1 februari 2005

Palmepristagare kritiska till dagens Ryssland
0


Olof Palmes minnesfond beslutade att tilldela 2004 års pris till de ryska människorättskämparna Ljudmila Aleksejeva, Sergej Kovaljov och Anna Politkovskaja.

Bland många mörka kostymer var rött den givna färgen på många kvinnors kläder då Olof Palmepriset delades ut den 28 februari i centrala Stockholm. Flera socialdemokratiska politiker fanns på plats.

- Det är människor som ni som gör att vi älskar Ryssland, sade Pierre Schori, ordföranden i styrelsen för Olof Palmes minnesfond då han presenterade pristagarna. Det är en ära att ha dessa vulkaner av energi till medmänniskor här idag.


Pierre Schori presenterade pristagarna.

Ljudmila Aleksejeva, människorättskämpe, Sergej Kovaljov, dissident och människorättssymbol och Anna Politkovskaja, journalist och författare med stort engagemang i bland annat Tjetjenienfrågan tog emot priset och deltog därefter i ett samtal om demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland, vilket leddes av journalisten Elisabeth Hedborg.
- Priset är ett tecken på att solidariteten inte är död, man kunde ha valt tre mer bekväma pristagare, menade Sergej Kovaljov och såg både stolt och tacksam ut.

De tre pristagarna har på olika sätt kämpat men också lidit för mänskliga rättigheter i Sovjetunionen och Ryssland. Politkovskaja har rapporterat och skrivit om kriget i Tjetjenien och Kovaljov satt ett tiotal år i fångläger i Gulag för sin kamp för mänskliga rättigheter.
- Det är en enorm ära att få ta emot detta pris och det är viktigt för vårt land att vi fått det, sade Anna Politkovskaja under sitt tal vid prisutdelningen.


Lisbet Palme delade ut priset till Anna Politkovskaja.

Politkovskaja berättade om sina starka möten med människor i Ryssland och Tjetjenien som vill att hon berättar för övriga Europa att Ryssland åter är på väg att falla in i en ny diktatur. Politkovskaja påminde om att fred i Tjetjenien inte existerar och talade om tusentals bortrövade, dödade och lemlästade människor.

Demokrati, fred och diktatur var väl använda ord denna kyliga januarieftermiddag då det ärofyllda priset på 50 000 dollar delades ut av Lisbet Palme. Trots det mycket allvarliga och mörka ämnet hanterades det av panelen tidvis både med värme och humor.

Under samtalen stod det klart att de mänskliga rättigheterna ständigt kränks i Ryssland. Den senaste tiden har landet fått en lavin av lagar som kränker människor oavsett politisk tillhörighet och slår mot fattiga och rika, mot barn och vuxna, betonade pristagarna.

Text: Lina Landell
praktikant Amnesty Press och media

Bild: Josef Björklund
praktikant Amnesty Press och media


TIPS:Anna Politkovskaja deltar måndagen den 7 februari i ett seminarium, anordnat av LO-TCO Biståndsnämnd, om yttrandefriheten i Ryssland och om situationen för journalister.


Ljudmila Aleksejeva, Sergej Kovaljov
och Anna Politkovskaja.





Sergej Kovaljov efterlyser den liberala solidariteten



Kampen för frihet gjorde att han själv berövades den samma. I tio år.
När Sergej Kovaljov mottog Palme-priset ville han varna övriga Europa för att en ny diktatur håller på att växa fram i Vladimir Putins Ryssland.

Sergej Kovaljov är känd dissident och människorättssymbol. Han var en av de personer som mobiliserade Ryssland och den internationella opinionen mot kriget i Tjetjenien.

I sina unga år arbetade han som vetenskapsman och när hans kamp som människorättskämpe började på 1970-talet arbetade han med atomfysikern och fredspristagaren Andrej Sacharov. Klimatet för sådant arbete var minst sagt hårt och 1974 greps han och fördes till Gulag. Det dröjde tio år innan han fick se himlen som en fri man.

Sergej Kovaljov har sedan dess haft en lång politisk karriär. Mellan 1993 och 2003 var han ledamot för parlamentets underhus, Statsduman. Han blev senare ordförande för presidentens kommission för mänskliga rättigheter från 1993 till 1996. År 1994 blev han Rysslands förste ”ombudsman” för mänskliga rättigheter.

