6 juni 2006

En söndagspromenad i Krakow
0

1943 tömdes gettot i Krakow på de judar som hade fösts ihop på en liten yta omgärdad av murar. Det judiska arvet i Krakow finns i dag på museum. Men antisemitismen är fortfarande gångbar i Polen.

Det är ett sömnigt söndagslugn över torget Bohaterów Getta (Gettots hjältar) en vacker majdag i Krakow. Vid torgets ena hörn ligger apoteket Örnen, som drevs av polacken Tadeusz Pankiewicz, en av andra världskrigets många hjältar. Efter att apoteket under 1960-talet hade förvandlats till den, enligt utsago mycket mediokra restaurangen Bar Nadwislanski, återuppstod det gamla apoteket 1983 som ett museum för nationell hågkomst.
2004 kunde apotekets interiörer renoveras i sin helhet och en permanent utställning öppnades efter att filmregissörerna Roman Polanski och Steven Spielberg hade skänkt pengar.
Tadeusz Pankiewicz tilldelades 1983 en medalj från staten Israel för sina insatser. 1947 hade han skrivit sina memoarer om apoteket i Krakow och gett sin bild av krigsåren.


Apoteket Örnen har i dag blivit museum.

De tyska ockupanterna hade beordrat att apoteket Örnen skulle hållas öppet dygnet runt och Tadeusz Pankiewicz var den ende icke-jude som permanent bodde i gettot. Apoteket har beskrivits som en mötesplats för den yrkesmässiga, intellektuella och konstnärliga eliten bland gettots judar. Under dessa möten utbyttes nyheter från fronten, den underjordiska pressen lästes och dagliga bekymmer diskuteras. Men här arrangerades också vetenskapliga och politiska debatter.
Sedan postkontoret i gettot hade stängts blev också apoteket den enda kontaktpunkten med omvärlden. Här kunde brev skickas och hämtas.
Ibland gjorde tyskarna räder mot apoteket, men många liv räddades genom att människor kunde ta sig ut via bakvägen. När deportationer pågick blev apoteket den sista kontaktpunkten. Här lämnades meddelanden till släktingar och vänner innan människor försvann för alltid i nazisternas förintelseläger.


Torget Gettots hjältar.

Det är en märklig känsla att stå vid detta torg 2006. Tanken att detta var Umschlagplatz, den plats där människor tvingades ihop för deportation, går liksom inte att förstå. Gestapo-män ställde sig på balkongen ovanför apoteket och tog bilder för att visa hur humant omplaceringen av judar gick till. När bilderna hade tagits föstes judarna ihop och tvingades gå till järnvägsstationen i Prokocim för att sedan transporteras till dödslägret Belzec.

Den 4 juni 1942 omringades torget av tyska säkerhetspoliser. I byggnaderna fanns poliser utplacerade. Tadeusz Pankiewicz berättade i sin bok om hur de judar som tvingades ut på torget sprang i grupper, knuffades och föstes framåt. Skoningslös misshandel pågick samtidigt som det var ett konstant skjutande.
” Tyskarna skjuter som galna, mot alla de kan komma åt, mot vem som helst” skrev Tadeusz Pankiewicz. De som överlevde kallade dagen för ”Den blodiga torsdagen”. 111 personer beräknas ha skjutits ihjäl, medan 7 000 judar skickades till Belzec.

Oskar Schlinder blev känd genom Steven Spielbergs film 1993.

På andra sidan floden Wisla ligger Krakows vackra centrum med anor tusen år tillbaka. Den gamla polska huvudstaden besparades andra världskrigets förstörelse och är en centraleuropeisk stad som lockar många turister. De gamla judiska kvarteren i Kazimierz har blivit ett turistmål. Runt torgen ligger restaurangerna och barerna tätt. Klezmer-rmusiken ljuder och judiska specialiteter står på matsedlarna. Gamla synagogor har blivit museer.
Det var här Steven Spielberg 1993 kunde återskapa en miljö som passade in för att spela in filmen ”Schlinder´s List”.
Men det är en judisk stadsdel utan judar. Av de 68 482 judar som i oktober 1939 fanns i Krakow finns i dag knappast några kvar. Förintelsen utplånade den centraleuropeiska judiska kulturen.
Efter Nazitysklands anfall mot Polen den 1 september 1939 dröjde det sex dagar innan tyska armén nådde fram till Krakow. I april 1940 beordrade Hans Frank, den tyske ståthållaren i det ockuperade Polen, från slottet Wawel, där hakkorsflaggan vajade, att Krakow skulle bli en ”judefri stad”. Den 3 mars 1941 beslöt ockupanterna att ett getto skulle upprättas i Podgórze. Icke-judar flyttade ut och 16 000 judar trängdes ihop i 320 byggnader. Murar byggdes runt det trångbodda gettot där familjer trängdes ihop och levde under svåra förhållanden. Den 13 mars 1943 inleddes den sista attacken mot gettot. Omkring 3 000 personer dödades och de sista judarna skickades ut från gettot till koncentrationsläger. Få av dem överlevde tills Krakow i januari 1945 befriades av den sovjetiska armén.

