Romstadgan för den
Internationella brottmålsdomstolen
Thailand och Filippinerna –
två länder som inte har ratificerat Romstadgan
för den Internationella brottmålsdomstolen.
Amnesty arbetar för mänskliga rättigheter och mot straffrihet för dem som kränker dessa rättigheter. Som ett led i detta arbete stöder Amnesty till fullo den internationella brottmålsdomstolen (ICC). Amnesty menar att ICC är ett led i att skipa internationell rättvisa och få slut på brott mot mänskliga rättigheter.
I grunden bygger domstolen på några få mycket enkla, men nog så omvälvande, tankar: Det internationella samfundet har ett gemensamt ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter. Den enskilde individen ansvarar för sina handlingar. Lydnadsplikt utesluter inte ansvar för brott. Ställning som stats- eller regeringschef friar inte från straffansvar.
Vad är ICC?
Idén om en permanent, internationell brottmålsdomstol föddes redan efter första världskriget. Tanken på individuellt straffansvar på internationell nivå var dock vid den tidpunkten främmande för världens stater. Först efter andra världskriget kunde individer ställas till svars för sina handlingar i Nürnberg- och Tokyotribunalerna, vilka upprättades av segrarmakterna. Efter att Förenta Nationerna (FN) hade bildats väcktes idén på nytt, men det tog lång tid innan några mer konkreta planer sattes i verket.
Under 1990-talet beslöt FN:s säkerhetsråd att upprätta två tribunaler med mandat att döma endast över brott begångna i forna Jugoslavien respektive Rwanda. Samtidigt förhandlade världens stater om en stadga för en permanent internationell brottsmålsdomstol. Domstolens stadga, Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, antogs år 1998 och trädde i kraft den 1 juli 2002.
Idag är runt 100 stater parter till Romstadgan. Domstolens domare och åklagare är valda och förundersökningar har inletts rörande kränkningar av mänskliga rättigheter i Uganda, Demokratiska Republiken Kongo och Sudan. Många större stater - såsom USA, Ryssland, Kina och Indien - står dock tyvärr fortfarande utanför samarbetet.
ICC kan döma över brotten folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Dessa brott existerade folkrättsligt redan före Romstadgans tillkomst. Dock har definitionerna av brotten utvecklats och konkretiserats i och med Romstadgan; t.ex. är sexuellt våld uttryckligen medtaget. ICC kan som strängaste straff utdöma fängelse på livstid. Dödsstraff kan inte utdömas.
Vad som är viktigt att komma ihåg är att ICC endast ska vara ett komplement till de nationella domstolarna. Det betyder att ICC enbart kommer att ta upp fall som staterna inte kan eller vill ta upp. Huvudansvaret för att åtala personer som gjort sig skyldiga till grova kränkningar av mänskliga rättigheter vilar på de stater som är parter till Romstadgan och inte på den internationella brottmålsdomstolen.
Sverige ratificerade Romstadgan år 2001 och tar aktiv del i EU:s arbete med att främja domstolen.
Mer information om ICC finns på www.amnesty.org/icc och www.iccnow.org.
Svenska Amnestys arbete
Inom svenska Amnestys juristgrupp finns en grupp som arbetar med ICC. Gruppen har varit aktiv sedan våren 2002. Gruppen bedriver lobbyarbete gentemot regeringar för att förmå dem att ratificera Romstadgan. Gruppen arbetar särskilt med vissa länder (för närvarande Thailand och Filippinerna). Lobbyarbetet bedrivs framförallt genom brevskrivning till regeringar samt genom kontakt med ambassader, svenska UD och lokala organisationer som arbetar med ICC.
Vidare arbetar gruppen för att få debattartiklar publicerade i svenska/utländska medier samt med att bevaka implementeringen av Romstadgan i svensk rätt, genom att bl.a. skriva remissvar och yttranden till departement och delta i seminarier och debatter om ICC.
Thailands inställning till ICC
Thailand har signerat Romstadgan. Regeringen i Thailand har dock uttalat att den inte har för avsikt att ratificera Romstadgan, vilket är nödvändigt för att landet ska bli bundet av stadgan.
Den thailändska regeringens officiella förklaring mot att ratificera Romstadgan är att den strider mot en grundläggande bestämmelse i Thailands konstitution som garanterar kungen immunitet från åtal.
Utöver denna förklaring har regeringsrepresentanter uttryckt en rädsla för ”politiska åtal” främst med hänvisning till Thailands pågående ”krig mot droger” som hittills har dödat tusentals narkotikasmugglare samt till den väpnade konflikt som sedan januari 2004 pågår i södra Thailand.
Filippinernas inställning till ICC
Filippinerna har signerat, men inte ratificerat, Romstadgan. Regeringen har inte explicit uttryckt en bristande vilja att ratificera Romstadgan men presidenten har varit ovillig att agera för att så ska ske.
Officiella representanter för Filippinerna har uttryckt en rädsla för politiskt motiverade åtal främst med hänvisning till statens ”kamp mot rebeller och terrorister” och till att ICC skulle kunna störa den pågående fredsprocessen i Filippinerna (i flera decennier har flera väpnade konflikter pågått i landet). Den filippinska militären är av samma skäl kritisk till ICC.
USA:s hot mot ICC
USA motarbetar ICC mycket aktivt. Thailand och Filippinerna, liksom många andra stater, har ingått avtal med USA, vilka garanterar USA:s medborgare immunitet från åtal i dessa stater samt från att utlämnas från dessa stater till ICC. De kraftiga påtryckningar från USA som Thailand och Filippinerna har utsatts för har troligen påverkat deras inställning till ICC i allmänhet i negativ riktning.