10 maj 2009

Sju starka filmer - Angeläget visade årets vinnarfilmer
0


Behrang Miri, kommentator och sångare.

Fler bidrag än någonsin hade skickats in när filmfestivalen Angeläget i år arrangerades för fjärde gången. Den 22 april fylldes biografen Bergakungen i Göteborg av gymnasieungdomar som gjort filmer på temat mänskliga rättigheter.

Angelägets filmfestival har växt till den största dokumentärfilmfestivalen för unga filmskapare och det råder en högtidlig stämning när en publik på över 300 personer samlats i biografen Bergakungen i Göteborg den 22 april. Morgan Larsson, programledare i P3-programmet Christer lotsar filmgalan genom visningar, kommentarer från ”experter”, däribland Lise Bergh, svenska Amnestys generalsekreterare och Nils Hansson, projektledare på SVT:s ”Uppdrag granskning” och så diplomutdelningarna till stolta gymnasieungdomar som kommit från hela Sverige - från Skelleftå till Härryda.
Det är fjärde året filmfestivalen arrangeras och antalet bidrag fortsätter växa. I år skickades 70 filmer in, jämfört med 59 förra året. Av de inskickade filmerna nominerades 25 och sedan har juryn valt ut sju filmer, där alla får pris.
Ida Redig sjöng.

Martin Rydehn, som är projektansvarig för filmfestivalen, berättar att våld mot kvinnor, liksom tidigare år, är ett ämne som berörs i många av de inskickade filmerna. Även hbt-frågor tas i år upp i flera bidrag.
– Det finns ett engagemang för mänskliga rättigheter och det här är ett sätt att uttrycka det engagemanget. Filmerna lever också vidare genom att de diskuteras i skolorna.
Martin Rydehn upplever att filmerna som skickas in ofta speglar ämnen som har uppmärksammats i medierna. Han tycker också att det är anmärkningsvärt att kvalitén har ökat med åren:
– Det är stor del engagemang. Mycket hjärta och hjärna.
Att bidragen har blivit fler tror han beror på att fler mediegymnasium har fått nys om festivalen. Dvd-erna från de tidigare festivalerna har spridits och man har fått mer uppmärksamhet. De sju vinnarfilmerna och ytterligare fem filmer sammanställs till en DVD som skickas ut till skolor. Genom det korta formatet, cirka 8 minuter är filmerna lämpliga för undervisning med vidhängande diskussion. Runt 20 000 personer beräknas ha nåtts av filmerna den vägen.


Malin Ödman Eriksson och Nicole Carlsson skildrade sexsäljares vardag i "En gång hora alltid hora"

Malin Ödman Eriksson och Nicole Carlsson går på NTI-gymnasiet i Göteborg. De har gjort filmen ”En gång hora – alltid hora” som var ett av de sju vinnande bidragen som visades under festivalen. I filmen intervjuar de ”Anna” som säljer sex.
– Det är bra att många får se den, säger Malin Ödman Eriksson. Det känns roligt att vi får fram hennes perspektiv, att hennes historia blir berättad.
Malin Ödman Eriksson och Nicole Carlsson tycker att prostituerades perspektiv glöms bort. De hoppas den som ser filmen ska få sig en tankeställare och börja fundera över bakgrunden till att människor säljer sex.
– ”Anna” är en helt vanlig människa som ville att hennes barn skulle ha det lika bra som andra, säger Nicole Carlsson.
– Vi pratade med flera personer, fortsätter Malin Ödman Eriksson. En tjej berättade att hon började gå på gatan den dag hon inte kunde köpa tennisskor till sin dotter.
Nicole Carlsson berättar att det först var svårt att få tag på någon som ville ställa upp på intervju, men när de väl hade fått kontakt med ”Anna” ville hon gärna berätta sin historia.
– Vi har det så nära. På gatan bredvid, som vi säger i filmen, men man distanserar sig till det, säger Malin Ödman Eriksson.


"Betina", gjord av Elinor Engkvist och Sandra Dahlén, var festivalens mest optimistiska film

Elinor Engkvist och Sandra Dahlén går på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad och har gjort filmen ”Betina den fina”. De ville göra ett porträtt av en transvestit eftersom de tycker att det finns mycket fördomar, de ville ge en bild av vad det egentligen handlar om.
– Det svåraste var att bestämma vem vi skulle träffa, säger Sandra Dahlén, men vi tog absolut rätt person!
I filmen berättar Betina att han bara fick positiva reaktioner från omgivningen när han bestämde sig för att vara öppen.
– Det var medvetet. Vi ville ge en positiv bild. Man vill ju att så många som möjligt som är i hans situation ska våga komma ut, säger Elinor Engkvist.

