ettan

Läst & sett


Hjärtat eller traditionen?

»Kartor för vilsna älskande«
Nadeem Aslam
Översättning: Ann Björkhem
Forum

Elva år tog det Nadeem Aslam att skriva den 400 sidor tjocka boken Kartor för vilsna älskande. Och nog märks det att denne engelsk-pakistanske författare har arbetat länge med sin roman. Språket är vackert och målande, som om varje ord vore vägt på en guldvåg.

Titeln är passande då historien skildrar kärleken – alltifrån förbjuden passion till osviklig moderskärlek – och samtidigt alla svårigheter som kommer i de älskandes väg. Men tvärtemot vad som antyds ges ingen vägledning, inga kartor, till romanens pakistanska familj som i många år bott i England, men fortfarande känner sig vilsen där.

Familjens tre barn har gjort mer eller mindre lyckade försök att revoltera mot det muslimska arvet som format dem genom föräldrarna. De vill leva som västerlänningar och inte behöva bekymra sig om att de anses dra skam över hela släkten om de så mycket som tittar på någon av det motsatta könet.
Modern, Kaukab, är den enda i familjen som försöker leva som rättrogen muslim. Hon är ensam och olycklig och står nästan helt utanför det moderna engelska samhället. Det är ett samhälle hon fördömer, men som hon samtidigt innerligt gärna vill känna samhörighet med. Kaukabs barn, vilka hon älskar över allt på jorden, tar avstånd från henne eftersom hennes värderingar radikalt skiljer sig från deras.

Trots att Kaukabs tro många gånger sätts på prov överger hon den inte. När svågern Jugnu och hans flickvän Chanda mördas av Chandas bröder för att kärleksparet levde ihop utan att vara gifta, rättfärdigar Kaukab brödernas handling fastän hennes hjärta blöder av sorg efter Jugnu.
Som läsare tycker man synd om Kaukab. Det känns som om författaren menar att alla hennes problem skulle lösas om hon bara gav upp islam. Religionen skildras som ett enda stort hinder för kärleken. Men är det verkligen så enkelt? En mer nyanserad bild av islam hade inte varit fel.

Text: Lisa Nordenhem

© Amnesty Press. Citera gärna, men ange källan.
Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.