I ett litet rum i Kairo


FN-konferensen i Kairo 1994 blev historisk. Foto: Katarina Lindahl.


Jag frågar sköterskan på en familjeplaneringsklinik i södra Afrika om unga kvinnor kommer dit med frågor om var de kan få göra abort. Det händer ofta, svarar sköterskan men abort är förbjudet här i landet. Jag frågar vad hon brukar svara och hon berättar om en flicka som sökte hjälp.

Jag sade att det är olagligt och att jag inte kunde hjälpa henne. Flickan grät och sade ”jag kan inte föda barn nu, jag är fattig, mannen har övergivit mig och mina föräldrar kommer att kasta ut mig om de får veta”.
Vad gjorde du, frågar jag sköterskan.
Jag vände på ett litet kort som jag har på skrivbordet. Där kunde flickan se adressen till en Mary Stopes-klinik. De utför abort, trots att det är illegalt.
Flickan gick sin väg, men återvände några timmar senare, helt förtvivlad. Det kostar ju pengar sade hon. Jag har inga pengar. Det enda av värde jag äger är min klocka som jag fått av min pappa som är död. Jag vill inte sälja den.
Sköterskan upprepade att hon inte kunde hjälpa flickan, som gick därifrån. Kanske för att sälja sin klocka, kanske för att sälja sin kropp, kanske för att skada sig själv. Kanske födde hon och lämnade bort barnet eller så hamnade hon på sjukhus efter att som så många andra kvinnor försökt göra abort på egen hand eller med hjälp av en klåpare som tjänar pengar på illegala aborter.

Kvinnor världen över drabbas av orimliga abortlagar. Varje dag dör omkring 800 kvinnor av skäl relaterade till graviditet. Många unga kvinnor skadas eller dör efter illegala och osäkra aborter, som är en av de tre viktigaste orsakerna till att mödradödlighet.
På FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 handlade den hetaste debatten om abort. Till sist var det en liten, sluten grupp som i ett litet rum med för lite luft skulle formulera förslaget till beslut. Vi som väntade utanför fick dramatiska och hemliga rapporter om svimningsanfall, gråt och skrik.
Till sist kom de ut och hade lyckats. Nu återstod förankring av förslaget.
Det är snart 20 år sedan jag satt i en stor sal fylld med NGOs och regeringsrepresentanter från hela världen. Vi skulle enas om förslag till beslutsformulering i de mest kontroversiella frågorna och abort var en av dem.
Vid femtiden på morgonen sade ordföranden ungefär så här: ”nu har vi kommit långt i abortfrågan och vi klarar inte att också få med lesbiskas rättigheter, så det får vi lämna”. Efter debatt och handuppräckning blev det så.
Vissa länder var minst sagt ovilliga att tala om abort och om sexuella rättigheter men trots det blev ett viktigt resultat av konferensen det nya begreppet SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). Först ville dock en delegat från Vatikanen försäkra sig om att hans rätt att inte ha sex ingick i sexuella rättigheter och på den punkten kunde han lugnas.

Kairokonferensen väckte förhoppningar men trist nog är dokumentet därifrån fortfarande det bästa FN lyckats enas om på området SRHR. Nu gäller det att åtminstone ta tillbaka det man vann i Kairo och gå vidare.
Världens unga har rätt att förvänta sig stöd och kunskap för att skydda sig mot oönskad graviditet och sexuellt överförda sjukdomar och att oavsett sexuell läggning kunna välja partner.
Det politiska klimatet för begreppet SRHR har hårdnat och frågor om sex, kön, jämställdhet och ungdom möter större motstånd, kanske för att det innehåller möjligheter välja sitt liv. Numera bäddas SRHR allt oftare in i övergripande mål, som till exempel säkerhet.
För länder som Sverige räcker det inte att hålla bra tal. SRHR är kontroversiellt men måste just därför ta plats i den globala politiken och i tuffa förhandlingarna i till exempel FN.
EU:s nye hälsokommissionär, Tonio Borg från Malta, är helt emot rätt till abort. Han har inte inflytande över enskilda EU-länders lagstiftning men kan påverka EU:s hälsobistånd, som självklart bör innehålla stöd till säkra aborter.
Hur ska det bli möjligt med Borg? Det är bedrövligt att Sverige inte röstade emot valet av honom.


Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Katarina Lindahl
Katarina Lindahl arbetade 1987-2007 på RFSU, bland annat som generalsekreterare. Hon ingick i den svenska regeringsdelegationen till FN:s konferens om befolkningsfrågor och utveckling i Kairo 1994.


© Amnesty Press. Citera gärna, men ange källan.
Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.