13 mars 2004

Ryssland inför valet:
Glömt krig och styrda medier

0


Söndag 14 mars är det presidentval i Ryssland och allt pekar på att den sittande presidenten Vladimir Putin kommer att bli omvald. Kriget i Tjetjenien är inne på sitt femte år och journalisterna i Ryssland arbetar under allt svårare förhållanden.
AP har besökt två seminarier om Ryssland.


Tjetjenien - det bortglömda kriget

Utrikespolitiska Institutets bibliotek var fullsatt den 3 mars när världskändisen Anna Politkovskaja, journalist på tidningen Novaya Gazeta i Moskva, berättade om kriget som ingen vågar bevaka. I dag är hon den enda reportern som regelbundet besöker Tjetjenien på egen hand.

– De ryska makthavarna förhåller sig helt känslolösa till Tjetjenien, säger Anna Politkovskaja.

Tjetjenien har förvandlats till ett laglöst land. Det finns ingen rättsäkerhet och kidnappningar är ett stort problem. De federala styrkorna bär ansvaret för ungefär hälften av bortrövandena, berättar Anna Politkovskaja. Den andra hälften står Putins favorit, Tjetjeniens president Ahmed Kadyrov, och hans väpnade armé för. Särskilt tacksamma offer är journalister och hjälparbetare eftersom banditerna kan kräva högre lösensummor för utlänningar.

I Tjetjenien kan man göra vad som helst och tjetjener i Ryssland är paria, menar Anna Politkovskaja.

Den 28 februari besökte hon en rysk domstol för att lyssna till rättegången mot tre tjetjenska män som arresterats i samband med myndigheternas "Antiterrorvåg virvelvind". Klockan var sex på morgonen när den ryska säkerhetstjänsten hade stormat in och placerat en låda trotyl på golvet i tjetjenernas hem, i en liten stad utanför Moskva. De tre männen arresterades i samband med att en terrorist utfört ett dåd vid en rockkonsert i Moskva i somras.

– De fick åtta års fängelse för ingenting.

Med slagord som ”Ryssland måste skydda sig mot den internationella terrorismen” har Rysslands president Vladimir Putin slagit två flugor i en smäll. Han har legitimerat våldet mot tjetjenerna och närmat sig USA:
– Det är en rasistisk stat som utvecklats där främlingsfrihet är god ton.



Anna Politkovskaja, från tidningen Novaya Gazeta i Moskva, är den enda reportern som regelbundet besöker Tjetjenien på egen hand. Under ett Sverigebesök berättade hon om sina upplevelser på Utrikespolitiska Institutet.


Den 6 februari i år sprängdes en bomb i Moskvas tunnelbana. Rysslands president Putin lade omedelbart skulden på tjetjenerna:
– Så småningom har då en idé fått fotfäste i det ryska samhället som säger att det tjetjenska kollektivet bär ansvaret för vad tjetjenska banditer gör, säger Anna Politkovskaja.

Putin kom till makten år 2000 genom att utlova hårdare tag mot tjetjenska terrorister.

Den väpnade konflikten i Tjetjenien pågår fortfarande. Men i Ryssland är det helt tyst. Kriget som är inne på sitt femte år har blivit ett konserverat krig. Det finns ingen som helst politisk diskussion om Tjetjenienfrågan.

Den 2 november år 1991 förklarade sig Tjetjenien självständigt. Tre år senare invaderade Ryssland landet. Under det första kriget var mediabevakningen stor och det ryska folket var kritiskt till kriget som skördade många dödsoffer. När Ryssland åter gick in i landet 1999 hade de ryska myndigheterna lärt sig av misstaget och idag kontrollerar de nästan all information som kommer ut ur Tjetjenien.

I samband med parlamentsvalet 2003 träffade president Putin en överenskommelse med delar av oppositionen som till en början varit negativt inställd till kriget. Valet var korrumperat och Putin lovade meningsmotståndarna en plats i duman om de höll inne med sin kritik. I själva verket lurade presidenten oppositionen:
– Nu kan ingen kritisera honom i parlamentet, säger Anna Politkovskaja

En ung man reser sig upp i salen och frågar något på ryska. Kort därefter kommer tolkens översättning:
– Jag är tjetjen och kom till Sverige för ett och ett halvt år sedan. Den svenska regeringen säger att jag kan åka tillbaka till Ryssland eftersom Putin är en demokratiskt vald president. Jag undrar vad som händer om vi blir avvisade.

Anna Politkovskaja höjer rösten och hela hennes gestalt utstrålar ilska:

– Ja det är ju typiskt för den dubbelmoral som råder i Europa och i världen. En tjetjen i Ryssland är paria. Det har till och med diskuterats om det ska införas ett reservat i landet för tjetjener, påpekar hon.

Samtidigt anser hon att det är just omvärlden och det internationella samfundet som kan åstadkomma en förändring i Tjetjenien. Putin struntar i vad som sägs internt, men däremot är han mottaglig för kritik utifrån. Konflikten är infekterad och hämndlystnaden är stark från många olika grupper:
– Det krävs en internationell styrka som separerar människor, säger Anna Politkovskaja.

