Nu ska Amnesty jobba för alla rättigheter
Enighet kring abortfrågan och ett beslut om att Amnesty ska arbeta fullt ut för alla rättigheter. Det blev resultatet av Amnestys internationella rådsmöte i augusti.

Över 400 delegater från 75 länder samlades i augusti till det internationella rådsmötet, ICM, som återigen hölls i Mexiko. En rad beslut fattades i stor enighet både om den interna organisationen och om Amnestys utåtriktade arbete.
Sedan rådsmötet 2001 har Amnestys åtagande utvidgats och vid årets ICM fattades beslut om »full spectrum«, vilket innebär att Amnesty nu ska arbeta för att förhindra och stoppa allvarliga kränkningar av alla de rättigheter som omfattas av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1948.
– Det var annars väntat att en diskussion om detta skulle komma först vid ICM 2009 men nu lade den kanadensiska sektionen fram en resolution som hade brett stöd, berättar Lise Bergh, svenska Amnestys generalsekreterare som ingick i den svenska delegationen. Argumentet var att detta inte skulle innebära någon större skillnad i praktiken och att det skulle bli enklare att förklara Amnestys mission och att vår trovärdighet ökar om vi arbetar mot alla grova kränkningar.


Jan Pronk (t h), tidigare FN:s sändebud i Sudan talar
under ICM. Foto: AI

Den svenska sektionen var vid årsmötet 2001 skeptisk mot »full spectrum« och den svenska delegationen valde därför att gå emot det kanadensiska förslaget. I beredningen av frågan visade det sig dock vara utsiktslöst då endast Sverige och två andra sektioner var motståndare till utvidgningen och Sverige lade ned sin röst. Nästa år ska Amnesty inleda en kampanj kring »Human dignity«, där frågor om mänsklig värdighet inom ramen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kommer att lyftas fram.
Ett fokus för årets ICM var »One Amnesty«, en organisation som ska fortsätta växa.
– I realiteten är Amnesty frånvarande i stora delar av världen och 98 procent av medlemmarna finns i det globala Nord; Europa, Nordamerika och Australien. Små sektioner och strukturer upplever att de har svårt att få gehör, säger Lise Bergh.
I framtiden kan synsättet om Ett Amnesty innebära att resurser används på ett annat sätt än tidigare och att »rika« sektioner i Nord måste vara beredda att låta sina pengar användas där den internationella rörelsen anser att de behövs bäst.

I den känsliga abortfrågan beslöt ICM att bekräfta den policy som den internationella styrelsen beslutade om i april i år. Den svenska sektionen hade vid årsmötet i april gett den svenska delegationen mandat att i år dra tillbaka den svenska resolutionen om att Amnesty ska arbeta för att »abort ska vara laglig, säker och tillgänglig för alla kvinnor« (se Amnesty Press nr 4/2006 och 2/2007).
ICM:s beslut innebär att Amnesty ska arbeta för en avkriminalisering av abort, att kvinnor som har genomgått en abort ska ha rätt till sjukvård om det uppstår komplikationer och att kvinnor ska ha rätt till abort om det finns fara för kvinnas liv eller hälsa eller om graviditeten är en följd av våldtäkt, sexuella övergrepp eller incest. Denna policy ska utvärderas under 2008. I beslutet sägs också att Amnesty ska stärka arbetet med att »förebygga oönskade graviditeter«.


Rådsmötet beslöt också att Amnesty ska arbeta mot produktion och spridning av klustervapen och att Amnesty ska uppmana till ett moratorium när det gäller användandet av utarmat uran i vapen, tills hälsoeffekterna har utretts. Den internationella styrelsen fick i uppdrag att undersöka hur Amnestys arbete mot barnprostitution och andra former av sexuell exploatering av barn ska fördjupas. Dessutom ska styrelsen undersöka potentiella människorättskränkningar som begås av transnationella företag i samband med påtvingad användning av patent av genmodifierade grödor.

Dessutom ska nu Amnesty nu få ett gemensamt varumärke där färgen i framtiden ska bli gul. Vid mötet valdes en ny internationell styrelse. Den svenska sektionens tidigare ordförande, Hanna Roberts, avgick efter fyra år. Och sektionens nuvarande ordförande Christine Pamp blev invald.


Text: Ulf B Andersson

© Amnesty Press. Citera gärna, men ange källan.
Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.