Min kropp ska inte kriminaliseras!

På gatorna i Indonesien pratar man just nu bara om en sak: den kontroversiella antipornografilagen. Förespråkare ser det radikala lagförslaget som en väg till ett mer moraliskt och skötsamt Indonesien. Kritiker, som jag själv, menar att en ratificering av lagen skulle innebära en kriminalisering av alla kvinnors kroppar och kasta indoneserna tillbaka till medeltiden.

Rosna Bernadetha vill att omvärlden engagerar sig mot den indonesiska regeringens försök att kriminalisera den kvinnliga kroppen.


När utkastet till den så kallade antipornografilagen presenterades år 2002 väckte den så stark motsättning mellan kritiker och förespråkare att statens lagstiftande organ tvingades bordlägga frågan. Nyligen lyfte regeringen, under president Susilo Bambang Yudhoyono, återigen upp frågan på den politiska dagordningen med motivering att medierna nu allt för starkt bidrar till det indonesiska samhällets moraliska förfall.

Regeringen definierar porr som ett medialt inslag i samhället med syfte att förvrida människor genom att exploatera sex och otrohet. Men det är inte nakna kroppar på reklampelare och flödet av porrfilm i form av piratkopior som lagen inriktar sig på. Måltavlan är varje indonesisk kvinna.

Om lagen ratificeras blir en oskyldig kyss på gatan straffbar. En kvinna som går med bara ben en stekhet sommardag eller dansar på diskotek kan få upp till tio års fängelse eller en miljon kronor i böter. På lokal nivå har man redan agerat på de signaler som lagförslaget sänder ut.
Vi har fått rapporter om räder mot shoppingcenter där kvinnor i T-shirts varnats för att klä sig för provokativt och på andra platser har man infört utegångsförbud för kvinnor efter mörkrets inbrott.
Bland lagens förespråkare finner man vissa inflytelserika muslimska organisationer, till exempel Majelis Mujahidin Indonesia, som driver frågan med hänvisning till islamsk lag. Motståndarna är individer som respekterar och tror på pluralism och mänskliga rättigheter. Den senaste tiden har en bred koalition av nationella kvinnoorganisationer gjort starka uttalanden mot förslaget och påbörjat en insamling av namnunderskrifter. Den indonesiska regeringen fortsätter dock att ignorera kritiken.

Jag har många anledningar att känna oro och ilska. Under tryck från radikala religiösa grupper driver regeringen på en lagförändring som kränker befolkningens mänskliga rättigheter. Detta sker samtidigt som västvärlden hyllar Indonesien som världens mest demokratiska muslimska land. Skrattretande.
I mitt arbete möter jag varje dag flickor och kvinnor som fallit offer för sexuellt utnyttjande och våld. Med lagen skulle de inte längre betraktas som offer utan som brottslingar eftersom deras klädsel alltid kan användas för att rättfärdiga övergreppen.
Min önskan är att det internationella samfundet ska höja rösten och tydligt visa den indonesiska regeringen att man inte tolererar en kriminalisering av den kvinnliga kroppen. Vi i Indonesien, som värnar om allas mänskliga rättigheter, behöver all hjälp vi kan få.

Rosna Bernadetha
Student och volontär vid organisationen
Planned Parenthood Association, Yogyakarta

Översättning:
Maria Ingrid Nabu Bhoga och Emmy Magnusson

© Amnesty Press. Citera gärna, men ange källan.
Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.