Australien
Statsöverhuvud: drottning Elizabeth II, företrädd av William Deane
Regeringschef: John Howard
Huvudstad: Canberra
Folkmängd: 18,5 miljoner
Officiellt språk: engelska

Dödsstraff: helt avskaffat


Mer än 4000 asylsökande och båtflyktingar internerades. Ändringar av invandringslagarna hade till följd att flyktingars rättigheter inskränktes, och att den statliga människorättskommissionen förbjöds ta kontakt med internerade invandrare. Den fortsatta upprördheten över att barn fängslades samt över det stora antalet dödsfall i fängelse under oklara omständigheter ledde till att den av staten utnämnde ombudsmannen och andra statliga myndigheter inledde utredningar.


Bakgrund
Under hela året pågick en livlig debatt om de mänskliga rättigheterna. Debatten gällde särskilt flyktingmottagningen och FN:s intervention i Östtimor. I mars konstaterade Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering att en ny lag om aboriginernas (urinnevånarnas) rätt att utnyttja mark stred mot de förpliktelser regeringen förbundit sig att följa i och med att den undertecknade fördraget om avskaffande av rasdiskriminering. Regeringen avfärdade såväl kommitténs synpunkter som dess begäran att få besöka Australien. Sedan en federal domstol fastslagit att folkmord inte är ett brott enligt australisk lag, inledde senaten en utredning av hur Australien efterlevt FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.


Flyktingar och asylsökande
Nästan 4000 flyktingar från Kosovo och ytterligare 1500 från Östtimor beviljades tillfälligt skydd på villkor att de inte ansökte om flyktingstatus i Australien. Asylsökande som anlände med båt ökade i antal. Bland dem fanns också 2300 från Irak och Afghanistan. Det kom 3737 båtflyktingar, varav minst 100 var barn. Så många har aldrig kommit tidigare under ett år. Internerade i enlighet med lagar om obligatoriskt förvarstagande av asylsökande, vilket i praktiken förhindrar domstolsprövning för att fastställa om internering är nödvändig, hölls minst 2000 båtflyktingar i improviserade förläggningar. En ny lag hindrade ombudsmannen och människorättskommissionen från att ta kontakt med internerade invandrare och inskränkte därigenom i praktiken människorättsövervakares möjligheter att kontrollera interneringslägren. Internerade får dock kontakta kommissionen skriftligt - om de känner till att den finns och att de har rätt att framföra klagomål.

I maj inledde senaten en utredning av handläggningen av ansökningar om flyktingstatus, av domstolarnas kontroll av beslut i asylärenden och av förfarandet för att förhindra att människor mot sin vilja återsänds till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller avrättas. Trots att reglerna nyligen ändrats för att förhindra sådana utvisningar, hände det vid åtskilliga tillfällen under året att endast vädjanden i sista minuten till den ansvarige ministern förhindrade nära förestående utvisningar.

Vagt formulerade reformer som framför allt riktade sig mot flyktingsmugglare, begränsade de asylsökandes rättigheter. Genom nya lagar om gränsskydd förvägras människor rätten att söka asyl, om regeringen anser att de kunde ha sökt skydd i ett annat land. De som får tillstånd att ansöka om asyl måste visa att de har vidtagit alla tänkbara åtgärder för att begagna sig av alla de rättigheter till skydd de kan ha haft i andra länder. Genom nya villkor för att få visum bestraffas redan mottagna flyktingar, om de har kommit utan korrekta resehandlingar. Till skillnad från flyktingar som redan omplacerats av myndigheterna, måste de lämna landet efter tre år eller lämna in en ny ansökan. De förvägras rätt till fullständig sjukvård, socialvård och utbildning. Inresetillstånd på grund av familjeanknytning beviljas inte.

I maj uppmanade FN:s kommitté mot tortyr regeringen att inte återsända en man som fått avslag på sin asylansökan, till Somalia, där han riskerade att utsättas för tortyr. Regeringen ifrågasatte kommitténs befogenhet att yttra sig i fallet, delvis med motiveringen att eftersom det inte fanns någon central regering i Somalia fanns det inte heller några tjänstemän som kunde utöva tortyr. Efter 27 månaders internering väntade den asylsökande vid årets slut alltjämt på det definitiva beslutet om han skulle beviljas flyktingstatus eller ej.