Ludwig Eriksson som gjorde "Sju av nio liv".

Ludwig Eriksson från Anderstorpsskolan i Skellefteå har gjort filmen ”Sju av nio liv” tillsammans med Oskar Byström. Filmen handlar om civilkurage och filmteamet har intervjuat Rolf Nilsén, som satte sin egen säkerhet åt sidan och ingrep i en misshandel.
– I den här situationen var det många som gick förbi men ingen vågade göra någonting. Det krävdes en person som han, säger Ludwig Eriksson.
Han berättar att de pratade med flera personer som inte vågade ställa upp i filmen eftersom de hade blivit utsatta för hot efter att de ingripit och försökt förhindra brott.

– Jag hoppas att filmen ska få folk att kunna tänka sig in i att om jag blev misshandlad skulle jag vilja att någon ingrep, säger han.

Text: Lisa Olofsson och Ulf B Andersson
Bild: Lisa Olofsson

==

Sju starka filmer

Flera av årets vinnarfilmer tog upp problem som är vanliga i ungdomars vanliga miljöer, medan andra byggde på intervjuporträtt av personer som lokalt blivit kända namn.
Betina, den fina mannen med hårmössan var en optimistisk film om en 74-årig man i Karlskoga som till sist bestämde sig för att ”komma ut” som transvestit och i lokalpressen porträtterats under rubriken ”Nej tack jag dansar bara med damer”. Filmen blev en påminnelse om att sexualiteten och könsuttrycken har många ansikten och filmskaparna hade på ett charmigt sätt porträtterat en äldre man som modigt vågade ut mot de gängse normerna och konstaterade att passar det inte andra så är det upp till dem. Reaktionerna som mötte Betina blev inte de fördomar och fördömanden som kanske var förväntade. Som hans barn konstaterade: ”Mår du bra så mår vi bra”.

I Sju av nio liv fick vi möta en annan lokal kändis, Rolf Nilsén i Luleå.

I filmen berättade Rolf Nilsén själv om den händelse den 15 mars 2006 som förändrade hans liv, förstärkt också av spelscener som rekonstruerade frågan om civilkuragets gränser. När Rolf Nilsén och en kollega efter en trevlig middag med det lokala journalistförbundet uppmärksammade hur en kvinna misshandlades valde de att ingripa. Våldsverkaren misshandlade Rolf Nilsén grovt. I filmen berättar han med både humor och allvar om händelsen och hur nära det var att misshandeln hade kunnat skada honom ännu allvarligare.
När sångaren Behrang Miri kommenterade filmen sade han att det var ”härligt att träffa Roffe” och möta det civilkurage denne hade visat, men att han själv inte visste om han skulle ha vågat göra det samma.

När Behrang Miri senare under galan också gjorde ett musikaliskt framträdande var det bland annat med en hyllning till det kosmopolitiska Sverige.
I filmen Utvisad fick vi se ett porträtt av en ung kille som går på ett svenskt gymnasium. Enda skillnaden mot hans skolkamrater är att Mohammed ska utvisas från Sverige till Iran. Skolkamraterna engagerar sig i hans fall och han berättar om sitt osäkra liv.
Nils Hansson, chef för SVT:s undersökande program ”Uppdrag granskning”, berättade om hur hans program varje dag får brev och mejl från människor som vill att redaktionen ska göra inslag om olika flykting- och asylöden:
- Vi skulle kunna göra 45 program om året om detta.
Men Nils Hanssons program, liksom medierna i övrigt, fungerar så att bara det som avviker från det gängse får publicitet. Det kan handla om myndigheter som själva bryter mot sitt regelverk eller som nu under de senaste veckorna när Eritrea blivit ett välbevakat område genom den pågående kampanjen för frigivningen av den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak.
- Det finns två typer av filmer, sade Nils Hansson. Det finns dålig film, film som inte har något viktigt att säga och som inte engagerar. Så finns det bra film, film som engagerar och som har något viktigt att säga. Utvisad hör hemma i den senare kategorin.

