Republiken Namibia
Statsöverhuvud: Dr Samuel Nujoma
Regeringschef: Hage Geingob
Huvudstad: Windhoek
Folkmängd: 1,6 miljon

Dödsstraff: avskaffat
Signerat fördrag under 1999:
Afrikanska stadgan för barnets rättigheter och välfärd


Människorättssituationen i Namibia försämrades under år 1999. Under årets första månader flydde ett stort antal människor från provinsen Caprivi i nordost till grannlandet Botswana. I augusti angrep Caprivis befrielsearmé (Caprivi Liberation Army, CLA) flera statliga anläggningar i provinsen. Regeringen proklamerade då undantagstillstånd som varade till slutet av augusti. Den genomförde även en större polis- och arméoperation. Enligt rapporter förekom tortyr och godtyckliga frihetsberövanden ofta under denna operation. I december tillät Namibia att angolansk militär använde namibiskt område till attacker mot Angolas väpnade opposition. Gränsområdet blev därigenom oroligt och angolansk trupp rapporteras ha gjort sig skyldig till misshandel, våldtäkter och plundring i området.


Bakgrund
Namibia blev självständigt år 1990 efter ett långt krig. Sydvästafrikanska folkets organisation (South West African People’s Organization, Swapo), som ledde den väpnade kampen, vann landets första val med stor majoritet och Swapoledaren Samuel Nujoma vann presidentvalet. Landet antog en författning som innehöll stadgar om ett starkt skydd för de mänskliga rättigheterna. År 1998 gjorde parlamentet den första ändringen i denna författning för att tillåta president Nujoma kandidera för en tredje period. Denna ändring ledde till att flera ledande medlemmar lämnade Swapo för att bilda ett nytt oppositionsparti, Demokratiska kongressen (Congress of Democrats, Cod).

Den 30 november och första december valde Namibia president och parlament. President Nujoma blev omvald och Swapos två tredjedels majoritet i parlamentet ökade. Det förekom beskyllningar att oppositionella trakasserades och misshandlades av anhängare till Swapo utan att polisen ingrep.


Inverkan av kriget i Angola
I november började stora mängder angolanska flyktingar komma till Namibia. Den angolanska armén hade då ryckt långt fram i de områden norr om Namibia som hållits av Nationella unionen för Angolas fullständiga befrielse (União Nacional para a Independencia Total de Angola, Unita).Tidigt i december började den angolanska armén anfalla alla större städer som Unita behärskade längs gränsen mot Namibia. Flera anfall inleddes från namibiskt område. (Se Angola.) Namibisk polis och militär uppges ha deltagit när angolanska flyktingar återsändes med tvång. Minst sex unga män rapporteras ha blivit utomrättsligt avrättade av angolansk militär efter det att de mot sin vilja hade återsänts till Angola den 12 december. Minst 50 angolanska män ”försvann” sedan de kommit till Namibia medan deras hustrur och barn kom till Namibias enda flyktingläger i Osire. Namibisk polis på jakt efter illegala invandrare ökade också identitetskontrollerna i provinsen Kavango. Det rapporteras att misshandel och tortyr förekommit i samband med dessa kontroller.


Tortyr efter attack från separatiströrelse
Många flyktingar tog sig från provinsen Caprivi till grannlandet Botswana under sista delen av 1998 och fram till april 1999. Den tidigare okända CLA inledde den 2 augusti ett angrepp mot fyra statliga anläggningar i Katima Mulilo, Caprivis distriktshuvudstad. Efter attacken greps mer än 300 människor. Många av dem blev torterade. Vid slutet av 1999 hade 35 av de frigivna klagat och begärt ersättning. Det påstods att en del människor frihetsberövades för att man ville få bort medlemmar av mafwefolket från högre befattningar i Caprivi. Vid slutet av 1999 väntade mer än 115 män på rättegångar anklagade för bland annat högförräderi. 111 av dem var i häkte. De flesta av dem uppgav att de hade blivit torterade under förhör efter gripandet. Tre polismän, som blivit namngivna i flera av dessa anklagelser om tortyr, var kvar i aktiv tjänst.


Mer information om det här landet.


................................................................Nästa land