I september förbjöd invandrarministern publiceringen av resultatet av en utredning, tillsatt av regeringen, av fallet med en kinesisk kvinna som fått avslag på sin asylansökan och som genomgått en abort efter att ha utvisats till Kina, då hon nästan var i nionde månaden. Hon uppgav att australiska myndigheter hade avvisat hennes vädjan att inte utvisa henne förrän barnet var fött, och att aborten hade skett mot hennes vilja.


Barn i häkte
I oktober noterade Amnesty International att en utredning som tillsatts av senaten för att undersöka reglerna för obligatoriskt frihetsberövande, hade framfört kritik mot behandlingen av ungdomsbrottslingar. Enligt nya strafflagar i Northern Territory och Western Australia kan domstolar varken ta hänsyn till ett barns förhållanden eller brottets svårighetsgrad, vilket strider mot barnkonventionen. Många barn hölls rutinmässigt i institutioner för vuxna. I två delstater var antalet fängslade aboriginbarn 30 gånger fler än antalet fängslade icke aboriginbarn. I april uppgav en juridisk avdelning för aboriginfrågor i Western Australia i en inlaga till en utredning, tillsatt av delstatsparlamentet, att 52 procent av barnen i delstatens polishäkten utsatts för fysiska övergrepp och att endast en tredjedel hade informerats om sina rättigheter.


Dödsfall i häkte och misshandel
I de slutsatser som ett antal rättsliga undersökningar kommit fram till, uttrycks allt större oro över dödsfall i häkte samt över vården och behandlingen av de intagna. Antalet aboriginska fångar som dog var återigen oproportionerligt stort. Visserligen framgår det av det beräknade antalet dödsfall i häkte att det skett en svag minskning jämfört med föregående år, men en oproportionerligt hög procent av dem som dog i fängelse var liksom tidigare aboriginer. Sex aboriginer dog i polishäkte.

I september kritiserade en undersökningsdomare fångvaktare och poliser för den brist på omtanke de visat Douglas Pitt, en 27-årig aborigin som påträffats död i en poliscell, vilken undersökningsdomare beskrev som farlig. Av allt att döma fäste vakterna inte något avseende vid varningar att det förelåg risk för självmord. En ambulanssjuksköterska som kallats dit sedan Douglas Pitt påträffats hängd i sin cell, vittnade vid den rättsliga undersökningen om att hon hade känt att fångvaktarna var fientligt inställda och att hon hade haft en känsla av att de inte ville att hon skulle försöka återuppliva honom.

Den delstatliga ombudsmannens utredningar i Tasmanien och Western Australia av omständigheterna kring omdiskuterade dödsfall i fängelse, pågick fortfarande vid årets slut.

Delstaten Victorias regering förhindrade publiceringen av en granskning av fängelsereglementen. Bland de anstalter som hade granskats var ett nytt privatägt fängelse, i vilket tio människor hade dött under de två första åren som fängelset hade varit i drift.

I en rapport kritiserade en undersökningsdomare i Northern Territory polisens behandling av den 16-årige Kwementye Ross som hade hängt sig i mars 1998 då han satt i ”skyddshäkte” i Alice Springs, misstänkt för fylleri. Polisen hade inte kontrollerat hur han mådde och hade under de 40 minuter som gått, sedan han placerats i en cell för vuxna kvinnor, inte använt sig av den tv-övervakning som fanns i cellen.

I september frikände en domstol tre poliser som åtalats för misshandel, och lovordade dem för att de hade använt nya våldsamma tvångsmetoder. Poliserna hade anklagats för att ha deltagit i misshandeln av unga aboriginer i Ipswich i Queensland i mars 1997. Medan de gav offren som hölls fast av andra poliser, knytnävsslag och sparkar, hade de filmats med en videokamera som hade satts upp av säkerhetsskäl.


Mer information om det här landet.


................................................................Nästa land