ettan

2012-03-19


Madagaskar efter statskuppen




En stor del av befolkningen lever i fattigdom.

Ett uppror 2009 utvecklades till en statskupp och den sittande presidenten flydde från landet. Journalister i Madagaskar arbetar under hot i ett land där framtiden är oviss. Moa Skimutis rapporterar från en bortglömd del av Afrika.

Jag reser till världens fjärde största ö, Madagaskar, som numera styrs av vad som kallas en övergångsregering. Där ingår kuppmakarna och en lös sammansättning av före detta oppositionspolitiker. Invånarna går fortfarande och väntar på demokratiska val.
De som ska granska makten och förmedla offentlig information till folket har ingen lätt uppgift.
– Under statskuppen 2009 var jag rädd. Det var mycket våld under denna period och staden var laglös. Folk gjorde som de ville och vi journalister blev ofta hotade. Jag var även rädd för att hamna i fängelse, säger Zo Rakotiseheno, chefredaktör för Midi Madagasikira, Madagaskars största dagstidning.
– Idag är vi inte lika rädda, men det är fortfarande mycket våld i samhället, fortsätter han. Lagar implementeras inte korrekt. Vi är mycket försiktiga när vi skriver artiklar som berör rättsväsendet.


Tidningsläsning.

Madagaskar är en ö med flera folk-grupper från olika delar av Indiska oceanen. Det är en mångfald som alltid påverkat politiken. I århundraden har inhemska kungadömen levt skilda åt med egna styrelseskikt. Varken före eller efter den franska kolonisationen har landet haft ett enat ledarskap. 1960 blev landet fritt från Frankrike och från 1975 var Madagaskar en socialistiskt inriktad enpartistat med nära band till Sovjetunionen. 1992 hölls flerpartival och en ny författning antogs.
– 2002 tog Marc Ravalomanana hem segern. Han var en förmögen mjölkbonde som lovade stora förändringar, berättar Tsiadino Chaplain Toto, historielärare vid Universitetet av Toamasina. Röstsedlarna var inte färdigräknade innan Ravolomanana utropade sig själv till president.

– Egentligen var han inte folkvald. I Tana (smeknamnet på huvudstaden Antananarivo) fick han hälften av rösterna vid valet 2001 men inte i resten av landet. Det blev ingen andra valomgång eftersom han då visste att han skulle förlora. Han skickade ut militära trupper för att slåss mot oppositionen och flera oppositionella blev fängslade, berättar Tsiadino Chaplain Toto.

Förändringarna som lovats uteblev dock och missnöjet trappades upp efter att det uppdagats att Marc Ravalomanana i hemlighet slutit ett avtal med sydkoreanska företaget Daewoo. Bolaget skulle få långtidshyra halva Madagaskars jordbruksareal, det vill säga 1,3 miljoner hektar i 99 år. Att sedan regeringen köpte ett dyrt privatflyg medan majoriteten av folket lever på mindre än åtta kronor per dag drog saker och ting till sin spets.
Konflikten blev ett faktum.

Bakom revoltförsöket står huvudstadens borgmästare Andry Rajoelina – välkänd medieprofil och före detta discjockey med en egen regeringskritisk radio- och tv-station. En station som Marc Ravalomanana ger order om att stänga för att sedan avsätta Rajoelina från borgmästarposten.

I samband med statskuppen 2009 uppges cirka 150 till 300 människor ha dödats runt om i landet. Utredningarna av dödsskjutningarna har inte offentliggjorts och ansvariga har heller inte ställts inför rätta. Stora delar av armén deltog i statskuppen och tvingade slutligen Ravalomanana att avgå. Han flydde till USA:s ambassad som satte honom på ett flyg till Sydafrika, där han än idag lever i exil. Andry Rajoelina utnämndes av landets militär till tillförordnad president.


Midis chefredaktör Zo Rakotiseheno.