Kampen om ett värdigt liv skildrades i Femtonhundra om dagen där Peter berättade om sitt liv som före detta missbrukare med en egen bostad för första gången i sitt liv.
- Går jag tillbaka till missbruket kommer jag att dö, säger han i filmen och publiken drar en lättnadens suck när pristagarna berättar att Peter fortfarande är drogfri.
- En klassisk dokumentär där filmarna söker upp människor på samhällets skuggsida, konstaterade Andja Arnebäck i sin kommentar till filmen. Filmens huvudperson blev hemlös när han var 13 år. Nu är han 50 år och har sitt första egna boende. Det gör mig upprörd!

I dokumentärfilmens ämnesval har prostitutionen ofta funnits med när det gäller samhällets baksidor. Även om sexsäljarna i Sverige är relativt få jämfört med andra länder och sexköpslagen 1999 - där köpet förbjöds, men inte försäljningen - åtminstone har gjort sexhandeln mindre synlig, så finns handeln där på ljusskygga gator och på internet.
Nomi Szpiro, på Novemberfestivalen i Trollhättan, berättade i sin kommentar till filmen En gång hora alltid hora att hon själv som 19-åring hade gjort dokumentärfilm på gymnasiet om prostituerade.
- Jag är jättetagen av filmen, sade hon. Och jag är imponerad av att ni har valt att komplicera diskussionen om denna fråga genom att ge röst åt en person som säljer sex. Jag vill också rekommendera en mycket bra artikel i Amnesty Press.

I filmen följer vi ”Anna” en av de som säljer sex på Rosenlundsgatan i Göteborg och vi möter Stadsmissionen som ger sexsäljare en mötesplats i sin buss. Och Annas ord om att ”hellre än hora än socialbidragstagare” blir en utmaning som inte alltid följer den dominerande synen på sexsäljaren som ett viljelöst offer.


I Där jag var som tryggast handlar det om sexuella övergrepp. Det som börjar som en trivsam flirt mellan ung tjej och kille slutar med våldtäkt. Filmens ”Kajsa” fortsätter sedan att berätta om känslorna efteråt när hon ser killen på stan och det rättsliga efterspelet. Det är en berättelse om en verklighet som är alltför vanlig och där statistiken över antalet anmälda brott visar på en klar ökning, även om det är svårt att säkert fastställa om det är en ökning av sexualbrotten eller en ökad anmälningsbenägenhet.

Med tanke på att sexualundervisningen sällan fungerar tillfredsställande i skolan så bör en sådan här film kunna användas pedagogiskt för att stimulera till diskussion om alla människors rätt att säga ja eller nej till sex.

Även Kampen mot Sexuella övergrepp var ett gripande dokument. Där handlade det om det öde som drabbade”Hannah” med en pappa som utnyttjade henne sexuellt. Filmmakarna hade undvikit att gestalta övergreppen men för att budskapet skulle fungera räckte det med mycket väl med den berättande rösten.

Efter årets Angeläget-gala är det bara att konstatera att det finns en god återväxt inom dokumentärfilmen och att det säkerligen är många gymnasieelever som nästa läsår kommer att satsa på filmidéer som kanske till sist ger en plats i rampljuset i Göteborg.

Text: Ulf B Andersson


Vinnarfilmer

En gång hora alltid hora
Filmskapare: Malin Ödman Eriksson & Nicole Carlsson
NTI-gymnasiet, Göteborg

Betina, den fina - mannen med hårmössan
Filmskapare: Elinor Engkvist & Sandra Dahlén
Sundsta- Älvkullegymnasiet, Karlstad

Femtonhundra om dagen
Filmskapare: Anna Östlund, Lina Skoog, Kristoffer Björklund & Moa Hedman
Borgarskolan, Gävle

Kampen mot Sexuella övergrepp
Filmskapare: Madeleine Garpenvall & Christopher Westman
Kunskapsgymnasiet, Stockholm

Sju av nio liv
Filmskapare: Ludwig Eriksson & Oscar Byström Anderstorpskolan, Skellefteå

Utvisad
Filmskapare: Tobias Johansson, Kamran Kalantari, Benjamin Phipps, Justine Boonyai & Ellen Jonsson
Hulebäcksgymnasiet, Härryda

Där jag var som tryggast
Filmskapare: Isabelle Östersund & Malin Orre
Sundsta- Älvkullegymnasiet, Karlstad .


==
Läs mer om Angeläget



1

© Amnesty Press.
Citera gärna, men ange källan.

Artiklar i Amnesty Press representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter.