18 mars. Valspecial: Vitryssland



Lukasjenko

Alla vitryssar är anställda av staten i ett vertikalt system med Lukasjenko i toppen




Lukasjenko - given segrare på söndag

President Lukasjenko kommer troligen få hård kritik för fusk efter söndagens val. Men han har fortfarande stöd av många vitryssar. En viktig anledning är att ekonomin fungerar förhållandevis bra. Förklaringen är stödet från Ryssland.

På den vitryske presidenten Aleksander Lukasjenkos hemsida försäkrar han att hans viktigaste uppgift är att skydda folket och han uppmanar alla ”att älska landet där vi lever och respektera myndigheterna”. 1994 valdes Lukasjenko till president i ett val där han fick 80 procent av rösterna. Han var då en ung (40 år) parlamentsledamot som gjort sig känd genom ett energiskt arbete i parlamentets kommitté mot korruption. Enligt den officiella biografin var Lukasjenko den ende ledamoten i Vitrysslands högsta sovjet, som 1991 röstade emot upplösningen av Sovjetunionen. Lukasjenko ansåg att det skulle få en tragisk effekt för folken i Sovjetunionen när traditionella ekonomiska, kulturella och mänskliga band bröts.
När Lukasjenko valdes till president kunde han peka på att han inte hade tillhört nomenklaturan i det gamla systemet och att han därmed inte hade några bindningar till den gamla partitoppen.

Lukasjenko föddes 1954 och växte upp ensam med sin mor. Han gick flera högre utbildningar och tjänstgjorde under två längre perioder i armén. Lukasjenko arbetade sedan i den ekonomiska sfären som direktör för företag inom industrin, byggnadssektorn och den agroindustriella näringen. 1990 blev han parlamentsledamot.
I den officiella biografin beskrivs Vitrysslands tillstånd när Lukasjenko valdes till president:
” Lukasjenko tog över ett försvagat land, som stod inför ett stort antal akuta socio-ekonomiska problem. Pessimism och apati dominerade i samhället. Den moral som funnits i århundranden bröts ner, familjer upplöstes och tusentals människor gled ner mot fattigdomens avgrund”.
Efter drygt ett årtionde av Lukasjenko-styre har allt förändrats enligt den officiella historieskrivningen:
”Vi har skyddat landet mot maffiaklaner, vi har hindrat brottslingar från att bli en politisk kraft och därmed kunna nå makten. Det finns ingen förödelse, korruption, plundring eller laglöshet i vårt land. Vi har stoppat den galopperande inflationen, vi har reducerat statens budgetunderskott och vi har gjort detta utan hjälp utifrån”.

Efter den stora valsegern 1994 såg Lukasjenko till att presidentens makt ökade. Han förbättrade förbindelserna med Ryssland och landet bytte flagga till en som var i det närmaste identisk med den vitryska sovjetrepublikens flagga. 1996 förlängdes Lukasjenkos ämbetsperiod.
Oppositionen rasade mot Lukasjenkos alltmer auktoritära styre och stora demonstrationer hölls. Vid parlamentsvalen 2000 anklagades Lukasjenko för valfusk och vid presidentvalet hösten 2001 förekom samma anklagelser. Lukasjenko fick denna gång drygt 75 procent av rösterna. Många bedömare ansåg dock att han skulle ha vunnit även utan valfusk. I oktober 2004 hölls en folkomröstning som gjorde det möjligt för Lukasjenko att ställa upp som kandidat för ytterligare en mandatperiod.
Vid parlamentsvalet i oktober 2004 lyckades inte oppositionen få ett enda mandat.

Inför presidentvalet 2006 har den man som 1994 framställde sig Vitrysslands räddare blivit allt mer maktfullkomlig. Repressionen har ökat och skapat en rädsla bland dem som tidigare vågade opponera sig. Ekonomiska brottsanklagelser används för att tysta politisk opposition.
Förhållandet till västvärlden är frostigt. EU har infört inreseförbud för en rad vitryska myndighetspersoner. USA har infört begränsade sanktioner. Europarådet har fördömt myndigheterna för att hindra utredningen av de fyra fall av ”försvinnanden” som inträffade mellan 1999 och 2000. Relationerna med Polen försämrades i augusti 2005 sedan Lukasjenko anklagat den polska minoriteten i landet att vara ute efter att skapa oro i syfte att störta honom.