På Midis kontor pratar Zo Rakotiseheno om framtiden. Chefredaktören skakar på huvudet och slår ut med händerna:
– Jag är inte optimistisk. Ingen vet när det kommande valet ska hållas. Det är inte lätt att göra ett bra jobb under den här perioden av politisk osäkerhet. Bara att bevaka förberedelserna av valet är svårt, övergångsregeringen tillåter ingen form av yttrandefrihet och pres-sen censureras.
För att en förändring ska äga rum behövs det mindre påtryckningar från regeringen, säger Zo Rakotiseheno. Att vi anklagas för att publicera falsk information försvårar också situationen. Och att det sedan är förbjudet att kritisera regeringen skapar ett moment 22.


Volana Rasoanirainy.

Volana Rasoanirainy, chefredaktör för dagstidningen Tribune, ser hur journalistiken har blivit mer åsiktsbetonad:
– Efter statskuppen har det blivit mer åsiktsjournalistik i landet. Vissa mediehus har blivit mer politiska och de flesta ägare har släppt på neutraliteten och tar ställning. Konsekvenserna blir att journalisterna följer ägarnas idéer och riskerar hamna i fängelse. Idag finns det fortfarande två läger. De som följer ägarna och skriver åsiktsjournalistik och de som är neutrala.

Hon berättar om trakasserier mot tidningen under statskuppen. Tre gånger har redaktionen blivit utsatt för brandattentat.
– När Ravalomanana flydde till Sydafrika upphörde trakasserierna. Men den nuvarande presidenten är också emot oss eftersom vi inte gillar idéerna som revolutionen förde med sig, säger hon.


Det är kvavt och fullt av trafik när vi med bil passerar det torg mitt i centrala Tana där det hölls massdemonstrationer och livfulla tal dagligen under statskuppen. Ett grönt stålstaket ramar in platsen och en liten pool har tillkommit. Idag är platsen borgmästarens bilparkering.

Efter Andry Rajoelinas militärstödda maktövertagande ströps bistånd och krediter till landet. Omvärlden underkände kuppmakarnas legitimitet. Samarbetsorganet SADC, Southern African Development Community och Afrikanska unionen har tills vidare uteslutit Madagaskar. Fattigdomen i landet har snarast förvärrats och det uppskattas att runt 70 procent av madagaskerna lever i fattigdom.
– Med Rajoelina vid makten blev kontrollen i landet faktiskt värre. Priset för basvaror, som mat och bensin, är högt. Folk känner att det inte finns någon regering att förlita sig på. Säkerheten är usel och kriminaliteten har ökat. Jag känner mig inte ens säker när jag kör motorcykeln hem från universitetet på kvällen. Det är inte ovanligt att kriminella gäng skjuter folk för att stjäla motorcykelar, säger Tsiadino Chaplain Toto.


Tsiadino Chaplain Toto.

Han berättar att rättssamhället inte fungerar:
– Lagen är i händerna på de kriminella och korruptionen är utbredd. I domstolar frias de flesta trots brott. En polis skjuter hellre en rånare än att gripa honom för att senare slippa hot.
– Vi har efter tre år fortfarande en lång process framför oss. Förhoppningsvis kommer ett demokratiskt val att hållas inom en snar framtid. Det är dock en lång väg dit och ännu är inget datum satt för val. Framtiden är mörk och utvecklingen sker inte i den takt som krävs.

Den 21 januari 2012 försökte den avsatte president Marc Ravalomanana åka hem efter tre år i landsflykt i Sydafrika. Det slutade med att hans plan förvägrades landningstillstånd och partiet Ravalomanana-rörelsen beslöt sig för att lämna Madagaskars enhetsregering, som hade bildats i november 2011.
Andry Rajoelina blir kvar som president fram till det nyval som i teorin ska hållas senare i år.

Text och bild: Moa Skimutis


Alla reportage


© Amnesty Press.

Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis
Amnesty Internationals åsikter.