Straffrihet och terror i Libyen



Kvinnor och barn som har fördrivits från staden Tawargha. Bilden
togs i Tripoli i februari 2012. Foto: AI


I Libyen råder straffrihet och väpnade milisgrupper fortsätter sin verksamhet trots regeringens försök att få dem att lämna in sina vapen.
– Milisen agerar helt utan kontroll och den totala straffrihet de åtnjuter uppmuntrar till nya övergrepp och cementerar instabilitet och osäkerhet i Libyen, säger Donatella Rovera.

Hon ingick i det utredningsteam som Amnesty haft i Libyen under januari och februari. I rapporten »Militias threaten hopes for a new Libya«, som publicerades den 16 februari, ges en mycket mörk bild av situationen i landet. Tusentals människor hålls inspärrade i milisens egna fängelser, tortyr används för att framtvinga bekännelser om våldtäkter och mord och minst tolv fångar har mördats. Amnestys team fick besöka elva fängelser. I tio av dem uppgav fångar att tortyr användes. Teamet bevittnade själva misshandel och hörde hur milismän hotade att döda fångar.
De libyska myndigheterna har inte gjort något för att stoppa övergreppen eller ställa de skyldiga till svars.

Den 17 februari 2011 inleddes demonstrationer i staden Benghazi. Dessa blev upptakten till den libyska revolutionen. Rebellstyrkor kunde med hjälp av Natos flygoperationer, som hade sanktionerats av FN:s säkerhetsråd, under hösten ta kontroll över hela landet. Det nationella övergångsrådet, NTC, proklamerade i oktober ett nytt Libyen och allmänna val ska hållas i juni 2012. Moammar Khadaffi, som styrt landet sedan 1969, tillfångatogs i staden Sirte den 20 oktober och dödades under oklara omständigheter. Redan under inbördeskriget anklagades rebellerna för en rad övergrepp och NTC lovade upprepade gånger att utreda anklagelserna.

I Amnestys rapport konstateras att inga utredningar har skett. Abdul
Fatah Younis Al-Obeidi hade posten motsvarande inrikesminister i Khadaffis Libyen men hoppade av den 22 februari och blev överbefälhavare för NTC:s styrkor. Den 28 juli mördades han och två medarbetare och deras kroppar dumpades i utkanten av Benghazi. Hittills har ingen ställts inför rätta.


Den 23 oktober hittades 65 kroppar i Mahari Hotel i Sirte. En del av männen var bakbundna och många av dem hade skjutits i huvudet. Hotellet var under slaget om Sirte bas för rebellerna. I en video som rebeller själva filmat den 20 oktober visas hur 29 tillfångatagna män utsätts för hot och slag och en rebell säger »för bort dem och döda dem«. Många av de 29 männen fanns bland de 65 döda. Myndigheterna har inte gjort något för att undersöka denna händelse.

Under inbördeskriget hävdade NTC att stora grupper av afrikanska legosoldater deltog i kriget på Khadaffiregimens sida. Det har gjort att afrikanska libyer liksom migrantarbetare från det svarta Afrika har setts med misstänksamhet och många hålls nu fängslade. När Amnesty i januari besökte fängelset Ain Zara var omkring 400 av de 900 fångarna utlänningar, främst afrikaner. Många migrantarbetare vittnade om tortyr och misshandel.

Invånarna i staden Tawargha, där svarta libyer dominerade, fick betala ett högt pris för att en del av dem deltog i kriget på Khadaffis sida. Milisgrupper från Misrata intog i augusti staden och hela befolkningen på 30 000 personer fördrevs. De har inte tillåtits återvända hem och Amnesty kunde vid ett besök i februari konstatera att förstörelsen av hus och egendom i staden har tilltagit. Terrorn mot internflyktingar från staden fortsätter och den 6 februari dödades sju civila, däribland tre barn, vid en attack i och kring ett läger för 2 500 fördrivna från Tawargha.

Amnesty kunde under sitt besök konstatera att många fruktar milisgrupperna. Människorättsförsvarare, åklagare, läkare och milismän som tar avstånd från övergreppen berättade om hur de inte offentligt vågar framföra kritik. Rädslan är befogad, konstateras i Amnestys rapport. Personer som har framfört kritik eller anmält övergrepp har mottagit hot eller utsätts själva för attacker.

Det är fortfarande de talrika milisgrupperna som styr över Libyen och det har också vid flera tillfällen lett till väpnade sammanstötningar. Några milisgrupper har officiellt anslutits till försvars- och inrikesdepartementen men de fortsätter att operera utan kontroll av myndigheterna konstaterar Amnesty. Den internationella flygplatsen i Tripoli kontrolleras till exempel av en milisgrupp från Zintan.

Text: Ulf B Andersson


    © Amnesty Press. Citera gärna, men ange källan.
    Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.