ettan

2005-06-10


Är prostitution alltid ett övergrepp?
Prostitution är ett omdebatterat samhällsfenomen. En del hävdar att det är en rättighet, andra att det är en kränkning. Några menar att det är som vilket yrke som helst, andra ser det som exploatering. I Sverige är köp av sex förbjudet sedan 1999. Norge har dock nyligen
bestämt att sexköp inte ska kriminaliseras.

För Gunilla Ekberg, ämnessakkunnig på näringsdepartementets jämställdhetsenhet, är det solklart vad sexköp handlar om:
– Det är en form av mäns våld mot kvinnor. Vi måste se att det vid könshandel finns en förövare och ett brottsoffer. Prostitution och sexuella övergrepp är samma sak.
Prostitutionsförespråkare menar att sexarbetare ska ha samma rättigheter som alla andra yrkeskategorier. Prostitutionsmotståndarna hävdar istället att kvinnor prostitueras som en form av mäns sexualiserade våld. Den stora skillnaden mellan dessa två grupper är synen på frivillig och påtvingad prostitution. Motståndarna menar att de flesta har tvingats in i prostitution, medan förespråkarna hävdar motsatsen.
Sven-Axel Månsson, professor i socialt arbete vid institutionen för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola, har forskat om könshandel sedan 1970-
talet. Han menar att det delvis kan finnas ett samtycke vid sexköp men att man samtidigt måste se parternas strukturella positioner.
– Kvinnor är enligt könsmaktsordningen underordnade män i samhället och därmed går det inte att prata om frivillig och påtvingad prostitution.
Sexköpet handlar enligt honom inte om kvinnors sexualitet, utan om männens. Att kvinnor är till för mäns lust. Och det poängterar den svenska sexköpslagen som kriminaliserar sexköparen men inte den som säljer sex. Sven-Axel Månsson beskriver könshandeln med drastiska ord:
– Prostitution är onani i en kvinnas kropp.

Även Lars Jalmert, docent, universitetslektor och mansforskare vid Stockholms Universitet, anser att prostitution inte kan vara frivillig.
– Det faktum att var fjärde man i Tyskland har köpt sex någon gång i sitt liv och vart åttonde man i Sverige visar att prostitution handlar om attityder och värderingar, säger Lars Jalmert.
I Tyskland, liksom i Nederländerna och Australien, är prostitution legaliserat.
– Den svenska sexköpslagen handlar om vilken värdegrund vi vill ha, säger Lars Jalmert. Att vi inte vill ha ett samhälle där kvinnor förnedras eller utsätts för mäns våld.
Wiveca Holst är styrelsemedlem i Svenska kvinnolobbyn. För henne är det självklart att FN:s Kvinnokonvention, CEDAW, kan användas som ett redskap för att arbeta emot prostitution. Men på uppföljningsmötet av Pekingkonferensen om kvinnors rättigheter i New York i mars fick hon erfara hur samma konvention används för att legitimera prostitution.
– Förespråkarna menade att kvinnor i prostitution ska ha samma rätt som alla andra kvinnor att inte diskrimineras, säger Wiveca Holst. Och det är ju ingen som säger emot det, men bara det att en kvinna är i prostitution är ett brott mot hennes mänskliga rättigheter.
Norges regering beslöt förra året att inte kriminalisera sexköp. Till grund för beslutet låg en utredning, gjord på uppdrag av det norska justitiedepartementet, som var kritiskt till den svenska lagstiftningen.
Ulf Stridbeck, professor vid den juridiska fakulteten på Oslo universitet och ordförande i den norska utredningen, tycker inte att lagen är tillräckligt utredd eftersom kunskapen om
lagens effekter på inomhusprostitutionen är osäker. Han menar också att lagen inte fungerar som strafflagstiftning även om den har ett värde som symbollagstiftning. Han skiljer även på det strukturella och individuella perspektivet på prostitution.
– Sexköp handlar inte nödvändigtvis om våld på individuell nivå. Det går inte att rättsligt säga att mannen har utövat våld när två vuxna har ingått ett avtal frivilligt.
Ulf Stridbeck menar att lagen har ett jämställdhetsperspektiv som inte hjälper individen:
– Information, upplysning, kampanjer, etiska regler för statstjänstemän, militär och företag och så vidare som förändrar mäns syn på kvinnor skulle vara en väg att gå istället för kriminalisering av sexköparen.

