Sri Lanka avbröts vapenvilan i januari och det krig som inleddes 1983 fortsätter utan något
slut i sikte. Bombattentat, godtyckliga arresteringar och ”försvinnanden” är återigen vardagen för invånarna, även i Colombo. Felicitas Bergström rapporterar från Sri Lankas huvudstad.

När jag landade på flygplatsen i Sri Lankas huvudstad Colombo den 2 januari i år möttes jag av beskedet att regeringen hade tillkännagivit att de skulle dra sig ur vapenvilan med de tamilska befrielsetigrarna, LTTE. Vapenvilan hade förhandlats fram av Norge 2002. Regeringen anklagade LTTE för att bryta mot vapenvilan. Mina föräldrar uppmanade mig via sms från Sverige att resa hem igen då svenska medier bedömde att den väpnade konflikten skulle trappas upp.


Förorten Kattankudy i Batticaloa i östra Sri Lanka. Ett monument som hyllar stupade LTTE-martyrer. I bakgrunden syns lankesiska regeringssoldater. Foto:PRIVAT


Trött efter 20 timmars flygresa mötte jag oroligt min vän Rosanna Flamer-Caldera, som är chef för en människorättsorganisation i Colombo. Hon gjorde en annorlunda bedömning.
– I praktiken har både LTTE och regeringen brutit vapenvilan för länge sedan. Detta är bara ett papper som bevisar ett redan existerande faktum, som tyvärr har blivit vardag för oss, sade hon.
Samtidigt som beskedet fick mig att stanna kvar på ön blev jag medveten om att risken att utsättas för våld var en oundviklig del av vardagen på Sri Lanka.
Redan i april 2006 återupptogs striderna med tusentals döda som följd. Amnesty och andra internatinella organisationer har vid flera tillfällen rapporterat om hur brott mot de mänskliga rättigheterna och mot humanitär rätt har begåtts av samtliga parter.



En av flottans patrullbåtar utanför Galle Face Hotel i centrala Colombo.


Vid midnatt den 16 januari i år upphörde vapenvilan formellt att gälla och redan samma morgon kom rapporter om ett attentat mot en buss i Buttala. Explosionen resulterade i 26 civila dödsoffer och 64 skadade. Eftersom Buttala ligger i ett tidigare lugnt område kan attacken ses som ett tecken på att krigsföringen har utvidgats till nya områden.
– Kriget håller på att flytta till nya geografiska områden. Det är en strategi för att sprida rädsla bland folk i söder. Vi har även sett ett ökande antal bomber i Colombo. Frekvensen av attacker har också ökat, förklarade en anställd på människorättsorganisationen Law and Society Trust i Colombo, som ville vara anonym.


En affisch på järnvägsstationen i Colombo om bombattentatet den 3 februari.


Ruki Fernando, som arbetar på samma organisation, sade att respekten för mänskliga rättigheter ständigt försämras:
– Sedan vapenvilan bröts har antalet dödade civila ökat dramatiskt. Varje gång en bomb exploderar slår regeringen ner på den tamilska civilbefolkningen; det är då godtyckliga arresteringar, tortyr och ”försvinnanden” sker.
Civila faller offer för alla parter i konflikten. Law and Society Trusts anställda målar upp en dyster bild. De beskriver hur tamiler från Jaffna diskrimineras, hur deras rörelsefrihet inskränks genom att de inte får resa in i huvudstaden i samma bil som de lämnade Jaffna i utan måste byta fordon och att tamiler i vissa delar av Colombo måste registrera sin bostadsort, medan singaleser undantas från detta krav.
– Regeringen misstänkliggör en hel folkgrupp, vilket ökar misstron mellan människor, säger Ruki Fernandos kollega. Denna rädsla öppnar dörren för hat mellan folkgrupper och med detta följer en ökad risk för våldsamma upplopp.
Befolkningen vill dock inte återgå till den våldsnivå, som karaktäriserade konfliktens inledningsskede.
– Risken för upplopp är större nu än på länge, men samtidigt inte överhängande tror hon.

Ruki Fernando berättar om dödanden, försvinnanden, tortyr och straffrihet och om hur detta påverkar honom:
– Den militära närvaron har ökat markant och det skrämmer mig istället för att ge mig en känsla av säkerhet. Jag känner till så många, som har trakasserats och terroriserats av säkerhetsstyrkorna.
Dagstidningarna beskyller också ickestatliga organisationer för att gå i västvärldens nykoloniala ledband eller för att stödja de tamilska tigrarna och media pekar ofta ut enskilda MR-försvarare med namn och bild i texter som liknar hatpropaganda.
Rädsla, dödshot och övervakning är en del av tillvaron för många av dem, som arbetar med mänskliga rättigheter. Flera MR-försvarare berättar att de är extra restriktiva med att bära med sig regeringskritiska dokument ifall de skulle bli stoppade i en säkerhetskontroll. Inte minst journalister har utsatts för fysiska övergrepp, bortföranden, hot och trakasserier både av statliga tjänstemän och av väpnade grupper, inklusive LTTE. Amnesty har rapporterat hur regeringskritiska journalister har gripits eller dödats.