I mitten av 1990-talet lanserades storslagna planer om en union mellan Ryssland och Vitryssland. Numera är det få som tror att unionen kommer att förverkligas, men för Vitryssland är förbindelserna med Ryssland livsviktiga. Inte minst på det ekonomiska området.
Den vitryska ekonomiska modellen verkar utmanar ekonomiska teorier, konstaterar finansanalytikern Siarhej Karol i en analys för Radio Free Europé/Radio Liberty, RFE/RL, den 16 mars. En ekonomi som har sin grund i en gammal industribas, oreformerad sedan Sovjettiden och där kollektiva jordbruk fortfarande spelar en viktig roll, har lyckas skapa både hög tillväxt i bruttonationalprodukten och garantera månadslöner i ett land där i det närmaste full sysselsättning råder.
Detta trots att landet är isolerat från stora delar av omvärlden.

Hittills har president Aleksander Lukasjenko kunnat se till att landets invånare lever ett någorlunda tryggt liv, åtminstone på det ekonomiska planet.
Vitryssarna vet att reformer i Ryssland och Ukraina har haft ett högt pris: Hög arbetslöshet, sjunkande levnadsstandard, kaos, kriminalitet och oro för framtiden är några av kännetecknen för utvecklingen i grannländerna. Enligt FN:s rapporter har invånarna i Vitryssland den högsta levnadsstandarden i de forna Sovjetrepubliker som ingår i OSS, Oberoende Staters Samvälde. Den genomsnittliga månadsinkomsten har tiodubblats på tio år. Arbetslösheten ligger enligt officiella siffror på två procent medan inflationen är tio procent. Även om de flesta vitryssar har arbete finns dock problem med undersysselsättning.


Lukasjenko har kunnat dra nytta av rysk välvilja när det gäller energiförsörjningen. Vitryssland betalar 47 USA-dollar per 1 000 kubikmeter naturgas och 27 USA-dollar per fat olja vid köp från Ryssland. Det ska jämföras med världsmarknadspriset på 230 respektive 60 USA-dollar. Med hänsyn taget till det vitryska energibehovet motsvarar de ryska prissubventionerna enligt Karol ett direkt stöd till den vitryska statsbudgeten med drygt 50 miljarder svenska kronor. Karol uppger också att Vitryssland idag importerar mer olja än vad som förbrukas. Överskottet används för att framställa raffinerade produkter som i växande utsträckning säljs till Europa och ger välbehövliga inkomster. Karols uträkningar visar att 30 procent av landets bruttonationalprodukt idag kommer genom dessa ryska subventioner. En del av energiköpen från Ryssland betalas genom export av vitryska varor. Denna export ger säkra arbetstillfällen i Vitryssland.
För de vitryska medborgarna ger detta en stabilitet i tillvaron och för president Lukasjenko innebär det att han räkna med ett folkligt stöd.

President Lukasjenko framställer sig som en antikapitalistisk förkämpe, påpekar Karol. Men han är också Vitrysslands ledande affärsman. Så gott som alla vitryssar är anställda av staten i ett vertikalt system med Lukasjenko i toppen. Presidenten har full kontroll över systemet och utser administratörerna i denna hierarki som omfattar fyra miljoner arbetare.

Hur ser då framtiden ut när Lukasjenko nästa vecka väntas tillträda en ny presidentperiod? Enligt Karol har Lukasjenko under sina tolv år vid makten försummat moderniseringar inom ekonomin. Intäkterna har spenderats, inte använts för investeringar. Delar av den vitryska industrin har inte sett några förändringar sedan 1950-talet, hävdar Karol.
Lukasjenko kan i framtiden välja en ”singaporisering” av Vitryssland, påpekar Karol i sin analys. I 30 år styrde Lee Kwan Yu Singapore med järnhand. Han öppnade landet för handel, välkomnade utländska investerare men diktaturen bestod och medborgarna var hårt övervakade.
Genom en blandning av marknadsekonomi och statlig planering växte välståndet och Singapores invånare fick en högre levnadsstandard än Storbritannien.

Skulle det bli ett regimskifte i Vitryssland riskerar landet att få betala ett betydligt högre pris för energiimporten från Ryssland, ett scenario som Ukraina redan fått känna på. Och demokratiska ledare i Vitryssland skulle riskera ett kaos där populister skulle vädra morgonluft.
För Ryssland är det ingen ekonomisk vinst att subventionera sin granne i väster med billig olja och naturgas. Men för Rysslands president Vladimir Putin är det viktigt att ha en stabil granne, ett grannland som säger nej till EU och Natos utvidgning österut. Både Putin och Lukasjenko har också visat att de är beredda att ta till auktoritära metoder mot dem som opponerar sig.


Text: Ulf B Andersson