ettan

2008-03-14


Fången som Tyskland ville glömma


– Jag gillar Bremen, säger Murat Kurnaz, som nu vill bli tysk medborgare.

Den 24 augusti 2006 kom Murat Kurnaz hem till Tyskland. »En seger för de mänskliga rättigheterna«, sade Amnesty den dagen. Han kom till USA:s bas i Ramstein ombord på ett amerikanskt militärflygplan där han suttit kedjad på sedvanligt sätt, bevakad av vad han själv tror var cirka 15 soldater. Fångvaktarna låste upp kedjorna och tog av honom ansiktsmasken och öronskydden och överlämnade honom till de tyska myndigheterna och efter nästan fem år i amerikansk fångenskap var Murat Kurnaz åter en fri man.
Fick du någon ursäkt av amerikanerna, undrar jag.
– Nä, svarar han. In i det sista försökte de få mig att skriva under ett papper där jag erkände att jag var terrorist. Men jag vägrade.

Det är intensiva dagar för Murat Kurnaz när han i januari besöker Stockholm. Ordfront ger ut hans bok Fem år av mitt liv. En berättelse från Guantánamo på svenska (se recension på sidan 25) och det är många intervjuer han ska hinna med. Jag hade förväntat mig att han skulle se ut som på bilden i nummer 4/2007 av Amnesty Press (sidan 15) då han bar långt skägg. Nu har han rakat av sig skägget, svarar avspänt på mina frågor och skrattar ibland åt det han har upplevt i amerikansk fångenskap.
– Jag hade ju sett amerikanska filmer och trodde att amerikaner var smarta, säger han. Nu vet jag att det inte är så. 99 procent av dem vet ingenting om världen utanför USA. De kan inget om europeisk eller asiatisk historia.
Under åren i fångenskap lyckades inte USA ens stava hans namn rätt, han gick under namnet »Murat Kunn« in i det sista, trots att han påpekade felet vid ett antal tillfällen.
– FBI och CIA är verkligen professionella, säger han och skrattar.

Murat Kurnaz var 19 år när han reste till Pakistan hösten 2001. Hans föräldrar är turkar men Murat är född och uppvuxen i den tyska staden Bremen. Han hade gift sig med en ung turkisk kvinna från familjens hemtrakter men inför hennes flytt till Bremen ville Murat bli en god muslim. Han sökte sig till tablighi-anhängarnas Koranskolor i Pakistan. Den 1 december var han på väg hem när han greps och överlämnades till USA. Efter en tid på USA:s bas i Kandahar i södra Afghanistan blev Murat en av fångarna på Guantánamo.
– Jag blev såld för 3 000 dollar, förklarar han. USA visste att jag inte var någon terrorist redan när jag greps i Pakistan.

I början av år 2002 hävdade president George W Bush och dåvarande försvarsminister Donald Rumsfeld att världen hade blivit mycket säkrare sedan tillfångatagna terrorister hade satts i förvar på obestämd tid i fånglägret på Guantánamo. Sedan dess har cirka 800 fångar funnits där och 275 fångar är fortfarande inspärrade utan att ha ställts inför rätta. Hundratals, kanske tusentals, andra har hamnat på andra platser i det världsomspännande fängelsesystem CIA har inrättat under kriget mot terrorismen. Murat beskriver i sin bok de förhörsmetoder han och hans medfångar utsattes för i amerikansk fångenskap. Redan 2002 förklarade USA att de var beredda att frige Murat men Tyskland var inte intresserat av att han skulle återvända hem.
– Min mor drev en intensiv kampanj för min frigivning och till sist tog förbundskansler Angela Merkel upp mitt fall med Bush och jag släpptes 2006. Då hade jag suttit fyra år i onödan i koncentrationslägret Guantánamo, säger han med viss bitterhet i rösten.

Tysklands nuvarande utrikesminister, socialdemokraten Frank-Walter Steinmeier, utpekas som ansvarig men har än så länge lyckats överleva politiskt. Däremot pågår en rättslig process mot de två tyska soldater från specialförbandet KSK som misshandlade Murat Kurnaz i fånglägret i Kandahar.

Text: Ulf B Andersson Bild: Åse Bengtsson


Alla reportage



© Amnesty Press.

Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis
Amnesty Internationals åsikter.