Gettot i Krakow omgärdades av en mur.

Oskar Schindler har genom Spielbergs film blivit världsberömd. Han var en nazistisk fabriksägare som lyckades rädda ett tusental judar. Schindlers gärning hyllas i dag genom det lilla museum som finns i fabriken några hundra meter utanför gettot. Det är en oansenlig industrigata, men trots att det är söndag förmiddag kommer skolklasser och enstaka personer hit, kanske för att försöka förstå historien.

Trots att antisemitismens konsekvenser i Centraleuropa blev katastrofala kan hat mot judar fortfarande användas i dagens Polen. Valet i höstas blev ett svidande nederlag för den dåvarande vänsterregeringen, dominerad av exkommunistiska SLD. Sedan början av maj har Polen en koalitionsregering med PiS, Lag och rättvisa, i allians med bondepopulistiska Självförsvar och det högerextrema LPR, Polska familjers förbund. Här frodas hatet mot homosexuella och man anser att ett återinförande av dödsstraff ska minska brottsligheten.

Delvis finns rötterna i mellankrigstidens auktoritära polska högernationalism och i dag backas högernationalismen upp av den katolska radiostationen Radio Maryja där budskapen om att judar saboterar kampen för demokrati i östra Europa och att ”Förintelseindustrin” berövar Polen på dess tillgångar sprids till flera miljoner lyssnare. Radio Maryja har blivit en belastning för kyrkan och Vatikanen har gått ut och tagit kraftfullt avstånd. Radiostationen har svarat med påståendet att Benedictus XVI tar avstånd från Radio Maryja för att han är tysk och därmed orolig för att mäktiga judar annars skulle stämpla honom som antisemit.


Söndag förmiddag utanför Oskar Schlinders fabrik.

”En svart dag för Polen” skrev den liberala dagstidningen Gazeta Wyborcza när regeringen tillträdde och i Warsaw Business Journal den 15 maj varnade den polskfödde Abraham H Foxman för de extremister som nu har tagit plats i regeringen.
Andrezj Lepper från Självförsvar är nu vice premiärminister och har goda kontakter med MAUP, ett privatägt universitet i Ukraina som enligt Foxman styrs av ”det mest ondskefulla anhanget antisemiter i Europa”. När Lepper fick frågan om sina kontakter med MAUP, som gjort Lepper till hedersdoktor, av en polsk journalist svarade han bara ” Men så skriv då att jag är antisemist”. En annan hedersdoktor vid MAUP är David Duke, en ökänd nazist i USA.

Inom LPR frodas idéer om ”jude-kommunistiska” konspirationer och partiet har nu fått posten som utbildningsminister i den nya polska regeringen. Den har gått till Roman Giertych, som är känd för att vara misstänksam och fördömande mot utlänningar. Det är inte konstigt att studenter i Warszawa i mitten av maj gick ut i demonstrationer sedan Giertych förklarat att nu skulle det bli ”patriotisk undervisning” i polska skolor.
LPR ser sig som arvtagare till nationaldemokraterna, det stora nationalistiska högerpartiet före 1939. Det partiet ville motverka det judiska inflytandet i affärs- och yrkeslivet och ville assimilera de minoriteter som då fanns i Polen. I dag har Polen en homogen befolkning. Men hets mot det främmande, inklusive det judiska, är fortfarande gångbart.

Och det känns skrämmande en söndag i det som en gång var gettot i Krakow.

Text och bild: Ulf B Andersson

Fotnot: Fakta om vad som hände i gettot har hämtats från ”The Cracow Ghetto 1941-1943” av Anna Pióro, utgiven av Krakows historiska museum 2005.

1

Fler reflektioner


© Amnesty Press. Citera gärna, men ange källan.
Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.