Text: Emma Welander
praktikant Amnesty Press



Putins järnhand styr informationen i Ryssland


Mutor, hot och korruption hör till vardagen för ryska och utländska journalister som skriver om Ryssland eller kriget i Tjetjenien. Internet hindrar dock regeringen att ha kontroll över all media.


Ett 60-tal åhörare kom till mötesplatsen Zenit på Sidas huvudkontor i Stockholm den 4 mars. Arrangörer var Reportrar utan gränser som bjudit in Vibeke Sperling från den danska tidningen Politiken och Anna Politkovskaja från den ryska tidningen Novaya Gazeta för att diskutera om pressfriheten i Ryssland.

Mutor, hot och korruption hör till vardagen för ryska och utländska journalister som skriver om Ryssland eller kriget i Tjetjenien. Internet hindrar dock regeringen att ha kontroll över all media.

Anna Politkovskaja menade att det ryska folket var redo att ta emot pressfriheten som den förra presidenten Michail Gorbatjov gav dem.
Tyvärr är inte det ryska folket beredd att kämpa för att behålla pressfriheten. Folket vågar inte stå upp för sina åsikter.

Vibeke Sperling instämde med Anna Politkovskaja: Det värsta med Ryssland är självcentreringen, att inte grupper kan organisera sig.
Hon har erfarenhet som journalist från krigen i Tjetjenien och arbetat i landet både under Sovjettiden och efter 1991. Under Sovjetåren blev hon aldrig nekad visum. Sedan oktober 2003 har Vibeke Sperling ansökt om visum till Ryssland tre gånger. Varje gång har hon fått avslag.

– Det ligger väldigt allvarliga skäl bakom, anger de ryska myndigheterna som enda förklaring.

Men Vibeke Sperling är säker på att hennes avslag beror på hennes rapportering om Tjetjenien. De hotade att de skulle kasta ut mig under sovjettiden, men ingenting hände, förklarar Vibeke Sperling.

Det finns två andra danskar som inte heller har fått visum. En var journalist som bevakat händelserna i Tjetjenien, den andra en MR-aktivist. Ingen journalist från USA har blivit nekad visum. Bara journalister från mindre länder har blivit nekade.
– Jag är utvald för att varna andra, sade Vibeke Sperling

Ett exempel på den begränsade pressfriheten läste Vibeke Sperling i Financial Times. Inför en valkampanj på lokal nivå hade en av kandidaterna som slogan ”Det är dags att byta ut makten”. De blev ombedda att genast ta ner affischerna, med skälet att president Putin inte fick förolämpas.

En stor förändring kom med internet och kabel-TV. Rysslands invånare kan nu följa alla händelser.

Men fortfarande är den största ryska tv-kanalen den huvudsakliga källan till media och den som når de flesta ryssar. Det förekommer att de ringer från Kreml och säger vad som ska rapporteras i TV-kanalen.

Anna Politkovskaja, som arbetar som journalist på den demokratiska tidningen Novaya Gazeta berättar att innan de publicerar en artikel måste de gå igenom den med chefredaktören. De måste ta bort delar som kan vara provocerande för regeringen. Det är farligt för pressfriheten att göra så men samtidigt kan det vara sista gången som vi ger ut tidningen överhuvudtaget, menar Anna Politkovskaja. Många journalister skriver vad presidentadministrationen vill läsa, inte vad folket vill läsa.

Varje dag utsätts Anna Politkovskaja för hot från presidentadministrationen eller enskilda personer. De hotar att döda henne. Varje dag tittar hennes son under bilen så att det inte finns sprängmedel.

– Det är en del av min vardag men samtidigt är jag inte rädd, säger Anna Politkovskaja.

En man i publiken frågar hur det står till med mutor inom mediabranschen i Ryssland.

– Visst förekommer det. Tre personer från vår tidning har blivit uppsagda på grund av att de tagit emot mutor. Personligen har jag aldrig varit med om det, förklarar Anna Politkovskaja.

Vibeke Sperling bekräftar att det förekommer mutor men förklarar att för många journalister är mutor det enda sättet att överleva. I många fattiga provinser i Ryssland tjänar journalister väldigt lite.

– Jag har sett listor på vad det kostar för ett visst utrymme, menar Vibeke Sperling.

En annan åhörare frågar de båda journalisterna om deras ställningstagande i Tjetjenienfrågan.

– Jag tar inte ställning alls. Jag vill representera de vanliga människorna i Tjetjenien, svarar Vibeke Sperling.

En rättvis journalist försöker förstå alla inblandade parters inställning, men slutprodukten kommer ändå alltid att vara påverkad av hur du som journalist ser på saken, förklarar Vibeke Sperling.

Anna Politkovskajas sympati ligger hos det tjetjenska folket. Det är ett lidande folk. Att samla information hör till yrket.

– Men den bästa journalistiken är när alla tycker illa om en, avslutar Anna Politkovskaja.


Petra Kullander
praktikant Amnesty Press


1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.