Berit Schei, professor i medicin vid Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet i Trondheim, NTNU, var en av rapportens tre författare. Hon delade inte de övrigas synpunkter. Hennes slutsats var istället att erfarenheterna av den svenska sexköpslagen var goda om man vill förebygga prostitution.
Berit Schei förstår inte det norska motståndet. Hon kan inte heller se det kontroversiella med lagen och tycker inte att kunskap har tillvaratagits i frågan. Enligt Berit Schei tyder till exempel inget på att våldet mot kvinnorna i prostitution har ökat efter lagens införande i Sverige.
– Prostitution är ett område med mycket starka myter i Norge som till exempel att kvinnliga studenter vill tjäna lite extra pengar som prostituerade och att det är som att ta vilket extraknäck som helst. Det är ett synsätt som normaliserar och bagatelliserar, anser Berit Schei.
Frågan är vem som tjänar på prostitutionen. För Gunilla Ekberg på näringsdepartementet, är svaret självklart:
– Sexindustrin är en miljardindustri. De som försvarar prostitution är också de som har ekonomiska intressen av den och sexköparna.
Men även de prostituerade själva försvarar sin verksamhet. Det är enligt Gunilla Ekberg inte så konstigt:
– Försvaret är deras överlevnadsstrategi. Prostitutionsmiljön i sig normaliserar till slut övergreppen. Precis som mäns våld mot kvinnor i nära relationer blir normaliserat.
Enligt Gunilla Ekberg har den svenska lagen fått effekt. Gatuprostitutionen, antalet män som köper sex och antalet kvinnor som rekryteras till prostitution har minskat. Lagen blir också ett handelshinder för sexindustrin. Vilket försvårar för människohandlare att verka i Sverige.
Lagen har kritiserats för att ha flyttat in prostitutionen från gatan till bordeller och Internet. Sven-Axel Månsson har i sin forskning studerat hur sexindustrin ser ut på nätet. I studien ingick de 216 vanligaste webbsajterna som svenska män besöker. Utifrån dessa drog forskningsgruppen slutsatsen att det rör sig om 80-100 svenska kvinnor som säljer sextjänster på nätet.
– Vi hade förväntat oss att det skulle vara fler, säger Sven-Axel Månsson, inte minst mot bakgrund av alla skriverier om nätets betydelse som kontaktyta mellan köpare och säljare i prostitutionen. Mot bakgrund av dessa siffror kan man enligt vårt förmenande inte dra slutsatsen att nätet kommit att ersätta gatan.


FNs Palermoprotokoll om människohandel från 2000 är enligt Gunilla Ekberg det första internationella instrumentet som nämner männen som skapar efterfrågan på prostituerade kvinnor.
– Protokollet erkänner att största delen av människohandeln sker med syfte att exploatera prostitution och andra former av sexuellt utnyttjande, säger Gunilla Ekberg.
Jenny Westerstrand doktorerar inom ämnet folkrätt om prostitution och människohandel vid Uppsala universitet. Hon menar att Palermoprotokollet fokuserar mer på staters oro för organiserad brottslighet över gränserna, än omsorg om människor som utsatts för människohandel för prostitutionsändamål. Det har blivit en polisiär fråga.
– Reglerna för att hjälpa de utsatta kvinnorna och ge dem stöd är till exempel fakultativa, det vill säga att man bör hjälpa dem, säger Jenny Westerstrand, medan reglerna för att bestraffa människohandlarna är tvingande. Det står även i protokollet att man ska vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa efterfrågan som leder till människohandel.
Inom världssamfundet råder det enligt Jenny Westerstrand tveksamhet om man överhuvudtaget ska bekämpa prostitution. För henne är det näst intill omöjligt att förstå hur världssamfundet kan välja att inte ta hänsyn till kopplingen mellan människohandel och prostitution.
– Att studera litteraturen kring människohandelsfrågan, där man talar om människohandel utan att sätta den i samband med prostitution, ger ett fragmenterat intryck, säger hon.
I hennes öron låter det närmast som om man beskriver ett organiskt fenomen, utan aktörer på handlarnas sida. Kvinnorna lyfts ständigt fram som aktörer, men de som organiserar handeln och de män som utnyttjar kvinnorna som utsatts för människohandel lyser med sin frånvaro.
– Utan efterfrågan blir det ingen handel med människor för sexuella syften, säger Jenny Westerstrand.



FN och prostitution

FN-konventionen The convention for the Suppression of the Traffic in Persons and the Exploitation of the Prostitution of Others från 1949 tar helt avstånd från prostitution.
CEDAW, FN:s Kvinnokonvention från 1979, nämner prostitutionsfrågan i artikel 6:
l Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution.
l FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor från 1993 och Pekingplattformen från kvinnokonferensen 1995 gör en distinktion mellan frivillig och påtvingad prostitution.
l Palermoprotokollets fullständiga namn är »FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn«.


Text: Camilla Törngren

Alla reportage



© Amnesty Press.

Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis
Amnesty Internationals åsikter.