Kovaljov sparkades i januari 1995, sedan han kritiserat Jeltsins krigsföring i Tjetjenien. Han säger att han inte kunde låta bli då han såg hur 25 000 människor slaktades bara i Groznyj under de tre första månaderna efter att kriget inleddes i december 1995. Han var inte ensam att avgå utan följdes av de flesta andra medlemmarna av kommissionen. En månad senare offentliggjorde kommissionen sin rapport för 1994 och 1995, i vilken man kritiserade regeringens politik och metoder.


Sergej Kovaljov sa att juryn hade visat mod
när de utsåg årets pristagare.

Sergej Kovaljov var mycket glad då han mottog priset i Stockholm. Han kallade sig själv och de han fick dela priset med för maktens styvbarn. I sitt tal tackade han juryn för deras mod att belöna just dem.
- Alla pristagarna är, hur ska jag uttrycka det, inte direkt några älsklingar av ledarna och den politiska makten.

Vidare talade han om den liberala solidariteten som en positiv kraft, vilket han såg priset som en demonstration av.

Sergej Kovaljov är en av de största kritikerna av kriget i Tjetjenien. Han menar att det var en negativ vändpunkt för Ryssland. Tidigare hade han sett hur hans och andras kamp var på väg att skapa ett öppnare och mer demokratiskt samhälle.

Sergej Kovaljov ser mörkt på Rysslands framtid. Besvikelsen över västvärldens likgiltighet och passivitet inför övergreppen i Tjetjenien är stor och han menar att kriget tillåts pågå med Europas överseende och välsignelse.

- De västliga politiska ledarna svär trohet mot det västliga systemet, och vänder sig skamset bort från Ryssland utan att se.

Han är säker på att Jeltsin skulle ha tänkt om i Tjetjenien om han inte hade stöttats av dåtidens statsmän som Kohl och Clinton, vilka såg Jeltsin som garanten för demokrati och stabilitet, enligt Kovaljov.

- Det är inte bara ryska politiker som ljuger. Colin Powel, USA:s före detta utrikesminister, har sagt: ”Ryssland rör sig sakta mot demokrati”. Jag menar, är han dum eller bara oinformerad? frågar sig Kovaljov uppgivet. Schröder ljuger. Alla Putins vänner ljuger.


Människorättskämpen Kovaljov var trots läget
i Ryssland vid gott humör dagen till ära.

Samtidigt som Sergej Kovaljov är mycket negativ i sin framtidssyn ser han vissa ljuspunkter, till skillnad från Anna Politkovskaja.
- Trots allt lever vi ju inte i samma land längre, säger Kovaljov och syftar på Sovjetunionen.

Men han menar ändå att politikernas bevakning av medborgarna i praktiken är total.
- De förstår att det inte finns möjlighet till något nytt Gulag eller censurmyndighet. Tyvärr förstår de också att det inte behövs. Det finns nämligen ingen bättre kontroll än den inre kontroll som man utövar på sig själv.

Kovaljov berättar att det har påträffas kvarlevor av människor från olika delar av Tjetjenien i en och samma massgrav. Enligt honom tyder detta på att det finns en centraliserad struktur som griper, torterar och mördar. Som ett slags dödskvadroner.

- Putin vill bygga en styrbar demokrati, vilket är en form av totalitarism.

Sergej Kovaljov menar att Putin redan i sin barndom drömde om att bli KGB-officer, en dröm som gick i uppfyllelse ungefär samtidigt som pristagaren själv greps. Kovaljov säger att Putin tydligen inte kände till sitt lands historia, sanningen om att KGB:s föregångare mördade tiotals miljoner människor.

Den viktigaste uppgiften för dagens människorättsaktivister i Ryssland är att höja sin röst och säga sanningen, anser den gamle människorättskämpen.
- Medvetna medborgare måste alltid säga sanningen, även när den är obegriplig eller obekväm. Och de måste säga den tydligt. Bara då är den liberala solidariteten som jag talar om möjlig.

- Först när makten förstår att medborgarna kan säga ”Dra åt skogen” och vara rädda för det har vi kommit någonstans. För det behövs en riktig opposition, inte en imitation av en opposition.

Vid prisutdelningen fick Sergej Kovaljov frågan varför övriga Europa inte agerar i Tjetjenienfrågan. Hans direkta svar, som kom utan att tveka, var att det handlade om bristande civilkurage.

- Om ni vill göra något så vänd er till domstolen i Straasburg och klaga på det som händer i Tjetjenien. För ni vet väl att den finns? frågade Kovaljov med ett skämtsamt allvar i rösten.

Text och bild: Josef Björklund
praktikant Amnesty Press och media

1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.