Säkerhetskontroll utanför järnvägsstationen i Colombo.


Årets första månader har präglats av upprepade bombattentat och civila dödsoffer. När Sri Lanka firade sin självständighetsdag den 4 februari vågade ingen av mina medarbetare gå ut av rädsla för attentat. Dagen innan hade en självmordsbombare utlöst en bomb på järnvägsstationen i Colombo med ett tiotal dödsoffer och uppemot 100 skadade som följd. De flesta av de dödade var barn. Efter varje nytt bombattentat känner jag hur spänningen i Colombo ökar. Nya avspärrningar dyker upp och utmed vägarna kan man se ett ständigt växande antal militär- och polisposteringar som kontrollerar legitimationer och letar efter bomber i förbipasserande bilar. Jag med mitt skandinaviska utseende vinkas ofta förbi dessa kontroller, medan mina singalesiska och framförallt mina tamilska kollegor stoppas upprepade gånger.


Den gamla huvudstaden Kandy har ännu förskonats från kriget.


Uppgivenheten är stor i landet och i samband med att flera länder nu avråder från resor till Sri Lanka växer oron för att turistindustrin ytterligare ska mattas av. Förutsättningarna för nya fredsförhandlingar ser dystra ut med nuvarande politiska utveckling:
– Jag önskar och hoppas men har inget realistiskt hopp. Regeringen och LTTE har klargjort mycket tydligt att de har slagit in på den militära vägen, uppenbarligen utan hänsyn till civilbefolkningen. Jag tror inte att parterna kommer att återgå till ett avtal om vapenvila, om inte någon av dem gör stora vinster eller drabbas av stora förluster, säger Ruki Fernando.

Jag lämnar Sri Lanka medveten om att de upptrappade striderna troligen kommer att få svåra följder för Sri Lankas befolkning och för många av de personer som jag har lärt känna. Samtidigt har rapporteringen om nya attentat, poliskontrollerna och den höga militära närvaron skrämmande snabbt blivit en del av min vardag. Jag reagerar knappt när regeringsstyrkornas plan och helikoptrar flyger över min bostad under mina sista dagar i Colombo, där folket försöker få vardagen att fungera.

Text och bild: Felicitas Bergström
Colombo, Sri Lanka


===
Bakgrund/ Kriget på Sri Lanka

I juli 1983 genomfördes ett attentat mot en armétransport i norra delen av Sri Lanka där 13 soldater dödades. Det blev upptakten till den nu pågående konflikten mellan LTTE, de tamilska befrielsetigrarna, och den lankesiska armén. Överfallet på soldaterna följdes av våldsamma upplopp runt om i Sri Lanka där mellan 400 och 3 000 tamiler beräknas ha dödats. Många tamiler flydde.
I över 20 år har konflikten fortsatt, då och då avbruten av avtal om vapenvila och fredssamtal. Den mest hoppfulla fredsprocessen inleddes 2002 då Norge lyckades medla fram en vapenvila som övervakades av SLMM, en nordisk observatörsgrupp. Vapenvilan ledde också till avspänning och ökad rörelsefrihet.
2006 skärptes dock konflikten återigen och storskaliga stridsoperationer inleddes åter. Totalt beräknas omkring 200 000 personer ha flytt från sina hem och tusentals personer har dödats. Även om både regeringen och LTTE länge bedyrade att vapenvilan inte var bruten blev den allt mer ihålig. För regeringen i Colombo blev det en chock när LTTE:s flygvapen den 26 mars 2007 lyckades genomföra ett anfall mot huvudstaden.



Drygt 12 procent av befolkningen är lankesiska tamiler, där de flesta är hinduer eller kristna. Omkring 5 procent är indiska tamiler, som importerades som arbetskraft till teplantagerna av den brittiska kolonialmakten. De indiska tamilerna har till stor del stått utanför konflikten.
LTTE:s krav har gällt en självständig stat i norra och östra delarna av Sri Lanka. I Jaffna i norr är befolkningen till 95 procent tamiler medan Trincolmalee i öster har en blandad befolkning. Majoritetsbefolkningen, singaleserna, har avvisat alla förslag om en delning av ön och de kompromissförslag om självstyre inom ramen för en stat som har lagts fram, har aldrig kunnat genomföras.
Många tamiler bor fortfarande i södra delarna av Sri Lanka.
Den vanligaste siffran för antalet döda under de 25 år konflikten pågått brukar vara runt 70 000 döda. En del bedömare tror att antalet är betydligt högre, men krigsskådeplatserna har oftast varit stängda för journalister och utomstående bedömare.

Text: Ulf B Andersson

Läs mer: Amnesty om utvecklingen på Sri Lanka (15 februari)

1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.