ettan

2008-05-21


Migrationsverket avvisar till Eritrea trots kritiken


Självständighetsdagen 24 maj firas i Asmara förra året. Både kvinnor
och män tvingas göra lång militärtjänst och landets armé är en av Afrikas
största. Foto: Jack Kimball/Reuters/Scanpix

Vid tredje försöket, den 15 april, lyckades man avvisa 23-åringen till Eritrea. I samband med de olika avvisningsförsöken har starka protester framförts från bland annat Amnesty. Madelaine Seidlitz, som jobbar med flyktingfrågor på Amnesty, förklarar att det är stor risk att han kommer att fängslas och torteras i Eritrea.
Vi tycker att avvisningen är förkastlig och i strid med internationella förpliktelser, säger Madelaine Seidlitz.
I Utlänningslagen står det att avvisning aldrig får verkställas om det finns skälig anledning att anta att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse, dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling.
När det gäller Eritrea grundar Migrationsverket sina beslut på ett stort antal rapporter om situationen i landet. Däribland Amnestys senaste rapport och flera dokument från FN:s flyktingorgan UNHCR. I dem finns tydliga ställningstaganden och rekommendationer om att ingen bör tvångsavvisas till Eritrea, oavsett personliga asylskäl. Men Eva Weinstock, beslutsfattare på asylprövningsenheten, menar att detta inte är tillräckligt för att stoppa avvisningarna till Eritrea.
Vi bortser inte från dem, men gör en sammanvägd bedömning av vad som riskeras vid ett återvändande. Om det inte finns några individuella asylskäl bedömer vi att det inte heller finns några risker med att återvända, säger hon.

I Amnestys rapport står det att det räcker att som eritreansk medborgare ha vistats utomlands och sökt asyl för att riskera att förföljas, fängslas och utsättas för tortyr vid ett återvändande. Det styrks med flera exempel och rapporten avslutas med att tvångsavvisningar till Eritrea strider mot folkrätten. I UNHCR:s rapport från 2004, som Eva Weinstock nämner som ett viktigt underlag för Migrationsverkets bedömningar, fastslås att ingen med tvång bör skickas till Eritrea.
Det finns inga fler rapporter som säger det, hävdar Eva Weinstock.
Hon hänvisar bland annat till en ny brittisk rapport, »Operational Guidance Note. Eritrea« från brittiska inrikesdepartementet, som också väger tungt i Migrationsverkets bedömningar. I rapporten står det att varje anspråk på asyl ska bedömas utifrån individuella omständigheter och att man därför inte håller med UNHCR om att ingen med tvång kan avvisas till Eritrea.

Khaled Abdu är presstalesman för föreningen Eritreans for Democracy and Human Rights. Han har inte haft någon kontakt med 23-åringen sedan han skickades tillbaka till Eritrea och är mycket orolig för vad som händer honom nu.
Det är svårt att säga vad de kommer att göra med honom, men de vet att han har varit aktiv i vår organisation och dessutom har han varit med i media.
Khaled Abdu förstår inte varför man har velat avvisa just 23-åringen och varför just nu.
Det känns som att de använder honom bara för att testa vad som händer med återvändande.

FN:s flyktingorgan UNHCR skickade i januari ett personligt brev till Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson med en vädjan om att avvisningen inte skulle genomföras. I brevet hänvisar man till sin rapport från 2004, som finns med i Migrationsverkets beslutsunderlag.
Eugène Palmér är verksamhetschef på Migrationsverkets asylprövningsenhet. Han säger att det alltid finns rapporter som är kritiska och har full respekt för Amnestys och UNHCR:s inställning, men påpekar att Migrationsverket gör en avvägning grundad på ett stort antal rapporter.
Jag utgår ifrån att det finns andra informationer också och vi har inte hört att det har gått illa för någon. Vi kan inte garantera någonting, men garantera är ett väldigt starkt ord.
Han säger att Migrationsverkets tjänstemän istället utgår från ett sannolikhetsperspektiv när de bedömer risken för någon som tvångsavvisas. Den bedömningen grundar sig på land-informationen med rapporter från bland annat just UNHCR och Amnesty.

Sverige har fällts tolv gånger av FN:s tortyrkommitté för att ha skickat tillbaka asylsökande till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Men Eva Weinstock menar att avvisningarna till Eritrea har bedömts grundligt av många instanser och att de inte borde kunna leda till en ny fällning.
Så fort vi anser att det finns den minsta lilla risk så får personen stanna. De allra flesta asylsökande från
Eritrea får stanna.

UNHCR och Amnesty är de som är tydligast med sin kritik mot avvisningar till Eritrea, men de övriga rapporterna i Migrationsverkets land-information visar upp en liknande bild av situationen i landet med flera exempel på kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

– Alla är kritiska till situationen i Eritrea, säger Eva Weinstock. Men det betyder inte att alla som återvänder dit riskerar någonting. Skulle vi följa UNHCR:s rekommendationer skulle vi aldrig kunna avvisa någon.
Varken Amnesty eller 23-åringens advokat Johan Hedborg vet någonting om vad som hänt sedan ankomsten till Eritrea. Per-Uno Johansson, chef för gränspolisens utredningsenhet, säger att de har fått bekräftat att 23-åringen har tagits emot av migrationsmyndigheten i Eritrea.
Då är det inte längre vår fråga, säger han.

Madelaine Seidlitz på Amnesty förstår inte hur det är möjligt att Migrationsverkets bedömningar kan skilja sig så mycket från deras. Hon säger att ingen av rapporterna i Migrationsverkets databas för landinformation talar emot Amnestys eller UNHCR:s information.
Det är för mig obegripligt att de kan göra så här, säger hon.
Eugène Palmér kan inte svara på hur Migrationsverkets bedömning kan skilja sig så mycket från flera av de rapporter som de grundar sina beslut på och förklarar att UNHCR:s brev till Dan Eliasson inte har någon formell betydelse.
Jag vet inte hur man har avvägt besluten, men de har prövats och fastslagits av domstol, vilket visar på rättsäkerheten och att alla är överens. Vi kan inte överpröva ett domstolsbeslut, säger han.

Text: Åsa Welander, Anni Alm, Laura Zurman & Boris Vasic


Detta har hänt

I augusti 2002 kom 23-åringen till Sverige. I december 2003 beslöt Migrationsverket att avvisa honom till Eritrea. Efter avslag på överklagan i alla instanser skulle avvisningen verkställas den 23 januari 2008. Han gjorde då så kraftigt motstånd att piloten vägrade att lyfta.

Den 13 februari hade ett plan chartrats för att genomföra avvisningen. 23-åringen hotade då att svälja ett rakblad och ett femtiotal personer demonstrerade utanför förvaret i Märsta. I Frankfurt byttes till ett reguljärt plan men väl i Eritrea blev han inte insläppt i landet på grund av otillräckliga id-handlingar.

Den 15 april gjordes ett tredje försök och ett chartrat plan tog 23-åringen till Kairo, där han fick byta till ett reguljärt plan för att flyga vidare till Eritrea.

Fakta/Asyl och Eritrea
* Under 2007 beviljades 488 av 878 eritreaner asyl. 68 personer åkte självmant tillbaka.
* 100 personer har fått avslag i alla instanser och väntar just nu på avvisning till Eritrea.
* Sedan 1996 har sex personer tvångsavvisats till Eritrea.

Alla reportage



© Amnesty Press.

Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis
Amnesty Internationals åsikter.